Ja, idag var det då bara att vara hemma och "vabba" med Peter. En piggare kille, men inte helt ok. Ingen aptit till frukost, lite youghurt (Oscars laktosfria för att skona magen) samt en riskaka. Dock positivt att han inte behövde göra toa besök direkt efter maten! När det väl var dags för toa besök så var det ganska så ok. Att man kan bli glad för så lite...

Eftersom Peter inte hade ett akut behov av att ha toalett tillgänglig, så åkte vi iväg och köpte jeans-shorts till bröderna. Gott att det fortfarande går bra att jag köper kläder till dem utan att de är med! Går ju sååå mycket fortare och enklare. När vi sedan provade hemma, så passade alla shortsen, och de var godkända av killarna!

Idag hämtade vi såklart de stora killarna när de slutade skolan. Ingen anledning att vara på fritids när mamma är hemma.

Redan tidigare under dagen hade jag bestämt mig för att steka pannkakor till middag. Det går alltid hem, alltså en bra markör på hur barnen mår. Vilket då visade att Peter inte är helt ok än, då han bara åt 2 st.

Men jag måste ju också kommentera själva pannkaksstekningen. Alltså, att ställa sig och steka pannkakor, dubbel sats. Även om jag har 2 stekpannor, så tar den nästan 1 timma. Är det då dessutom ca. 26 grader inomhus, så är det faktiskt inget som jag kan rekommendera..... var helt matt efteråt.

Så när det var dax att äta, redan vid 15.30, eftersom Oscar skulle iväg på orkesterträning och sedan direkt vidare till fotbollsträning, så låg solen fortfarande på vår lilla uteplats. Efter att ha stått i värmen och stekt dessa pannkakor så vägrade jag bara att sitta i solen. Att sitta inne var inte heller något alternativ. Så det blev picknick på gräset på framsidan. Det är ju så bra med pannkakor, för det funkar ju så bra att äta dem med händerna.

Och visst smakar allt såååå mycket godare utomhus!

Oscar åkte iväg på sina aktiviteter, och vi fick besök av moster & morbror som skulle uppvakta Axel.

Kvällen avslutades med att jag klippte Axel..... Jag vill helst inte nu när han har så mkt hår, men han ville att jag skulle göra det. Han ville inte gå till frisör.... och hur gick det med det??? Jag tycker ändå han blev ok, men Axel tyckte det var alldeles för kort, så tårarna rann..... suck.....

Tror dock det är ok även för honom om några dagar. Tar ju alltid tid att vänja sig när håret blir ganska så mycket kortare, samt att det ju alltid är lite konstigt precis när man är nyklippt... Ja, ja... vi får se om det blir bättre. Oavsett så är han inte den första som fått ny frisyr och sedan gråtit - eller hur? Då är det ju också så att de flesta som gråtit i ny frisyr dessutom varit hos frisören och betalt för eländet. Jag är ju ändå faktiskt sjuksköterska.....

Hade en kollega idag på jobbet som sa att hon är så irriterad just nu. Känner att jag helt plötsligt hamnat där också, men är MER än irriterad!!!!....

Brukar inte svära på min blogg, tycker inte det är trevlig läsning...men....

Nu får det f-nimej vara nog!!!! Blir helt j-vla galen.

J-vlar, h-vetes, f-rb-nnade, sk-t!!!!!......

I beskrivningen av min blogg, har jag ju skrivit att den kommer innehålla tankar om litet och stort. Dagens match för Eriksbergs 02:or gav lite funderingar.....

Först det positiva. Visst är det alltid kul när det går bra för killarna, men det viktigaste är ju att de kämpar och gör så gott de kan. Detta är något som jag verkligen försöker få mina killar att förstå. Det gäller ju i alla lägen, det gäller att göra sitt bästa - inte att vara bäst.

Självklart var det fantastiskt att de vann med 10 - 0. Stundvis hade de ett fantastiskt fint spel. Det är så härligt att se hur killarna utvecklas, och att de mer och mer verkligen spelar fotboll tillsammans. De hittar varandra på planen, tänker rätt och passningarna går fram!

Idag fick vi dessutom se flera killar ta olika roller inom laget. Inte bara en som gör alla mål, utan flera stycken som lyckades näta! Alla vågar försöka, alla får chansen. Idag kämpade de verkligen. Blev de av med bollen, slutade de inte jobba, utan fortsatte kämpa. Underbart att se! Och det gav ju utdelning!

Sen en tråkig fundering..... i sista perioden (killarna spelar ju 3x15 min, så då måste det väl heta perioder??) var det helt plötsligt en kille i motståndarlaget som flög på en kille i vårt lag!!! Alla började ropa, och domaren var vaken och blåste direkt av spelet och rusade fram till killarna som SLOGS!!!... Förutom domaren rusade även 2 Eriksbergskillar direkt fram för att hjälpa sin lagkamrat, samt även tränaren för motståndarlaget. (Axel var en av Eriksbergskillarna som rusade fram, han sa själv efteråt "jag var ju tvungen att hjälpa Hugo, han kunde ju slagit ihjäl Hugo)

Killarna togs isär och visades omedelbart av planen. Hugo gick bort till vår tränare.... den andra killen fick de dock mer eller mindre släpa av planen!! Han var så arg. (Dock ingen situation som föregick påhoppet, utan det bara kom) Vid något tillfälle försökte han slita sig från sin tränare och rusa iväg mot våra killar för att åter igen slåss!!...

Killens mamma kom också dit för att hjälpa tränaren med sin son... 2 vuxna hade fullt sjå med att hålla killen. Slutade med att mamma LÅG på sin son för att hålla fast honom. Tog några minuter innan han hade lugnat sig så pass att de kunde leda honom bort från planen. Det var ju självklart slutspelat för honom.

Ja, man kan bli upprörd och förbannad över att någon hoppar på någon och börjar slåss - och det blev jag. Men när man sedan såg hur det hela fortsatte, att han inte gav sig, så inser man ju ganska så snart att denna kille måste ha bekymmer. Om det är ADHD eller vad det är, är inte jag rätt person att svara på. Det spelar egentligen ingen större roll vad det är för "fel" på honom. Men när man uppenbarligen har såna bekymmer, har man förmodligen inte heller kognitiv nivå att själv förstå vad som gäller. Man har nog inte heller kognitiv nivå att förstå att detta inte är något som passar mig.

Därför blev jag istället upprörd över hans föräldrar..... Är det inte då förälderns ansvar att begränsa sitt barn?? Om mitt barn inte är som alla andra, varför måste det vara som alla andra? Det går ju uppenbarligen inte. Om mitt barn blir så argt, så bör det inte hålla på med lagsport. En 10-åring vet bättre än att börja slåss på en fotbollsplan.

Jag kan förstå att killen vill spela fotboll, men när det inte fungerar..... är det då inte mitt ansvar som förälder att hjälpa mitt barn med vad det klarar av och inte? Detta lär ju inte ha varit första gången som det hände, tränaren bara rusade ju ut på planen, och "slet" med sig killen till sidan. En frisk 10-åring hade inte gjort såhär, och om han mot alla förmodan hade gjort det, så hade du bara kunna gå tillsammans av planen. Här visste de ju uppenbart att de var tvugna att hålla hårt i killen när han var så arg. Jag tänker, att killen kan ju inte må bra av detta heller. Att inte klara av att delta i lagsporten. Kan inte vara roligt att kraftfullt få veta att man inte får vara med (bli avvisad för resten av matchen, av domaren).

Borde man inte som förälder hjälpa sitt barn på ett bättre sätt?.......

Är jag tuff i mina funderingar??....

Ja, det är ju inte betalt arbete som jag sysslat med denna helgen, utan mestadels trädgårdsarbete.

Vad som hände igår skrev jag ju om igår, idag började jag dagen med en tur till återvinningsstationen, för att slänga mitt gamla staket, samt lite annat som låg i förrådet och tog upp onödig plats. Sen hem och tillsammans med pappa och Oscar sätta upp barnens studsmatta.

Paus för fotbollsmatch.

Medan jag var på åv-stationen tog pappa och Oscar fram mina trädgårdsmöbler, så sen var det bara att tvätta av dem och olja in dem. Sen var dagen slut....

Värmen slog ju äntligen till, och titta då vad som hände i min ena odlingslåda, bara över 1 dag!

Så kul. Tänk att man kan bli glad över så lite. Hoppas dock att de växer till sig, och att det framöver även kommer fram lite fler rader med grönska. Hoppas jag kommer ha lite att visa er här på bloggen.

Det händer mer i trädgården:

Mina 3 tomatplantor har fått ta plats i den ena av odlingslådorna.

Mina smultronplantor i rabatten på framsidan växer och blommar.

Även på baksidan har jag smultron, dessa har dock "smitit" från grannen.

Idag har pappa och mamma varit här. Trädgårdsarbete har stått på dagens "program". Vi började dagen med att åka med Peter till simskolan. Han kämpade på så bra.

Sen hemma var det lite förmiddagsfika, innan det var dax att dra på arbetshandskarna. Jag och pappa rev ett staket som jag har framför huset, nu blir det bara häck där. Ser mycket bättre ut tycker jag.

Sen har vi tittat över resterande 2 staket och funderat över hur vi ska göra med dessa. Staketet på baksidan behöver bara 1 överliggare, inga större problem. Men med staketet på framsidan är det desto mer att göra. Flera brädor som är murkna och måste bytas ut.

Så för att se vad vi kan ha för alternativ åkte jag och pappa iväg på en "shopping-runda" på div. byggvaruhus. Att titta på staket, är väl inte så upphetsande precis. Gav inga idéer, framför allt inte som måtten inte stämmer med det staket och fästen som sitter idag.

Så istället kom jag hem med 2 orkideer och 3 tomatplantor!.......

Här sitter jag vid datorn, medan Peter ligger nerbäddad på soffan. Febrig och förkyld.... Termometern visade lite drygt 38 för en stund sedan. Då håller Alvedon på att gå ur kroppen på honom, och han ligger här och fryser under 2 filtar. Dvs. febern är påväg att stiga. Har precis lyckats mata i honom nästan 1 tallrik fil...

Jaha, nu sover han... tur vi fick på pyjamasen innan filen. Hoppas detta är något tillfälligt och att han är bra redan i morgon... Har inte tid att vara hemma på måndag..

Fast har man något val. Får superdåligt samvete när jag är borta från jobbet, men försöker tänka som så, att om jag inte kan ta hand om mina egna barn, kan jag inte heller ta hand om andras barn.

Allt som oftast kan man i dagspressen läsa om de klimatförändringar som vi människor orsakta med vårt sätt att leva och slösa på naturens resurser. En av de stora orsakerna skall väl vara att ozonskiktet blivit så tunt och därmed ökas temperaturen på jorden.

Men hallå!!!!! Var då??? Inte här i alla fall.

Idag 17:e maj, var det åter igen dax att ta fram understället, för att överleva grabbens fotbollsmatch. Nu får det väl ändå vara bra med detta skitväder!

Så iklädd, underställ, mjukisbyxor och tröja, fleecetröja, regnställ, stövlar, scarf och vantar, begav jag mig till Rambergsvallen för att titta när de stackars killarna spelade fotboll i detta värdelösa väder. Tur att de springer! Efter ca. 45 minuter där, i snålblåst och regn, samt ca. 6 grader!!!

Så sitter jag nu här o är ändå kall inifrån och ut. Fingrar och händer börja kännas som tjocka stubbar, lite svåra att styra när jag skriver. Har druckit en kopp varm choklad, och nu är det en varm dusch som hägrar.

Inte konstigt att folka väljer att flytta från det här landet när de blir pensionärer..... Har aldrig tidigare tänkt på att det är nåt jag vill göra, men kanske enda chansen att överleva..

Här riskerar man ju att frysa ihjäl

Idag känns det verkligen som en bonusdag! Inga tråkiga måsten, de kan vänta.

Tog mig sovmorgon i morse. Axel vaknade strax efter 7.... låg och läste en stund, gick upp o tittade på tv en stund, tog sig frukost, tittade lite på tv igen. Sen "stod han inte ut" längre, utan körde upp mamma ur sängen.

Vi hade ju planerat att vi skulle åka och köpa födelsedagspresent till honom. Han önskade sig nya fotbollsskor, Adidas F50, och det hade jag lovat honom. Så vi åkte till Backaplan och köpte skor till honom. Just de färgerna han helst önskade sig fanns inte, men han var riktigt nöjd och glad ändå.

Jag köpte också badtofflor till mig och alla 3 killarna. Första inköpet inför vår kommande resa, om mååååånga månader. Dock en förutsättning att jag införskaffa lite då och då... Fast vi behöver väl inte så mycket, badtofflor, badkläder, underkläder. Kan det behövas något mer??...

Efter shoppingen körde jag Axel till hans pappa. Nu har jag några timmar då jag bara ska "vara", bara göra sånt jag vill. I kväll spelar Oscar match, och då ska jag såklart vara där och heja på honom.

Så idag känns det verkligen som en bonusdag! Underbar känsla. I morgon kommer mamma och pappa, så på lördag blir det till att greja. Ingen vila då inte. Jag och pappa ska riva staket.