Idag var det så dax för årets andra fotbollscup, Ö-bollen på Öckerö. Denna gången var det Axels tur att spela. Han är ju -02:a, och nu börjar de verkligen spela cup/turnering. Resultat börjar räknas.... Fram tills nu har det varit så på cuper att alla lag spelar lika många matcher och alla får medalj, inget slutspel. Idag var det annorlunda, först gruppspel, sedan A eller B slutspel och slutligen semi och final. 

Eriksberg deltog med 2 lag. Axels lag vann sin grupp!!! Kul. Sen spelade de oavgjort och en förlust i A-slutspelsgruppen. Därmed var turneringen slut för idag. Killarna hade dock haft roligt och verkade inte allt för tyngda över att de inte gick till sista slutspelet. Gäller att peppa dem, och att lyfta fram de bra sakerna.

Självklart vill de vinna, men alla kan ju inte vinna. Som förälder försöker man ändå få dem att förstå att det viktigaste måste vara att ha kul och att göra sitt bästa. Ibland räcker det långt och ibland mindre långt.

Man blir beklämd när man ser 9-åringar som inser att de inte kommer vidare från sin slutspelsgrupp, börjar gråta, kasta skor och vattenflaskor omkring sig. Slänga sig ner på planen och vägra gå där ifrån. Eller tja...beklämd är väl snällt sagt - jag blir förbannad....

Tur att våra killar inte beter sig så. De tackade för matchen och klev av planen med sina huvuden högt. Ingen som hängde med huvudet, trots att det roliga var slut för idag. DET tycker jag är något att berömma dem för!

Sen får jag väl erkänna att jag är en sån där pinsam fotbollsmorsa. Jag blir så engagerad och ropar o hejar.... Frågade Axel när vi åkte hem, om han hör vad jag ropar. Näe säger han, jag är så koncentrerad, så jag hör inte sånt som ropas. Tur det!!

Nu är det 2 veckor tills nästa cup, tills dess ska väl det halsonda hunnit gå över, så jag kan vara engagerad igen...