...men jag har varit dålig på att skriva om det här i min blogg....

Brukar ju nämna de böcker jag läser, och jag läser alltid något. Har dock varit dålig på att uppdatera här på sistone. Dessa har jag läst sedan sist:

Den första, Vildängel av Lina Forss, lät lovande. Men höll inte.... Inte en bok som jag längtade efter att komma hem till och fortsätta läsa.

Den andra, Alexandras rum av Anna Mattsson, har legat länge i min boklåda. Förstod att det skulle vara en jobbig bok att läsa. Har därför väntat in rätt mående hos mig själv, innan jag kände att jag var redo att klara av denna boken. Den var jobbig. Inte svår att läsa, men ett tungt, svårt och jobbigt ämne. Jag tyckte den var bra.

Den tredje boken, Berlinerpopplarna av Anne B.Ragde är en bok som kom ut för flera år sedan, men som jag inte har läst tidigare. När jag fann den hade jag för mig att jag hade hört gott om den, så därför fick den följa med hem till min boklåda. Den var bra, en mysig bok. Dock inte en bok som liknar de som jag mest läser. Fast jag gillade den. Jag hade gärna sett att den varit längre. Vill veta mer om karaktärerna, och om hur deras liv fortskrider....

Alltså, vissa dagar förstår jag verkligen varför jag lever ensam..... Idag är en sån dag.

Att umgås med människor som bara "tar" din energi, inte ger dig någon energi, är inte bra. Att dessutom försöka leva med en sån person fungerar inte alls. Man blir helt tom på ork och glädje, och då måste man försöka se till att "rädda" sig själv. Hur kan man leva om man förgås???...

Jag, eller rättare sagt, VI kom fram till att vi verkligen "tog knäcken" på varandra. Vi valde därför att inte leva tillsammans.

Vi har ett bra samarbete kring barnen. JA, det har vi. Fast det "kostar", i alla fall för mig. Det tar mycket kraft att få det att fungera. Helst skulle man bara vilja bryta och aldrig mer ha kontakt, som man kan göra om man bara är 2 vuxna människor som går skilda vägar. Men när det finns barn med i bilden, då har man med varandra att göra i mååååånga år framöver.

Självklart kan vi sköta oss och vara på samma ställe utan att bråka. Vi vill ju båda våra barns bästa och när det gäller barnen ställer vi upp. Fast när det inte gäller barnen, så har vi ingen kontakt. Den mesta av vår kontakt sköts dessutom via sms, samt snabba, korta visiter i den andres hem då man skall hämta el. lämna: barn, grejor etc. Vi kan inte kommunicera, vilket var ett av våra stora problem.

Ikväll var jag bara där och lämnade min nyckel, så barnen kan mata sin kanin när jag är borta. Kanske ett besök på max 10 minuter, och efter det var jag helt slut... Arg, ledsen, tom.....

För när vi ändå var på samma ställe, var det lite som vi pratade om. Vi kommer inte ens till diskussioner, utan jag skulle vilja påstå att vi bara informerar varandra om saker.

Det räcker med detta informationsutbyte, för att ibland starta stormar av känslor inom mig. I dessa lägen är det bäst att säga hej då, och åka hem till sitt. Så vi slipper hamna i diskussion och bråk....

Nu ska jag försöka släppa detta.... och åter finna någon slags ro - som jag ändå känner att jag idag mestadels har.

Att ha gamla amalgam-lagningar i truten, är inget kul... De håller ju inte så särskilt bra...

Så idag när jag hade ätit lunch, kände jag att det kändes konstigt längst in i munnen. F-n vad jag svor. Det hade försvunnit en STOR bit av tanden längst in. Tja, det var nog inte tanden som hade försvunnit, utan en gammal lagning. Det gjorde inte ont, men var rejält vasst.

Sen är det ju så att vi ska iväg på planeringsdagar med jobbet torsdag och fredag, och då vore det väl bara så typiskt om jag skulle få tandvärk då. Så det var bara att slänga sig på telefonen och ringa tandläkaren.

Ibland ska man ha tur! Min tandläkare hade en ledig tid 14.45 Så nästa uppdrag blev att få tag på dagens sena besök och avboka dem. Inte roligt, men vad ska man göra? Inte precis så att jag hade planerat att bita sönder min tand.

Väl hos tandläkaren, så visade det sig att det är min enda rotfyllda tand, som var den som hade gått sönder. Vilket alltså innebär att jag inte hade kunnat få någon tandvärk - det finns ju ingen rot kvar. Efter lite diskuterande vad vi skall göra med tanden på lång sikt, så kom vi fram till att han idag bara skulle slipa ner den vassa kanten. Han funderade ett tag på att göra en slags lagning, men risken finns ju att även den släpper. Mitt förslag var att vi i framtiden skall dra ut tanden....

Ja, ja... hur det blir med tanden får framtiden utvisa. Nu är det i alla fall ok. Lite öm och blodsmak i munnen, eftersom han varit på tandköttet och grejat lite, annars är jag nöjd. Mitt lilla besök kostade 300. Inga stora pengar för att betalas till tandläkaren!