Senaste inläggen

Av Jessica - 11 oktober 2012 21:00

Är ju hemma och sjukskriven denna veckan. Veckan började JOBBIGT, hade ju sån ofantligt otrevlig yrsel. Kände mig sketfull, tror tom. jag tog extra steg och gick emellanåt väldigt bredbent för att hålla balansen.


Idag har varit en bra dag! I alla fall om man ser på yrselfronten. Har bara haft någon liten känning under hela dagen, MEN så har jag inte heller haft en massa "måsten" att utföra.


Mitt stora "måste" idag, var att hitta en läkare som kunde träffa mig.... lättare sagt än gjort!... Visst hade jag väl kunnat göra som alla "andra", dvs gått o satt mig på en drop-in, där det är akuta, korta besök.... Kändes inte rätt att man skulle behöva göra så. Det är klart, hade jag blivit tillräckligt desperat, så hade jag nog ändå gjort så....


Ringde först 1 vårdcentral (ja, efter man har ringt tar det ju ca. 1 - 1 1/2 timma innan de ska ringa åter), där kunde de inte hjälpa mig. De gav mig rådet att ringa direkt 7.30 på morgonen, för att få någon av deras bokade akuta tider... Ja, hur säkert känns det??


Så jag provade nästa vårdcentral, där fick jag hjälp!!! UNDERBART. Har fått en bokad tid hos läkare på måndag!! Gott jobbat Kyrkbyns VC!!


Nu ikväll har de stora killarna tränat fotboll. Underbart väder för dem att vara ute o träna i. Oscar var med storebrors lag och tränade. Verkade inte som någon ens hade ifrågasatt varför han var med!!... (tränarna hade såklart givit sitt ok att han skulle vara med)


Jag o lille P tittade en stund på träningen. Sen åkte vi på föräldramöte på klubben. Dax för pojkar -06 att komma igång med fotbollen. Gissa om lille P är förväntansfull - OJ vad han har väntat och längtat!!!...


När vi kom hem var det som vanligt full fart - killar som ska duscha, kvällsmat som ska fixas, matsäck skulle lagas, disken från middagen skulle tas om hand....etc...etc...

Ja, livet går verkligen inte fram i någon sakta lunk.



ANNONS
Av Jessica - 9 oktober 2012 20:40

mot denna yrsel jag har drabbats av? Ingenting.


I söndags började det. Var så gräsligt yr hela dagen. Trodde jag skulle svimma... Höll mig mest sittande i soffan eller liggande i sängen.

Igår var det bättre. Inte bra, men mycket bättre.

Idag har det inte varit bra. Mycket snurrande är det.... Känns som jag ska tuppa av flera gånger. När jag går och det snurrar till känns det som jag går och vinglar, tar extra steg för att balansera upp kroppen, eller går väldigt bredbent...


Var på jobbet idag för att träffa chefen. Passade då på att kontrollera blodtrycket, som var högre än det brukar (vilket i och för sig inte vill säga att det på något sätt var högt... men med mina mått, var det högt). så då vet jag i alla fall att yrseln beror inte på mitt låga tryck.


Jag tror själv att det hänger ihop med att jag inte mår bra. Att jag är helt slut. Var fruktansvärt att köra hem från jobbet. Tänkte vid något tillfälle att jag skulle vända bilen och åka tillbaka. Tog mig hem, men det var en pärs. Jag kan lova att idag var jag inte i närheten av att bryta några hasighetsgränser. Snarare risk för p-böter....


Åkte hem och sov en dryg timma, sen hämta barnen i skolan. Kändes lite bättre precis efter jag sovit, men sen återkom yrseln. Oscar skulle till tandläkaren efter skolan, var inte precis den mest engagerade mamman.... tur allt var ok.


När vi tagit oss hem fortsatte det att snurra. Läxorna fick idag utföras i soffan.


Lyckades laga lite mat, mestadels sittande på en stol....

Kanske inte ska vara såhär....


Oscar var snäll och avstod sin träning idag, jag kände att jag inte var i form att köra till den. Han får i stället träna med Axels lag på torsdag. Då hoppas jag det har lugnat ner sig. För i morgon och på torsdag kan jag bara vila när killarna är i skolan, inga saker som måste utföras.


Vad gav då mötet med chefen idag??... tja, inte så mycket. Hon undrade om jag kommer tillbaka på måndag, och hur mkt jag kommer orka jobba. Inte vet jag! Allt för tidigt att säga. Hon skulle i alla fall kolla om jag ska till företagshälsovården, om inte så måste jag hitta en läkare. Jag har fått antidepressiv medicinering av en av våra läkare på jobbet. Men det är ju inte meningen att han ska ha hand om den i förlängningen. Så jag måste boka tid någon annanstans..... får titta på det i morgon.


Nu ska jag snart krypa ner i sängen. Är verkligen helt slut. Igår var jag i säng före 22, vilket inte är mitt vanliga jag. Idag lär jag vara där före 22 också.

ANNONS
Av Jessica - 7 oktober 2012 21:53

Nu har jag gjort det - dragit i bromsen.


Har känt mig ok, ärligt! Men så idag..... har inte haft någon ork alls.... har dessutom känt mig svimfärdig hela dagen. Knappt kunnat sitta upp. Har känts som när jag känner av mitt låga blodtryck. Brukar känna av det om jag suttit och reser mig upp för fort, men då går det över ganska snabbt. Idag har det inte gått över, har känt som jag inte haft något tryck alls i kroppen. Har ätit och druckit bra, för det har känts som det skulle hjälpa, men det har det inte gjort.


Har knappt vågat sitta på vanlig stol, bara suttit i soffan eller legat i sängen....

Skulle åkt iväg o köpt grejor till kaninen, men har inte vågat ge mig ut....


Lyssnar på min kropp och själ, och vågar inte pressa den mer. Så i eftermiddag har jag meddelat min chef och mina närmsta arbetskamrater att jag inte kommer till jobbet denna veckan.


Vi har en omänsklig arbetssituation, och har tyvärr haft det läääänge.... Nu känner jag att jag klarar inte detta. Jag tycker ändå jag klarar av en del. Jag tror väl ändå att jag skulle klara av att jobba under "normala " förutsättningar, men när man är så här underbemannade som vi är, så klarar jag inte det i längden.


Just nu känns det inte som det är så mycket mitt privatliv som påverkat mitt mående, utan sitationen på jobbet.


Tyvärr vet jag ju också, att när man är borta från jobbet får man det ju ännu värre när man kommer tillbaka.... men det får bli ett senare bekymmer.


Ska se till att jag även får igång min antidepressiva medicinering - igen....suck. Hade önskat att jag inte behövde, men känner att jag behöver öka på min energi, ork och kraft. Ska kontakta jobbet i morgon bitti, så jag får hjälp att komma igång med medicinen. Sen får vi se vad som händer....


fortsättning följer...

Av Jessica - 6 oktober 2012 17:01

.... med den lilla, lilla trädgården

bor den lilla, lilla "tanten"...


Men jäklar i min låda vad mycket det är att göra även om huset o trädgården är väl så liten.....


Har idag rensat hängrännorna, välbehövligt kan jag lova... (det ser man när det börja växa blommor i dem...) Ett jobb som jag inte gillar, då jag är höjdrädd!.... Det är med mycket noggrannhet jag reser stegen mot rännan. Känner efter flera gånger att den verkar stå stabilt innan jag börjar min darriga klättring mot högre höjder..


Klättringen uppåt går inte precis med någon högre hastighet, utan ett steg i taget.. Ni vet, precis som små barn gör när de börjar gå i trappor. Väl där uppe utövas inte några yviga rörelser. Utan med spänd kropp, försöker jag utföra det jag ska. Eftersom jag är rädd, vågar jag inte heller sträcka mig ut åt sidorna - då jag kan se framför mig hur stegen glider åt sidan och faller ner.... Näe, det innebär att jag istället får flytta stegen mängder av gånger, och dessutom klättra mängder av gånger, hua.


Men nu är det gjort!


Visst skulle jag säkert kunna be någon av mina fantastiska grannar om hjälp, men tyvärr är det såhär jag funkar: "jag klarar mig själv"..... (vilket inte alltid är en speciellt smart strategi) Jag tänker: har jag skaffat ett hus, så måste jag klara av att sköta det också. Tur det är bostadsrätt, så jag inte behöver ge mig upp på taket!!


Sen har jag också den lilla, lilla trädgården. Med mitt allt för stora ordningssinne, vill jag att den ska vara fin... Hade hoppats att jag skulle slippa klippa gräset mer i år, men attans vad det har vuxit. Så det var bara att plocka fram den lilla klipparen och springa runt några varv med den.


Nu är även det gjort. NU ska jag påbörja min helg i avkopplingens tecken!


Den får börja med en varm dusch, och sedan insmörjning av hela kroppen med Bodybutter. Då blir man len som en babyrumpa! Sen ska jag tända lite ljus, sätta mig tillrätta i soffan, ta på mig en skön filt, ha godisskålen nära och läsa i min bok!


Ha en skön helg! Hoppas ni hittar er avkoppling!


Av Jessica - 5 oktober 2012 18:47

Hmm, precis de orden fick jag höra i em när jag efter jobbet uträttat ett ärende på posten.


Å det är ju dessutom precis så som jag kände/känner mig.... helt slut!...

Att jobbet kan köra helt slut på en..


Åkte sedan raka vägen och hämtade lille P. I morgon har han simskola som vanligt, och det är jag som sköter den. (Vi föräldrar var inte riktigt överens om huruvida han skulle gå denna terminen eller ej.... )


UNDERBAR energikälla att få hit lille P. Han har pratat och berättat så mycket om veckan som gått.


I morgon får vi några timmar tillsammans. Efter simskolan ska han på kalas, sedan spelar Häcken hemma - och då är han såklart där. Direkt efter matchen åker mitt ex och mina barn till mina föräldrar. Ex:et ska hämta lamm i närheten av där mina föräldrar bor. Barnen och morföräldrarna får träffas. Bara bonusar!


Så jag ska ha en helg för mig själv. INGET planerat. Skönt! Ska försöka slappna av, fast som vanligt finns det ju lite här hemma som "borde" göras. Får se vad jag orkar....

Började dessutom frysa idag på jobbet, och fick ont i kroppen och huvudet... suck.... det är ju så typiskt när man har tillfälle att slappna av - då blir kroppen sjuk! För det har ni väl märkt att det är så...


Nu blir det lite mys i soffan med lille P. Han ska se Barda, jag tror att jag ska slumra jämte honom.... Tror inte han märker nåt!

Av Jessica - 4 oktober 2012 19:47

ja, i alla fall när det gäller att skriva inlägg här på bloggen..


Vet inte varför, vet inte vad jag har sysslat med istället... Ja, jobbat såklart, men i övrigt??? Hur som helst, dagarna bara rusar iväg - som vanligt.


Idag var det dax för detta läsårets första föräldramöte. Bättre än väntat!

Barnens far fick gå på Axels föräldramöte, medan jag gick på Oscars föräldramöte. Peters möte fick klara sig utan vårat deltagande. Går bara att vara på 1 ställe i taget..


Intressant för Axels del, då han nu börjat i 4:an och har en helt ny mentor och mer studier och mer krav.

Även intressant för Oscars del, då han på måndag ska få ytterligare en ny lärare.... stackars barn. De har bytt allt för många under deras år i skolvärlden. Nu ytterligare en ny vikarie, som vi hoppas stannar till denna årskursen är slut. Hon gav i alla fall ett bra intryck, så det lovar gott.


Däremot inte lika gott att få höra att Oscar och en kompis idag sparkat fotboll inomhus!!!... och då också lyckats pricka en lampa!!! Suck!....


Nu ska jag smälta kvällens information, och försöka koppla av någon timma, innan sängen kallar!


Av Jessica - 30 september 2012 22:21

Hur mycket kan man älska sina barn??.... Går ej att beskriva med ord - oändligt mycket.


Hur mycket kan man sakna dem när de inte är här?.... Går ej att beskriva med ord...


Om några timmar börjar den veckan, veckan då jag missar det som händer i mina barns liv. Den veckan då jag inte är en del av deras vardag.....

Den veckan då jag inte får underbara kramar varje morgon och kväll, och 3 killar som säger: Jag älskar dig mamma!


  

Av Jessica - 29 september 2012 21:41

Mår bättre i själen idag. Har jobbat hårt på att inte låta gårdagens tråkiga händelse påverka mig mer. Försöker direkt bryta tankarna när de sätter igång och maler. Inte lätt, men nåt jag verkligen måste lära mig.


Oscar hade hört när jag pratade med mamma i telefon igår kväll, trodde alla barnen hade somnat.... Han frågade vad som egentligen hade hänt, han hade inte förstått. Jag berättade bara att jag hade blivit lurad på pengar, men att jag inte ville prata om det, för jag blir bara ledsen. Han tyckte det var ett ok svar.


Jag blir ju bara så ledsen när jag tänker på det, samt att jag vill inte att mina barn ännu måste veta allt otrevligt som finns i denna världen.


Så för att bryta detta dåliga mående, har jag idag försökt att hålla hjärnan tom. Att istället glädjas åt de små sakerna i vardagen. Visst låter det präktigt? Fast jag kan bara säga, att för mig är det en överlevnadsfråga. Jag måste lära mig att snabbt släppa tunga saker, annars vet jag vad som händer... Det fyller på och fyller på, och tynger ned och tynger ned - till slut får jag en depression, och det vill jag aldrig uppleva igen. Jag påminner mig själv dagligen - lyssna på din kropp!


Idag har det varit fullt med aktiviteter. Dagen började tidigt med att ta Peter till simskolan. Det är så roligt att vara med honom där, för han har utvecklats så mycket. Han vågar, och han försöker, och han tycker dessutom att det är roligt!


Snabbt hem och se till att de stora var redo för sin fotbollsmatch. Ett litet "bråk" med Oscar, som inte "orkade" göra i ordning sina saker, utan tyckte att jag skulle göra det.... vilket inte jag tyckte. Så det slutade med att han själv packade sin väska, fast under mycket suck och stön.


Eriksbergs 02:or bjöd som alltid på underhållning. Man blir så glad av att se dem spela fotboll. De är så duktiga! Deras spelglädje smittar av sig till oss som står bredvid och hejar på. Idag var det Azalea som fick se sig besegrade med 6-2. Oscar gjorde en bra insats, märks att han har lite för mycket respekt för de stora killarna, men han kämpar.


Fick dessutom höra av en av de andra föräldrarna (en väldigt fotbollskunnig sådan, själv varit tränare i många år, jobbar dessutom med IFK). Du vet väl hur jäkla bra din son är? Ja, svarar jag, han är duktig. Ja, men han är verkligen bra, och så berättade han alla fördelar han ser med Axels fotbollsspelande, blicken för spelet, bra skott, kontroll på fötterna och bollen, balans i kroppen etc, etc, etc. Kul för en mamma att höra!!!


När vi kom hem skulle Peter göra sin läxa: lära sig knyta skorna! Något jag har fasat för att träna med honom, då han har ett humör som få.... (värst av alla 3 killarna). Efter första försöket blev han lite frustrerad, skällde lite och stampade med fötterna. Sen lugnade han ner sig, lyssnade, försökte. Jag kunde tom stoppa honom mitt i knytandet och ge tips och råd - som han dessutom lyssnade till. Efter bara 10 försök, knöt han skorna utan problem! Vilken kille! Å så stolt han blev!


Jag delade hans glädje och stothet, men berättade också för honom att mest glad och stolt blev jag över hur bra han var på att försöka! Att inte bryta ihop när det inte går på första försöket. Nu har han varit stolt som en tupp resten av kvällen.


Kvällen med killarna har avslutats framför tv:n. Nu sover de gott, de är så trötta.

Jag är så oändligt tacksam över att jag har dem! Vad hade mitt liv varit utan dem? De ger mig all glädje och de är källan till all min energi! Att bara vara nära dem och kramas gör livet lite lättare!


Jag skrev ju som rubrik att det inte bara var bättre...... har mått lite tjuvtjockt i eftermiddag. Frusit, ont i kroppen, ont i huvudet, känt mig febrig.... nåt på gång? Har stoppat i mig Voltaren så just nu känns det ok. Får se hur det känns i morgonbitti när jag vaknar upp utan nån medicin i kroppen...

Känner mig stressad på jobbet, och känner därför att jag verkligen INTE har tid att vara sjuk.... Fast - jag vet ju också, att jag inte klarar att köra på om jag inte är 100. Priset jag får betala är allt för högt.


Så nu ska jag snart lägga mig, behöver vilan. (Blev ju som vanligt för få timmar förra natten, stördes av gårdagens tråkiga händelse, trots att jag verkligen försökte att inte tänka. Tror det går bättre i kväll!)



Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se