Påsken är över för denna gången, jag vet. Men här lever den kvar lite grann. Igår åt vi nämligen lite "påskmat". Jag och killarna har ju inte spenderat påsken tillsammans, och så kände jag för att äta lite mer påskmat. Nu är killarna så stora så de uppskattar det mesta i matväg, det är roligt.

Så jag fixade lite buffé:

Förutom detta, även lite morotsstavar och små cocktailtomater. Till detta dracks såklart påskmust. Peter som är yngst har ännu inte riktigt fått igång sina smaklökar och uppskattar än så länge bara "barnmaten", men Oscars favorit var nog toasten och Axels favorit var kräftomeletten.

Som vanligt är jag alltid rädd att det finns för lite mat, men inte då... Maten ovan var för mig och 3 killar.... Så vi bjöd hit barnens pappa för att hjälpa oss att äta lite grann. När jag ringer till honom säger jag att jag är ju så kass på att planera. Näe, säger han då, du är ju jättebra på att planera. När jag tänkte efter - så är det ju sant. Jag är bra på att planera, men däremot är jag väldigt dålig på att beräkna.

Fast heller åt det hållet att det blir för mycket, än att det blir för lite.

Gott var det i alla fall.

Idag var jag och killarna på "lek & buslandet". Kan inte hjälpa det, men gillar inte det stället. Visserligen kändes det lite mindre otrevligt idag, men tycker ändå inte om det...

Kändes kanske lite bättre för att killarna är äldre, och tog hand om lillebror, samt för att det inte var så jättemycket barn där. Fast trots att det var långt ifrån fullt, så är det en oerhört jobbig volym där inne. Sen är det så jäkla stort. Finns ju inte en chans att ha någon överblick över sina barn. Jag sätter mig på ett ställe, och sedan får jag helt enkelt sitta kvar där. Killarna får leta upp mig om de vill något.

En enorm lokal, visserligen stora fönster i ena änden, men sedan inga ljusinsläpp alls. Har flera gånger funderat över om något skulle hända där inne..... ruskiga tanke. Räcker bara att strömmen skulle gå. Vilken fruktansvärd panik det skulle bli hos alla barnen.....

Inte bra att ha såna funderingar, samtidigt som man måste ha viss riskberäkning.... Hur som helst, skulle aldrig lämna mina barn själva där. För även om jag inte rusar runt med dem i 3 timmar, så finns jag ändå nära....

Nu har vi i alla fall varit där. Har man lovat, så har man.... Så nu ska jag aldrig mer lova nåt om just det stället...

Jag skrev ju tidigare idag att jag nog inte skulle stanna på Axels träning. Men sen ångrade jag mig, dels orkar jag inte hålla på och köra fram och tillbaka och dels visste jag ju inte om de skulle stå ut med att träna 1 1/2 timma i regn och blåst.

Så det var bara på med vinterjackan, regnbyxorna och gummistövlarna, samt se till att vantarna var med. Till och med Axel tog på sig rejält med kläder utan att protestera! Annars brukar vi hamna i diskussion varje gång jag anser att det inte är väder för shorts....

Jag var iväg ett kort ärende på ICA i början av träningen, men var nog på träningen ca. 1 timma! Inte illa i detta väder, men kände att det samtidigt var gott med frisk luft. Hade inte tagit mig ut annars idag. Var dock kall rätt igenom när jag kom hem. Tog en stund innan värmen återkom. Axel var varm och röd om kinderna, tur att killarna rör mycket på sig.

Har själv funderat över detta med barnens alla lov, och så idag på aftonbladets sida läste jag ett inlägg av Ann Söderlund där hon funderade just över samma sak. Lite tänker vi samma och lite tänker vi olika.

Barnen har många lov, och de behöver sina lov! Veckorna är långa (även om både jag och barnens pappa lämnar vid 8 och hämtar senast vid 16) Det är mycket tider som ska passas, mycket måsten i vardagen och jag upplever att det tyvärr också är mycket stress, även om jag försöker planera och förbereda.

Vi har alltid försökt att våra barn ska vara lediga när det är lov. Visst är det så att vi inte lever ihop och därmed kanske inte behöver vara lediga alla lov, men så är det väl även för er som lever tillsammans. Däremot gör det ett stort hål i ekonomin att inte vara på jobbet. Denna ledigheten delar jag på några semesterdagar och några föräldradagar, ni vet de där med LÅG ersättning. Eftersom jag har så "gamla" barn får jag bara 60 kr/dag minus skatt!!! Räcker knappt ens till toapapper.

Vet att många vi känner har barn som vill vara på fritids eller dagis. Så har det aldrig varit med mina killar. De gillar att vara lediga och vara hemma och softa. För resor är det inte tal om. Vi har inte varit utomlands på semester sedan Axel föddes och han fyller 10 i år. (Fast i år när jag fyller 40 ska jag slå på stort, vi åker utomlands 1 vecka!!) Killarna har alltid trivts på sitt dagis och fritids. Aldrig några problem att lämna eller att vara där, men de verkar ändå trivas allra bäst hemma, och det är jag glad för.

Det är verkligen inte så att jag hittar på saker med killarna hela tiden när vi är lediga. Fast de verkar uppskatta att vi bara kan göra vad vi vill och att jag finns i närheten. De leker med kompisar både här hemma och hos kompisar, men vill ändå vara lediga.

Något brukar vi försöka hitta på, det kan bli skridskoåkning, badhuset, och detta lovet ska det till min stora fasa bli ett besök på "lek o buslandet" som jag lääääänge har lovat. Vi ska också försöka ta oss till någon simhall för Peter behöver träna lite på att våga flyta och simma på rygg. Så besök i simhall har ett syfte.

Nu har jag varit på Coop och fyllt upp kyl och frys. Det är verkligen tomt där när killarna inte är här, men när de kommer behöver det fyllas. De äter som små hästar just nu..... undrar just hur det blir när de blir tonåringar...

Snart kommer de hit och vi ska bara vara!

Underbart!

Fick en fråga här på bloggen ang. vad jag läser för bok nu. Eftersom jag berättat vad jag läser, så får jag väl också passa på att uppdatera vad jag har läst det senaste.

Eremitkräftorna gillade jag. Det är en fortsättning på Berlinerpopplarna. En berättelse som handlar om relationer. Händelsen utspelar sig mest på landsbygden i Norge. Inte en sån bok som jag brukar läsa, men prövade för jag hade hört mycket om Berlinerpopplarna. Det är en mysig berättelse, jag blir lite varm i hjärtat av att läsa den. Jag tycker om den, och det finns även en 3:e bok om samma personer. Ser fram emot att även läsa den.

Hon som bar skammen var ok. Tog ca. 100 sidor innan den fångade och man ville veta mera. Inte så bra som det jag tidigare läst av Helena. Tveksamt om jag skulle rekommendera denna.

Familjebilder var väl också sisådär. Ok, men inte mer....

Däremot......

Livstecken av Gunilla Linn Persson är absolut inget som jag kan rekommendera.... Har bara 1 gång tidigare i mitt liv givit upp en bok. Jag är ju envis som en åsna, så även om början är dålig, så tänker jag alltid att det kommer bli bättre. Jag vill inte ge upp en bok. Men denna var helt hopplös. Jag gav upp!

Gunilla är en av författarna till tv-serien Skärgårdsdoktorn, som var så underbart härlig. Något man bara inte kunde missa. Fantastiska karaktärer. Gunilla har en psykisk ohälsa och flera psykoser i sin bakgrund. Men när hon skrev denna boken undrar jag om hon verkligen var frisk..... Hårda ord, men det var så jag tänkte. Helt hopplöst att hänga med i alla tvära kast i boken. Snabba tankar från författaren, som inte gick att hänga med i.

Så jag kan ju inte rekommendera denna boken. Fast om någon har läst den, vore det kul med en kommentar för att få höra vad ni tyckte.

Känns som jag varit med om det här innan. Jag synkar inte bra med vädret. I förmiddags var det strålande sol från en klarblå himmel. Då var jag inne och försökte få fart på min gamla kropp.

Nu under em har det mulnat på och därmed också blivit kallare... Ja, då är jag redo för dagen utomhussysslor.... Typiskt mig. Strunt samma, jag har i alla fall varit o tankat bilen, tvättat den samma och rensat 2 av mina rabatter. Visst finns det mer att göra ute, men jag nöjer mig med detta. Det som är gjort - är gjort.

Nu kan jag med gott samvete spendera resten av kvällen här inne. Softa i soffan, slö-titta på tv, greja lite då och då, samt avsluta dagen i sängen läsandes min nya bok.

Ser fram emot morgondagen - då kommer mina killar!! Längtar efter deras kramar!

Fint väder ute, inga barn, inga "måste" men fullt med "borde".

Vaknade idag vid 9.30, duktigt för att vara mig när jag är ledig! Men kommer sedan inte igång, är fruktansvärt seeeeg. Får ingen fart på kroppen. Borde gå ut o rensa i mina rabatter, borde tvätta o stryka gardiner, borde sortera dessa udda strumpor, borde ta i ordning på påsar med saker, borde, borde, borde.....

Men får INGET gjort! Tja... har i alla fall tvättat kaninens öga och medicinerat, det blir inte bra.... Samt haft kaninen ute för att rusa runt lite grann. Tömt 2 pärmar på gamla papper som inte behöver sparas. Haft kontakt med en kompis som jag borde kontaktat för länge sedan...

Så nu måste jag få lite fart. Passa på när det är fint väder, brukar ju blir lite bättre med energi och ork då. Enligt SMHI ska det ju regna i början på veckan, och då blir det inte mycket gjort.

Ska i alla fall börja med att ta mig iväg och tanka bilen, och ett litet besök på Emmaus.... Finns säkert något som jag "behöver"....

Har kommit hem från mina föräldrar, och hade med mig en större skärm till datorn hem. Dock inte från dem, utan min bror hade ordnat så jag "fick" en större.

Brorsan var här o var barnvakt för snart 2 veckor sedan. När jag kommer hem säger han: men syrran, du kan ju inte ha en sån liten, gammal skärm till datorn! Tja, visst har jag märkt att den varit lite liten, då bilden allt som oftast inte fått plats, utan man fått dra den lite fram o tillbaka för att kunna se allt.... Fast det har ändå varit ett bekymmer som inte stört mig så mycket. Jag har ändå inte känt något större behov av att byta skärmen - Den har ju fungerat!!... Svårt att byta ut saker som faktiskt fungerar... Samt inget som min ekonomi prioriterade.

Men efter lite övertalning så sa jag ok till att han skulle ordna en annan skärm. Fick så för några dagar sedan ett sms att han nu hade en skärm hemma som var till mig. Så igår fick den åka med till mamma o pappa, för att sedan åka med mig hem. Så väl hemma var det bara att plocka loss min lilla, gamla skärm (som jag en gång ärvt från mamma o pappa) och istället koppla in denna fina skärm som jag nu sitter framför.

Har nu samma storlek på skärm som jag har på jobbet, så det är ett bekant format. Riktigt trevligt att sitta här!... Allt ser ju lite annorlunda ut!