Underbart! Att solens strålar kan göra så mycket för energinivåerna!!

Hemma strax efter 17 från jobbet. Hade då också tankat bilen på vägen hem. Första sysslan var att gå ut och plocka smultron i rabatten. Oj var det händer fort när de får lite värme och sol. Säkert nästa 20 st. som mognat sedan igår. De plockas, sockras och fryses in. Funderar på att göra smultronsylt... men det gäller ju att få ihop en del smultron i så fall. Får se vad plantorna ger i år. Också ett sätt, så killarna får vara med och äta de goda smultronen. Killarna är ju nu hos sin pappa i flera veckor, så jag sparar det goda och delar med dem!

Tar mig nu en kopp kaffe, sedan ut till nästa syssla - klippa gräset. Tur det slutat regna, så man kan klippa. Är rejält långt nu.

Hinner nog med ytterligare några små sysslor, innan det är dax att följa Sveriges sista match i EM. Måste ju även kika in på Eriksbergs IF´s hemsida. Där läggs det dagligen upp foto från fotbollsskolan. Kul att se om de små älsklingarna har fastnat på bild. Peter sa igår att detta var den bästa fotbollsskolan som han hade varit på!!!

Inte så konstigt... detta är ju hans första!

Så är den plockad, den första för i år...

.....första fästingen alltså....hua.

Fy fasen! De är så jäkla äckliga och de verkar dessvärre tycka mycket om mig.... Kärleken är inte ömsesidig!

Det kliar på hela kroppen efter jag hittat en sittandes fastbiten på mig.....

för då hade jag inte överlevt. I alla fall inte om jag skulle lära ytterligare en unge att cykla........ Vilken prövning!

Alltså, Axel började cykla utan stödhjul före han fyllde 4 år, så han satte ribban...eller not. Han tyckte det var så roligt att cykla, han cyklade hela tiden, så när vi plockade bort stödhjulen behövde jag bara springa med honom 2 varv runt gården, sedan kunde han cykla.

Sen var det Oscars tur. Han började INTE cykla före han var 4 år. Har förträngt hur gammal han var, men jag tror det var den sommaren som han skulle fylla 5 år. Oscar var inte allt intresserad av att plocka av sina stödhjul, men av åkte de. Sen är det ju då som förälder att börja springa. Men hallå, då krävs det ju att ungen trampar.. Oj vad vi var osams. Jag kan inte låta det vara, när jag märker att han egentligen kan. När Oscar var som argast sa han: "mamma, jag kommer aldrig att cykla när jag blir stor, så VARFÖR ska jag då lära mig det?" Vad svara man på det, när man är irriterad??... Jo..." barn ska lära sig cykla, barn tycker om att cykla, cykla nu!!"

Pedagogiskt svar, eller hur?

Oscar lärde sig ockå ganska så fort, när vi väl hade slutat vara osams. Men sen cyklade han inte ändå. Jo, när mor- och farföräldrarna var här på besök. Då cyklade han fram och tillbaka 2 gånger, medan de tog kort. Sen frågade han om de hade fotat färdigt, så han kunde sluta cykla....

Men nu för tiden är det ju inga problem för Oscar att cykla.

Så var det då dax för vår "bebis", han som absolut inte vill cykla. Han har inte ens tyckt om att köra sparkcykel. Förra sommaren försökte vi några gånger, men inte tillräckligt mycket och ofta. Barnens far gjorde till och med ett försök, för jag tyckte det var hans tur eftersom jag sprungit med de andra 2. Det slutade med att de var så osams och arga, att Peter kallade sin pappa för Kadhaffi!! Sen slapp han cykelträna mer med sin pappa...

Nu är han allt för stor för att sitta i cykelsits, jag orkar inte cykla med honom där. Utan nu måste han komma igång o cykla. Är ju så tråkigt när man inte kan cykla iväg med barnen... Så igår bestämde jag att om det var uppehåll idag, så skulle vi cykelträna. Peter hoppades hela kvällen igår att det skulle regna idag.

Men det var uppehåll, så iväg hem till pappan, och hämta cykeln. Han fick börja på den minsta vi hade, dvs. en 12" vilket är alldeles för litet för honom. Men när man lätt har båda fötterna i marken riskerar man ju inte att välta. För om han hade vält, så hade det varit 100 steg tillbaka. Så vi åkte och pumpade däcken, sedan iväg till grusplanen nedanför skolan. Det tog ca. 30 minuter innan han ens gränslade cykeln. Suck!

Dessa 30 minuter gick åt till att bråka, fåna sig och vara arg. Jag kan erkänna att mitt tålamod håller inte för sånt, så även jag var arg! Till slut fick jag upp ungen på cykeln och efter ännu mer tjaft, så cyklade han. Allt detta jäkla bråk för inget! Han kunde ju, det visste jag ju. Räckte att springa med honom några vändor, och hålla ett finger i ryggen på honom, då trodde han att jag höll i honom.

Så, nu, äntligen, kan även vår lille man cykla. Han behöver dock träna mer innan man kan ut och cykla med honom. Han har inte riktigt kommit på det där med att bromsa, utan släpper i stället pedalerna och får lite "panik" när cykeln fortsätter.....

Så jag säger bara, TUR att jag inte har ytterligare 1 barn som jag ska lära cykla, för då hade jag nog inte överlevt.

Kan inte förstå hur jag fått så envisa barn.......  

Inte ofta nu för tiden som jag upplever "dagen efter"....ja inte dagen efter fest i alla fall! Men idag är det dagen efter fest. Igår kväll hade vi fest på jobbet. Man är lite trött på fredagskvällen, men bara att försöka bjuda till. Vi skulle fira 2 arbetskamrater som fyllt och fyller år.

18 glada arbetskamrater som drack välkomstdrink, åt italiensk buffé, drack vin, pratade, skrattade, sjöng, lekte lekar. En väldigt trevlig kväll. Jag hade med min lilla Nano, för att kunna "tjuv-lyssna" lite grann på matchen. När jag började lyssna stod det 1-0 till England. Inte så inspirerande. Nästa gång jag satt på den står det 2-2!!!! Så vi som är kvar på festen "rusar" ner till väntrummet, där vi har tv. Vi såg sista kvarten av matchen - men det var inte roligt....

Underbart är kort, men denna gången hann det inte ens bli underbart.

Idag har jag så varit lite matt i pläsen. Inte mått dåligt på något sätt, men ändå känt att det är dagen efter.... Idag kom Axel & Peter hit. Härligt att ha lite killar här. Mormor ringde och påminde oss om att Axel har namnsdag idag. Han tyckte själv att jag skulle baka en kladdkaka till honom. Så det har jag gjort.

Så efter lasagnen så frossade vi i kladdkaka och grädde... Nyttigt? Nja..... tveksamt.

Nu ska jag slå ner rumpan i soffan hos mina underbara killar, som även stannar över natten. I morgon hoppas vi på uppehållsväder. Axel har sista träningen innan sommaruppehållet, och jag har lovat Peter att vi ska cykelträna i morgon. Inget som han ser fram emot...

I kväll har jag skördat min första spenat, ever! Bladen var verkligen fina och väldigt stora. Har förvällt och stoppat i frysen. Är säkert fantastikt goda att äta nu direkt, men vill så gärna dela det goda med mina killar.

Delad glädje är dubbel!

Rädisorna har vi redan ätit upp, så jag ska så en ny omgång. Ärtorna klättrar på de snören som jag och Oscar satte upp, väntar på att de ska blomma och ärtskidorna ska börja kika fram. Övriga grödor växer också, trots brist på sol och värme.

Igår åt jag mitt första smultron från vår smultronrabatt. Brukar bli en hel del smultron faktiskt, så i år tänkte jag att jag ska frysa in och samla... sedan ska jag göra smultronsylt. Något som mina killar efterfrågat.

Förra sommaren blev det björnbärssylt, gjorda på björnbär som jag själv hade plockat. En låda i frysen fylldes med kantareller och taggsvamp. I skafferiet finns glasburkar med torkade trattkantareller och en liten burk med torkad Karl-Johan.

Har varit härligt att kunna ta fram saker som jag själv "samlat". Blir nog mer av det i år! Känner mig inspirerad.

Kvällen har gått åt till att förbereda inför fredagens fest. Vet inte hur det har gått till, men sedan några månader tillbaka så är jag visst med i festkommitéen på jobbet...

På fredag ska vi så fira en 60-åring och en 50-åring. Denna gången ska vi stanna på jobbet, och då kan vi ju inte bara sitta och titta på varandra... Så dels har jag bakat och dels har jag ordnat lite sysselsättning till festdeltagarna. Hoppas vi får en trevlig kväll. När vi väl tar oss i kragen och umgås efter jobbet - då har vi verkligen trevlig!

Fast....denna gången just, kan man undra vem som valt kväll! I alla fall inte någon som är fotbollsintresserad... Hallå - Sverige spelar ju match!!!....

Ja, ja.... man kan bara göra en sak i taget, och på fredag blir det att umgås med jobbarkompisarna.

Ja, jag skulle nog kunna titulera mig så..... alltså, snigelmördare!!!...

Har varit ute på min kvällsrunda och tagit död på alla dessa äckel som jag sett....

De är verkligen såååå äckliga. Har ännu bara hittat 3 på min trädgård, men min lilla täppa gränsar till ett litet berg och där uppe växer det högt gräs, ljung och mossa... De trivs!!

Så för att slippa få ner dem på min gräsmatta, tar jag mig även upp där och går en vända varje kväll... Läste någonstans, tror det var i GP att det är verkligen läge att döda så många man hittar, för snart lägger de sina ägg.... och då.... då blir det mänger... Tror det stod att 1 mördarsnigel kan lägga 400!!! ägg. Har ikväll tagit livet av ca. 15 st, i olika storlekar. Då tycker jag att jag gjort en insats.

Borde gå en vända varje morgon också, men brukar ju vara så trött på morgonen, så det brukar inte precis vara prioriterat att gå ut och döda sniglar innan jag stressar iväg till jobbet. Fast borde nog göra det också. Kan kännas som ett tröstlöst, hopplöst uppdrag. Men jag tänker som så....

Det kan i alla fall inte göra det värre!

Jag trivs så bra i mitt lilla radhus. Området är lugnt, nära till skogen. Tyvärr ligger det lite för långt från barnens andra boende och barnens skola....men man kan ju inte få allt.

Jag har dessutom världens bästa grannar. Vi hälsar på varandra, håller koll åt varandra om någon är bortrest. En trevlig stämning, men inte så man inte får vara ifred. För 2 år sedan hade vi även kräftskiva ihop - en glad kväll!

Idag när jag kom hem, hade min granne målat 1 sida på mitt staket!!! Härligt!

Grannen håller liksom jag, på att renovera sitt staket. Idag när jag kom hem hade de målat sitt staket och då även tagit ena utsidan på mitt staket, det som vätter åt deras trädgård.

Det är goa grannar det!