Direktlänk till inlägg 20 augusti 2012

Varför är livet så svårt?

Av Jessica - 20 augusti 2012 20:45

Vardagen är här.... och därmed är också mina 4 härliga veckor tillsammans med killarna slut...tungt!


  


Jag mår inte bra när killarna är hos sin pappa...

Känner en oro för dem - är jag en hönsmamma??


Fast jag tycker de är för små för att ta vissa ansvar som han kräver att de ska ta. Framför allt när det är sånt som han själv inte "orkar" göra...

Orkar inte ens rabbla upp allt som jag ändå tycker att man fortfarande bör hjälpa killarna med. Även om man ska ge dem mer o mer ansvar, så tycker jag att man måste göra de successivt och se att det fungerar innan man ökar på ansvaret.


Sen stör det mig enormt att han inte verkar prioritera sina barn... Ibland, javisst. Men så många gånger som barnen får stå tillbaka för hans egna intressen, som han inte kan dela med killarna. T.ex igår var det cup för Axel. Jodå, han skulle självklart med dit. Så vi åkte då i hans bil, varför köra 2 bilar. Sen när halva dagen gått, och det visar sig att det går bra för killarna - då blir han sur över att det kan ta hela dagen.... Men hallå!!!! Så är det ju när det är cup. Nåt nytt med det??... När vi då frågar varför han måste hem, är det för att han måste städa (de skulle få besök idag) Han har ju bara varit ensam i 4 veckor och att besöket skulle komma just idag har han vetat hela sommaren. Varför kunde han då inte röjt och städat dagen innan eller i slutet på förra veckan??


Som om inte de var nog, så skulle han dessutom gå på opera. SAMMA opera som han såg i fredags!!!!...

Undra om Axel kände sig värdefull??.....


Det slutade med att vi fick åka hem, jag o de andra killarna slängde oss i min bil och körde åter upp till cupen. (Var så dum på morgonen att jag la både mina bilnycklar och husnycklar inne i hans hus, för att slippa bära med dem... Hade jag inte gjort det, hade vi kunnat åka hem med andra föräldrar) Jag ville ju inte heller stanna kvar i GBG, för det är för mig SJÄLVKLART att vara med och se och stötta Axel.


Jag lärde mig i alla fall en sak - vad vi än ska på, så ska vi inte åka i hans bil....


Idag gick de stora killarna hem själva efter skolan. Verkar som det funkade ganska så bra. Efter dryga timman hemma ringer de till mig för att fråga div. saker. Borde det inte vara mest naturligt att ringa till den man är hos??... Fast jag har ju sagt till dem att de får ALLTID ringa till mig. Nu fick jag säga till dem att ta sig lite mellanmål, för de var rejält sura o griniga när de ringde. Troligen var blodsockret nere i skosulorna. Jag ringde upp dem en stund senare, och då var de på mycket bättre humör.


Ikväll var jag tyvärr tvungen att ringa dit igen. Det hade kommit ett mail på em. idag, och då vet jag att barnens far inte var kvar på jobbet. Han har bara anmält jobb-mail till skolan. Det gällde bl.a att Oscar i morgon efter bamba skulle på en liten uflykt. Att de skulle ha med sig vattenflaska o frukt. Eftersom jag visste att han inte hade läst det, var jag ju tvungen att ringa. Blir bemött av en SUR jä-la gubbe, jag "störde" ju, när han hade gäster.


Pratade först med Axel, eftersom det var han som fick svara. Hörde att deras far sa: prata du Axel, det är din mor. Frågade då Axel om han hade fått en husnyckel av pappa ännu.

"Näe, pappa har inte hunnit med oss alls sen han kom hem. Han har bara dammsugit och städat"......


Men, va f-n. Var det inte därför vi var tvugna att köra hem honom igår????


Det är klart att man ska ta hand om sina gäster. Men att ägna några minuter åt sina barn, lär inte vara något som gästerna tar illa upp över. Det är ju dessutom första skoldagen, och därmed en del som måste fixas när rutinerna ska igång igen.


Jag VET att allt inte kan fungera som det gör här hemma hos mig.... men jag mår inte bra över hur det fungerar, eller inte fungerar när de är där. Tycker det är synd om killarna. (Detta innebär inte att jag gör allt åt killarna när de är här, men det är ändå jag som är ansvarig för att se till att allt funkar och blir gjort..)


Bara såååå jobbigt, när jag vet hur det är....


Vad ska jag göra??..... Det här tär så mycket på mig.


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jessica - 11 oktober 2012 21:00

Är ju hemma och sjukskriven denna veckan. Veckan började JOBBIGT, hade ju sån ofantligt otrevlig yrsel. Kände mig sketfull, tror tom. jag tog extra steg och gick emellanåt väldigt bredbent för att hålla balansen.   Idag har varit en bra dag! I al...

Av Jessica - 9 oktober 2012 20:40

mot denna yrsel jag har drabbats av? Ingenting.   I söndags började det. Var så gräsligt yr hela dagen. Trodde jag skulle svimma... Höll mig mest sittande i soffan eller liggande i sängen. Igår var det bättre. Inte bra, men mycket bättre. Id...

Av Jessica - 7 oktober 2012 21:53

Nu har jag gjort det - dragit i bromsen.   Har känt mig ok, ärligt! Men så idag..... har inte haft någon ork alls.... har dessutom känt mig svimfärdig hela dagen. Knappt kunnat sitta upp. Har känts som när jag känner av mitt låga blodtryck. Bruka...

Av Jessica - 6 oktober 2012 17:01

.... med den lilla, lilla trädgården bor den lilla, lilla "tanten"...   Men jäklar i min låda vad mycket det är att göra även om huset o trädgården är väl så liten.....   Har idag rensat hängrännorna, välbehövligt kan jag lova... (det ser m...

Av Jessica - 5 oktober 2012 18:47

Hmm, precis de orden fick jag höra i em när jag efter jobbet uträttat ett ärende på posten.   Å det är ju dessutom precis så som jag kände/känner mig.... helt slut!... Att jobbet kan köra helt slut på en..   Åkte sedan raka vägen och hämta...

Ovido - Quiz & Flashcards