Ett nytt "ord", men jag känner mig som en sådan.... tråkig känsla.

Eftermiddagen har dock varit underbar. Hämtade lille P på fritids, vi var hemma strax efter 15. Då hade de stora killarna inte varit hemma så länge, eftersom Axels schema har blivit ändrat, och på måndagar går han till 14.15 När vi kommer hem är Oscar uppe i sitt rum och bygger lego, Axel sitter vid köksbordet och gör sin svenska läxa. Båda killarna har ätit mellanmål. Blir varm i hela hjärtat och kroppen, när de gör som man kommit överens om. Såååå stolt över mina killar.

Sen hann vi gå igenom skolväskorna, Oscar fick packa sin gympapåse till morgondagen och jag var snäll och packade upp Axels gympapåse. Jag hann även sitta tillsammans med Axel och vara närvarande när han gjorde sin läxa.

Jag var ute och sprang runt med gräsklipparen en vända i trädgården - väldigt behövligt.

Fyllde på spolarvätska i bilen - lika välbehövligt.

Lagade middag utan stress. Idag fritt från fotboll, så en lugn eftermiddag och kväll. På kvällen körde jag över Peters hår med trimmern.... Kort - ja! Han har inte vant sig, men jag tycker han blev söt... (fast det är väl inget bra att säga till en liten kille som vill vara tuff)

Har även hunnit med att slå in Axels engelska bok, skriva på papper som ska med till skolan, betala räkningar och lite annat småpyssel.

Så när det gäller "görandet" känner jag mig nöjd med min dag.

När det gäller mina söner, kan jag inte mer än att älska dem. Vilka killar!!! Underbara!

På sängkanten var det dock jobbigt samtal. Bekymmer.... Hur ska man göra????...