Att släpa sig upp ur sängen, och sedan väcka 3 trötta killar, som också de helst hade velat ligga kvar.

Lämna barn, tomt inombords, inga barn att gosa med på 1 vecka. Ensamt, trots att jag vet att 1 vecka går ruskigt fort.

Stämpla in på jobbet strax efter 8, stämpla ut strax före 19.

Lämna lite fotbollsgrejor hos barnens far, fick ju då lite "bonus-gos".

Hemma vid 20, städa kaninbur, borsta kaninhår, klippa kaninklor, fodra kanin.

En stund här framför datorn, sängen nästa....

Helt slut....

Är detta livet? Vet inte om jag tycker om det precis. Kanske gör det sitt till, att jag fortfarande inte är frisk. Var ikväll verkligen helt slut. Inte kul när man inte har någon ork kvar, när man slutat jobba. Då känns det verkligen som man bara lever för att jobba - och inte kan det väl vara meningen att det ska va så?