Ja, det är så det blir och så det känns, när killarna har lämnat. Trots att vi har haft det såhär i lite drygt 5 år, så tror jag aldrig att jag vänjer mig. Borde vara van, men vanan får nog bli att det är så här.

Ibland är det skönt när killarna åker till sin pappa. Veckorna kan vara hektiska, stressiga och ibland fyllda med syskonbråk, ilska och tårar. Vilket ger en stressad, trött mamma. Det är tufft att ha allt ansvar dygnet runt i 7 dygn. Det är ju oändligt mycket lättare nu, när killarna är stora.

Tänk att de bara var 1, 3 1/2 och nästan 5 när vi separerade. Visserligen var det så att då var lilleman bara hos sin pappa på nätterna varannan vecka, på dagarna var han med mig som då var föräldraledig. Sen var han hos sin pappa varannan helg. Så det var bara 2 dygn som vi var ifrån varandra.

Men även om jag ibland verkligen "pustar ut" när killarna åker, så blir det så tomt och tyst när de inte är här... Nu när det är sommarlov är det faktiskt mer påtagligt än under terminen. För när det är skola, så lämnar en av oss i skolan på måndagmorgon och sedan hämtar den andre på måndag eftermiddag. Så sker våra byten. Vi tyckte det skulle vara det mest "skonsamma" för killarna. Sen har det ju inte varit några problem mellan oss vuxna, så därför har vi kunna ha barnen lite "hipp som happ". Näe inte så rörigt som det lät, men vi har alltid försökt hjälpas åt. Samt att vi alltid vill vara med våra killar, och därför "lånar" dem av varandra. Självklart med killarnas godkännande.

Nu när det är sommarlov, är de ju till att börja med hos sin pappa. Jag har dock fått "låna" dem varje helg. Jag har då 2 av dem, och då får 1 lite lyxig egentid med pappa. Samt att det blir extra uppmärksamhet för de 2 som är här. Det blir inte heller lika mycket bråk när de bara är 2. Dock blir det ju så att jag lämnar dem hemma hos sin pappa eller så kommer han och hämtar dem. Då blir ensamheten mer påtaglig.

Jag har alltid massor med saker som jag vill/bör göra, när jag inte har killarna. För jag är sån, att när jag har killarna vill jag inte ha en massa hushållssysslor att göra. Jag vill kunna ägna extra tid åt barnen. Självklart måste jag laga mat, tvätta ibland, kanske städa, handla etc. Men de större grejorna gör jag när barnen inte är här. t.ex byter lakan och därmed har mycket mer tvätt, städar, röjer och grejar.

Även nu har jag massa saker som borde göras, men ikväll har jag inte någon energi. Inte så att jag går och gråter eller känner mig ledsen. Svårt att beskriva känslan och vad som händer i kroppen. Men tror att den bästa beskrivningen är att jag blir apatisk. Helt slut i kroppen på energi och inspiration....

Tur att detta tillstånd bara håller i sig första kvällen. Sen går det bra.

Ja, det är inte så svårt att få när det regnar HELA tiden och är kallt. Mörknat redan, så fönsterlamporna är redan tända. Fattas bara de levande ljusen här inne.

Tråkigt att det är sånt här uselt väder. Vi nordbor behöver verkligen våran sommar. Värme för att värma upp själen och för att ladda batterierna inför den mörka, kalla årstiden....

Har haft mina killar här i helgen. Mysigt! Idag på fm. kom även Axel hit. Jag bjöd på tunn pannkakor till lunch. För en gångs skull blev det några över. Så jag ska göra lite crepes till kvällsmat och lunch-låda. Försöker bli bättre på att dels laga mat, och dels göra åt allt jag har hemma...

Medan Oscar var iväg på sin trumpetlektion hann jag hjälpa Axel att lägga ut mer fotbollskort på Tradera, samt att amatörfrisören fick jobba lite idag också. Trots att Axel var så missbelåten sist, så fick jag komma till med saxen idag igen!! Visserligen bara ut-tunningssaxen, men det var bara det som behövdes. Han har så mycket, tjockt hår. Det blir som en svamp på huvudet på honom. Så idag har jag tunnat ut ännu mer, vilket också gör att frisyren blir bättre!

Så nu får det bli en kväll i soffan, och sedan tidigt i säng. Snart dax för en ny jobbarvecka....