Så var måndagen så gott som över. En vanlig dag i vårt vanliga liv. Måndagar är lite speciella i mitt liv. Varannan måndag lämnar jag killarna på morgonen i skolan o på dagis, sedan är det pappa som hämtar och killarnas vecka hos sin pappa börjar. Första kvällen ensam är alltid förlamande, trots att jag nu levt såhär i snart 5 år....  Andra måndagar är underbara, då är det jag som hämtar i skola och på dagis på eftermiddagen. Då är det fullt fart tills grabbarna kommit i säng, livet är då som det ska.

Så nu sitter jag här och 2 killar ligger i sängarna o sover. (Axel är hos sin pappa, de var tvugna att ordna pass till deras kommande resa). När killarna är här sätter man sig inte precis i soffan och softar när man kommer hem. Det är middag som skall ordnas, läxor som skall förhöras, väskor som skall gås igenom och packas, mys, samtal och uppmärksamhet till alla killarna etc. etc. Så när de väl somnat är det inte så mycket av kvällen kvar. Jag kan dock inte klaga, för kl. 8 är de i säng när det är vardag och i regel somnar de inom 5 minuter.

Ja, just det.... i kväll var jag ju också tvungen att skära upp min Rockey Road, som skall med till jobbet imorgon. Nu står det en fullpackad låda i kylen. Gäller bara att komma ihåg den i morgonbitti. Tror jag får sätta en lapp på dörren...

Läste förresten en artikel för någon vecka sedan i någon av våra "kvälls-tidningar". Det stod om ensamstående föräldrar och hur de firar jul. En stor andel av papporna firar julen utan sina barn. En betydligt lägre procent av mammorna firar utan sina barn. MEN..... endast 5% av de separerade paren väljer och kan fira julen tillsammans. Jag och barnens pappa tillhör dessa 5%!!! Det är jag stolt över!

Det kanske inte alltid kommer vara så, men nu när barnen har varit små och fortfarande är rel. små, så har vi kunnat bibehålla traditionerna kring jul. Det gillar jag!