Näe, inte här inte. Inte jag, inte idag!

Konstig känsla faktiskt. Jag brukar alltid ha "söndagsångest". En slags tomhet varje söndag kväll, tomhet för att helgen redan är slut och att en tung arbetsvecka väntar. Jag brukar ha svårt att komma i säng på söndagskvällar, för jag vet ju att när jag vaknar är det måndag. Brukar vara så att jag vill dra ut på helgen så länge som möjligt.

Idag är det inte alls så - jag längtar till att få komma till jobbet i morgon!

Har nu varit hemma med sjuka barn i 1 vecka. Det kan göra vem som helst tokig. Inga bekymmer att vara hemma med bara det barnet som är sjukt. Värre blir det när de friska bröderna kommer hem. Dels är det som alltid aktiviteter, och är det inte aktiviteter blir de friska barnen lite påfrestande efter ett tag, när vi inte kommer någonstans.

Jag får inte heller det bästa tålamodet efter att ha gått här hemma och inte kunnat göra något. Någon dag är väl ok. Men en hel vecka, då behöver jag styrka!

Så nu längtar jag till jobbet i morgon. Hoppas nu inte bara att det blir "platt fall" när jag kommer dit, utan att det kan kännas riktigt roligt i några dagar i alla fall.

Varför ska barnen vara friska, pigga och glada???... När de kan vara trötta, hängiga och sjuka....

Jag är så less på att ha sjuka barn. Förra helgen började med Peter som var febrig och hade vattentunna diarréer.. När han piggnade till var det Oscar som var dålig i magen och som dessutom bet sig rejält i tungan, så han knappt kunde äta eller prata på nästan 2 dygn. Och har man då ett 3:e barn, så är det såklart att även han måste bidra till sjukstugan. I torsdags var Axels ben helt plötsligt fulla med utslag.... Igår mådde han lite illa på morgonen, men det blev ganska så ok efter lite frukost. Efter kalaset var han dock så slut, så då sov han 2 timmar på eftermiddagen. Inte ett friskhetstecken när man är 10 år. I morse samma visa igen.... illamående... så nu ligger han på sängen och sover igen..

Därmed föll dagens planer direkt. Oscar ska spela trumpet på Liseberg och eftersom vi då ändå ska dit, hade jag tänkt att vi kunde spendera några timmar där.... men vi kommer ingenstans. Barnens far är dessutom bakjour, så rätt vad det är kanske han måste åka in och jobba. Men Oscar ska självklart få spela sin konsert, så då får Axel vara en stund med sin pappa...

Kvällens fotbollsträning blir det dock inget av, och morgondagens match hänger verkligen löst.

Jag älskar mina barn, men just nu känns det som om måndagen inte kan komma fort nog - så jag kan få börja jobba igen och inte ta hand om sjuklingar hela tiden.

Det är ju inte något större problem att ha hand om den som är sjuk, men problemet är att alla andra blir så låsta till hemmet. Det är jobbigt i flera dagar...

Hon vann!!! eller vi vann!!! så kul!

Loreen är bäst!!

Killarna gillar såklart melodifestivalen. Peter kämpade länge men somnade precis innan Sverige skulle sjunga.... De stora killarna höll ut hela tiden. Roligt att få "vara med" när Sverige tar hem segern!

Hoppas nu på att vi därför får sovmorgon i morgon!!!

Säger bara:

Euphoria, forever til the end of time!!!