Ja, så har man då fyllt 39, det måste väl innebära att man nu är inne på sitt 40:e!

40, vad har man gjort med alla dessa år??... Otroligt, för bara några år sedan så var ju 40-åringar rejält gamla. Fast så är det ju inte längre.

Det finns dock en STOR fördel med att gå in på sitt 40:e, i alla fall om man är anställd inom vården. Varför? Jo, man får 5 extra semesterdagar. Från ynka 25 dagars semester, kommer det nu delas ut 30. Det är en hel vecka mer, och den lär gå åt. Tur att man haft föräldradagar att ta hjälp av för att kunna vara ledig. Annars hade de futtiga 25 dagarna inte räckt någonstans.

Tur också att man inte får sina extra semesterdagar efter att man fyllt 40, utan såklart det året man fyller! Det gillar jag, annars hade jag ju fått vänta ett helt år till. Nu kan jag nyttja detta redan 2012, samtidigt som jag försöker kombinera med lite föräldradagar. Har ju lite kvar på Peter, dock bara 60-kr dagar, så man blir inte precis fet på att leva på dessa. Går därför inte ta för många på en gång.

Så jag försöker leva som jag lär: d.v.s finna goda saker i vardagen. Fler semesterdagar är en god sak!

Lördag morgon, har hela den här hösten inneburit simskola kl. 8!!! Dax för lilleman att lära sig simma. det har varit tröööögt. Med dyna och sockerbitar har han tagit sig fram i vattnet. Lärt sig riktigt fina bentag, men inte så mycket mer. Förra veckan hade vi intensivträning på Lundbybadet. Ni som följer min blogg, vet hur det gick förra lördagen, trots intensivträning....

...men idag!!!

När de börjar står alla barnen på rad och sen säger läraren till när de får hoppa i. Då brukar min lille Peter vara sist kvar på kanten och lägga sig ner på magen och åla ner i vattnet. Idag säger läraren till, alla barnen hoppar i, och där står Peter kvar. Näe, inte nu igen....men så....plötsligt händer det! Han böjer lite på knäna och HOPPAR I!!!!

Sen, vilken förändring! Vilket självförtroende. Han hoppade gladeligen i hela lektionen. Han simmade som aldrig förr. Han tränade t.o.m ryggsim. Han tränade att simma med bara sockerbitar och även helt utan flythjälpmedel.

Målet var att ta doppingen, men han tog även krabban blå! Vilket innebär att barnet skall falla i vattnet 3 gånger, på djupt vatten utan några flythjälpmedel och sedan ta sig tillbaka till kanten. Detta gjorde han galant, han t.o.m simmade ordentligt tillbaka till kanten!

En stolt kille fick med dessa 2 hem!

När man läser ovanstående kan man tro att jag tycker det viktigaste var märkena. Absolut inte. För Peter är märkena viktiga. För mig var det så oerhört mäktigt att se den fantastiska utvecklingen och framstegen som Peter gjorde. Att våga, att försöka! Vilket självförtroende han fick.

Man blir så stolt, och så fantastiskt glad för hans skull. Att han fick känna att det lönar sig att träna och försöka, och att det går!

Bästa födelsedagspresenten jag kunde få......, ja, just det... det är tydligen min födelsedag idag.