Hemma från jobbet före kl. 18!!!! Go känsla. Har redan hunnit byta om till mjukisbyxor, och dricker en kopp kaffe.

Om en knapp timme ska jag hämta Axel efter hans fotbollsträning. Sedan ska han stanna hos mig och sova här i natt. Det är ju ledigt i morgon.

Det är sån lyx att bara ha 1 barn ibland. Att bara kunna ge full uppmärksamhet till just det barnet. Känner mig inte "splittrad" och känner inte att barnen inte får det de behöver, trots att jag är ensamstående mamma till 3 barn. Näst intill alltid är jag själv med 3 barn, som ska dela på min uppmärksamhet, tid och kärlek.  Därför känns det lyxigt att för några timmar bara vara med 1 barn.

Så idag har jag köpt hem bröd att rosta, Axels favorit efter fotbollsträningen. Klart att man ska få känna sig lite speciell när vi har "egentid" tillsammans.

Att släpa sig upp ur sängen, och sedan väcka 3 trötta killar, som också de helst hade velat ligga kvar.

Lämna barn, tomt inombords, inga barn att gosa med på 1 vecka. Ensamt, trots att jag vet att 1 vecka går ruskigt fort.

Stämpla in på jobbet strax efter 8, stämpla ut strax före 19.

Lämna lite fotbollsgrejor hos barnens far, fick ju då lite "bonus-gos".

Hemma vid 20, städa kaninbur, borsta kaninhår, klippa kaninklor, fodra kanin.

En stund här framför datorn, sängen nästa....

Helt slut....

Är detta livet? Vet inte om jag tycker om det precis. Kanske gör det sitt till, att jag fortfarande inte är frisk. Var ikväll verkligen helt slut. Inte kul när man inte har någon ork kvar, när man slutat jobba. Då känns det verkligen som man bara lever för att jobba - och inte kan det väl vara meningen att det ska va så?

Alltså, jag har inte uppdaterat er med vad jag har läst. Som ni väl redan har förstått så läser jag mycket. Hinner inte alltid med att uppdatera efter varje bok, så därför blir det såhär i "klump"... Men jag har inte legat av mig, utan har plöjt igenom en del böcker. Fast faktiskt inte nu när jag varit sjuk, har inte orkat, utan mest sovit då tillfälle givits.

En lättläst, underhållande bok. Helt ok, skulle kunna tänka mig att pröva någon mer bok av samma författarinna.

Björn Hellbergs första roman, och den första jag har läst av honom. Jag gillar det han skriver. Det kommer läsas fler, dels har pappa ett gäng hemma som jag ska låna, och dels inhandlades 2 igår.

Gungbrädan var underhållande, läsvärd.

Jag dödade mitt barn, visst låter det hemskt. Ännu hemskare är att det är en verklighetsberättelse. Det är både kvinnan som utförde dådet och henns läkare som skrivit boken. Detta är en kvinna som drabbades av postpartumdepression, dvs. depression efter förlossning. En verklighet, som jag träffar på med jämna mellanrum på jobbet. Man vet idag att MÅNGA kvinnor drabbas av depression efter graviditet och förlossning. Det är oerhört viktigt att finna dessa kvinnor, så det inte går så här illa som i boken.

Vi på bvc screenar alla mammor om depression, när barnen är ca. 2 månader. Som jag skrev ovan, så finner vi med jämna mellanrum de kvinnor som mår dåligt. En del bara lite mer ledsna än vanligt, en del deprimerade så de behöver gå hos vår psykolog för samtal och en del så dåliga, så de både behöver gå hos vår psykolog och hos läkaren och få hjälp med medicinering.

Oerhört viktigt för oss att fånga upp dessa kvinnor som mår dåligt, så vi kan hjälpa dem, och även för barnens skull, så de får en mamma som orkar vara mamma!

Kanske svår bok att läsa för alla "vanliga" mammor, men för mig som jobbar med detta dagligen var den nyttig att läsa.

Denna var den senaste boken jag läste, underhållning. Jag gillade den, ville bara fortsätta läsa.

Nu håller jag på med en annan bok, en som jag letat efter ett tag, en som jag verkligen velat läsa, och jag är inte besviken....

Idag har varit en sån där dag, då jag bara älskar mina killar! Inte ett syskonbråk på HELA dagen!

Efter frukost satt de stora killarna i spelrummet och spelade Wii, utan att bli osams. Jag tänkte faktiskt till, och gick upp till dem och berättade för dem hur glad jag blir när de kan spela tillsammans utan att bråka. Att jag blir stolt över dem. För alla föräldrar vet väl: att barn fortsätter med det beteende som vi uppmärksammar! Oavsett på vilket sätt vi uppmärksammar det!

Viktigt att försöka komma ihåg, och ge uppmuntran när allt bara "flyter", men oh så svårt att komma ihåg....

Dagens "mission" bestod av shopping. Kanske inte killarnas favoritsyssla. Nu var det dock bara så att det var ett måste. De behövde lättare skor, nu när våren är här. Samt att Peter dessutom behövde nya gummistövlar - skrev jag inte precis att våren är här???...

Hur som helst, i 2:a sportaffären fann vi vad vi letade efter. Axel provade utan gnat o gnäll, de andra sysselsatte sig med att titta på fotbollsskor och skjuta lite med innebandyklubbor och boll. Fann även gummistövlar till Peter, som även provade utan gnäll, samt skor till honom. Oscar fick faktiskt inga skor idag, eftersom jag på morgonen hittade jättefina joggingskor Nike som passade honom. Det finns ibland ett och annat i gömmorna här hemma.

Sen vidare till Coop för inköp av present, Oscar ska på kalas i morgon, och han hade redan bestämt vad han skulle köpa. Passade också på att köpa lite olika fröer.

Hem för att tanka lite energi, dvs. lunch. Sen iväg igen. Denna gången till Emmaus. Axels klass ska spela teater om 1 vecka, och barnen var ombedda att ha kläder i "rätt" färg. Axel ska vara ÄLG!!!..... och de brukar tydligen vara bruna. Han har inte något som är brunt, så därför åkte vi till Emmaus. Vill inte lägga ner massa pengar på något som han ska ha till en teater, och sedan kanske aldrig mer använda. Det första vi fick syn på, var en "jacka", typ en windstopper. Den tyckte han var perfekt! Härligt! Jag frågade om vi skulle leta efter byxor också, men han tyckte själv det räckte med mörka el. svarta jeans. Killarna sysselsatte sig med att titta på filmer, böcker, leksaker. Axel hittade en Kalletidning som han satte sig och läste. Så jag fick möjlighet att snabbt ögna igenom hyllorna med pocketböcker... Det var verkligen ett snabbt svepande, men fick ändå med mig 6 böcker hem också. Kände mig verkligen nöjd och glad när vi gick ut där ifrån.

Väl hemma hjälpte Oscar mig att så frö, i våra nya odlingslådor. Så nu är det bara att vänta på att ärtor, morötter, spenat, rädisor, lök, och gräslök ska börja gro. I morgon ska även rödbetor komma i jorden och ev. åker jag och köper tomatplantorna. Sen ska jag också se om det går att odla lite purjolök, men den ska förodlas, så den hamnar här inne till att börja med.

Kvällen avslutade vi på Burger King. Svårt att hinna med att laga mat också, när det är så mycket annat som ska hinnas med.

Nu ska jag krypa ner jämte lille P, som ligger i min säng. Jag ska börja läsa en nyinköpt bok. I morgon blir det en dag med mycket körande, lämna och hämta på div. olika ställen.

Känner mig bättre, känner mig inte så sjuk, men näsan fortsätter att rinna som en kran. Tur inte jag skulle sprungit varvet idag!.... Men efter att ha varit igång en hel dag, är man nu lite matt.

...men jag känner mig inte på topp precis....

Varje gång jag är förkyld, förundras jag över hur mycket snor en kropp kan producera... Inte är det mindre denna gången. Nu är huden runt näsan helt röd, torr, fnasig och öm.

Vet inte vad det är som flugit på mig denna gången. Vill ju inte tro att man ska vara så sjuk, så varje dag, tror jag att i morgon är jag bättre och kan gå och jobba. Men inte då - har inte blivit ett jäkla dugg bättre! Så varje dag har jag fått ringa till jobbet och säga: jag kommer inte i morgon heller....

Nu skiktar jag på att jobba på måndag, men för varje dag som går, tvivlar jag...

Har ingen ork, blir slut av att bara åka och hämta killarna i skolan. Det är ingen lång promenad från bilen, men det räcker. Precis vad jag orkar. I natt sov jag 12 timmar, ändå helt slut och matt idag. Somnade en stund på soffan i eftermiddags. Så fort verkan av Voltaren eller Ipren går ur kroppen, har jag ont i lederna, blir bensvag och känner mig febrig - men jag har ingen feber.

Känner mig lite ynkligt, och trött på den här skiten. Jobbigt att inte ha ork när jag har killarna. Idag kände jag att "nu gör jag som alla andra", jag går till vårdcentralen..... men vad f-n ska de göra med mig där????

Igår kväll när vi kom hem från matchen kände jag mig lite frusen, men det hade ju varit lite kyligt och jag hade varit ute några timmar. Problemet var dock att jag aldrig blev varm, utan fortsatte frysa.

Sen börja näsan rinna som en öppen kran. Jäkla allergi tänkte jag då.

Sen fick jag ont i halsen och i resten av kroppen..... då började jag fundera lite grann. Inte bruka pollenallergin göra ont i halsen och resten av kroppen...

Ja, så vaknar man då idag och mår si-så-där. Men eftersom man är som man är, biter man ihop och åker till jobbet.. Tänkte att jag hade ju läkarmott. och då behöver inte jag vara nära barnen. Jag klarade mottagningen, men det var väl också allt. Kände redan efter någon timma att detta inte skulle hålla.

Var "tvungen", näe var inte tvungen, men kände mig tvungen att ta ett besök efter lunch. Sedan packade jag ihop och åkte hem. Har känt mig feberig hela dagen, ont i kroppen och halsen, svag i benen och matt. Snyter mig hela tiden. Hämtade upp Peter på vägen hem, väl hemma fick jag dessutom näsblod, det hör inte till vanligheterna.

Skulle helst velat krypa ner under täcket och inte klivit upp mer idag. Men har man barn och är ensamstående, så är det inget val. Full fart under eftermiddagen, kvällen. Oscar hade fotbollsträning och när han tränade passade jag på att åka till Coop och handla lite grann. När man blir svettig och slut av att handla 1 kasse med mat, då är man inte frisk!

Nu väntar jag på att mitt te med honung ska svalna lite grann. Sen är det snart dax att krypa ner och försöka vila bort skiten! I morgon stannar jag hemma.

Jag har lärt mig av min utmattningsdepression. Förr var jag på jobbet i alla lägen. Var jag sjuk, men kunde stå på benen så var jag på jobbet. Då brukade vi se till att jag inte hade några besök, utan då stängde jag in mig på mitt kontor och passade på att göra administrativt jobb. Inte så jäkla smart om man tänker efter! Tror att jag har blivit bättre på att lyssna på min kropp.

Just nu säger den att den inte mår så bra, och då får jag bara försöka ta det lugnt. I alla fall så lugnt det går.

Visst är det 7:e maj, men jag gillar INTE att frysa. Så i kväll åkte de på!!!....

Axels lag, förstärkt med Oscar skulle spela match i Öjersjö. Vis efter träningen igår, så visste jag att det gällde att klä på sig. Så när vi var hemma en snabb vända mellan jobb/dagis/fritids och samling inför matchen, så åkte de på! Så gott det var att ha dem. Jag frös inte!

Härlig match, och killarna vann!!! (inte precis något som de är vana vid) Oscar var riktigt duktig att spela mot de äldre killarna. Axel duktig som alltid. Men det som gjorde mig allra mest stolt i kväll var när Axel ställde sig i målet!! Verkligen inte hans favoritposition. Tyvärr har -02:orna bara 1 kille som verkligen tycker det är kul att stå i mål. Så de andra får faktiskt turas om att stå. Killarna spelar 3 x 15 minuter, och idag var de 3 stycken som turades om att stå. Tränaren sa egentligen till en annan kille att han skulle stå, men då började det vanliga tjatet och surandet. Vilket är sååå tråkigt och fortsätter trots att tränarna sagt att detta är ett beteende som inte ska förekomma.

Så jag sa till Axel - ställ dig i mål. Han såg lite surmulen ut, men sen sa tränaren, ja Axel, kan du stå. Då gjorde han det. Utan gnäll, gnat eller tjurande. Bästa Axel! När vi pratade om det senare, så sa han att när jag sa till honom blev han först lite sur, men sen när tränaren bad honom så var det självklart. "Mamma, jag gör ju det för laget"

Då har man fattat vad lagsport handlar om!! Jag är stolt!

Att sen killarna vann med 4-0 var ju en stor bonus!

En hel ledig dag, så gott som helt utan "måsten" och ändå har jag inte bloggat innan nu... illa!

Något som hängde över mig idag när jag vaknade, var att ta hand om all ren tvätt. Jag tycker det är sååå tråkigt. Idag var det också en del som behövde strykas, vilket gjorde det ännu tråkigare. Tog mig några timmar innan jag tog mig i kragen och tog hand om tvätten. När jag väl gjorde det, gick det ganska så fort. Synd att jag har så lång startsträcka när det gäller just tvätten.

På eftermiddagen hade jag mitt enda "måste". Jag åkte till Partille och hämtade en tavla som min mamma hade köpt via Tradera. Min mamma hade en farbror som var konstnär. Han bodde och verkade här i Göteborg. Det var han, Johnny Colebring, som hade målat denna tavlan. Därför blir den lite speciell. Väl hemma med den visste jag inte riktigt var jag skulle förvara den, tills mamma o pappa kommer hit nästa gång. Vill ju inte att det ska hända nåt med den. Så jag plockade helt enkelt ner en av mina egna tavlor, och hängde upp den på väggen. Den är väl inget jag skulle gå och köpa. Fast när jag ser den på avstånd så tycker jag ändå om den... Den sitter ju helt felplacerad där den sitter nu, men jag fick ju använda de spikar som redan sitter i väggen.

Kvällen avslutades på Axels fotbollsträning. Behöver all tid jag kan få utomhus, snart är det jobb igen och då sitter jag inne hela dagarna. Även Oscar var med de "stora" killarna och tränade idag. Han ska vara med dem och spela match i morgon, så då var det lämpligt att han också var med och tränade idag.

Ja, morgondagen innebär match. Denna gången i Öjersjö. Samling redan kl. 17, så jag ska försöka komma ifrån jobbet lite tidigare. Har nu ikväll gjort köttfärssås, så jag snabbt kan få fram mat på bordet när vi kommer hem.

Dax att krypa ner i sängen. Det lär bli en vecka som går i hundra knyck.... så det gäller att ha ork!