Ja, i eftermiddags dök hon upp! Häftigt att träffa henne, vi har ju inte setts på 17 år!!!...

Hon reser runt med sin kompis Ryan. Vi satt och pratade en stund, sen var det dax att åka och hämta Axel på sin träning. När vi ändå satt i bilen tog vi en sväng upp på Ramberget och visade staden lite sådär ifrån ovan.

Sen när vi kom hem bokade jag bord åt ungdomarna på en restaurang. Gav dem skjuts över till Linne och sedan hem och natta barnen. Så nu sover killarna gott, ungdomarna är ute på stan och jag har äntligen fått färdigt alla sysslorna.

I morgon har vi mer tid att umgås lite grann. Emily & Ryan ska väl också göra några timmar på stan, de ska turista. Själv ska jag rodda vardagslivet. På kvällen blir det nog nattklubb för undomarna, kanske vi kan äta lite middag här hemma innan de drar ut. Vi får se vad de vill, önskar och har planerat.

Funderat mycket på detta besök. Jag känner ju mig som typ 25 år, men får ju inse att jag inte längre är det. Tänkte tillbaka på när jag kom till Emilys familj i USA. Hennes mamma o pappa var då drygt 30, de är precis 10 år äldre än mig. Jag tyckte de var gamla!... Kom sen på att jag är 20 år äldre än Emily, så hon och Ryan måste ju verkligen tycka att jag är gammal....

När jag hämtade Axel på skolan idag, såg jag att hans vader var fulla med utslag!!! Väl hemma såg vi att han även hade fått utslag på låren.. Vad är nu detta??

Är det inte slut med sjuka barn snart? Tack o lov är han helt opåverkad. Men man undrar ju vad det är. När jag direkt kan utesluta det jag kan och vet, så får man vända sig till andra. Så jag fotade eländet och mailade över till jobbet. Bad sedan en av våra läkarsekreterare att visa dem för en doktor för ett  utlåtande. Jag var mest intresserad av om det är något smittsamt.

Doktorn hade ingen aning om vad det kunde vara. Utan trodde att det förmodligen är början på en virusinfektion... INTE EN TILL!!.... Nu ikväll när han la sig var de fortfarande kvar, fast jag tror några av dem hade bleknat. Hoppas de är borta i morgon bitti.