När vi sitter och äter middag, berättar killarna att barnen i 2c, dvs. Oscars klass, har börjat spela med puttekulor! När Oscar förklarar visar det sig dock att de spelar på ett helt annat sätt än vad vi gjorde när vi var små.

Hade för mig att jag hade kvar mina puttekulor. I alla fall de i glas, jag sparade dem för att de kunde användas i någon kruka el. annat. Så ut i förrådet och kolla, och se - där fanns dem. Vilken koll! Imponerad själv.

Så in med 2 påsar med kulor och överraska barnen. Så nu är mina gamla puttekulor uppdelade på mina 3 killar. Får se hur länge det håller i sig att de ska spela med kulor.

Ja, det är så det känns nu.... Livet är lite botten, men som skrivet: "bryt ihop och kom igen"... så det är det jag ska göra. Jag ska tillåta mig att fortsätta "bryta ihop" idag, i morgon kommer jag igen. Med nya tankar, positiva tankar, får börja se saker som de är och göra det bästa av den situation jag har. Alltså i morgon kommer jag igen!!!

Husägarna förväntar sig ett pris på minst 3 milj...men de tror att det kommer gå ännu högre. Så jag tackar och bockar. Inget för en ensamstående...

Ibland känner jag bara att jag tar en liten 2:a, så får barnen bo med sin pappa. Men sen när jag sansat mig så inser jag att det är ju inte heller någon lösning. Jag har ju egentligen ett i-lands problem. Jag har ju nånstans att bo, och jag har ett bra hem! Så jag får bara gilla läget!! Idag är det surt - men det ska bli bättre.

Har förklarat för killarna, Peter bekymrad när jag inte är på topp, så med jämna mellanrum kommer han och klappar på mig, och säger "du ska inte vara ledsen mamma"....

Ja, ja..... vad är väl en bal på slottet???

Jag kan inte tänka klart, inte fokusera, är splittrad i tanken, mår kass, oroar mig, räknar, vrider och vänder...

Har inte kunnat sova bra alls i natt...

Igår fick jag ett medd. på fb som jag har väntat på. Jag har nämligen funnit ett hus som jag vill flytta till. Att de som bor i huset ska flytta har varit klart länge, men de har inte vetat hur de skulle göra med sitt nuvarnade hus. Sälja eller hyra ut? Så jag har väntat, och väntat och väntat - igår kom beskedet. De har beslutat sig för att sälja.

Jag kontaktade dem för länge sedan, hade väl en liten förhoppning om att de kanske var intresserade av att sälja utan att lägga ut det på marknaden, men nu ska det ut på marknaden. Vågar inte tänka på vad det kommer bli för pris, och framför allt vad det blir för pris om det blir budgivning.... Hur ska jag kunna vinna det??...

Jag bor inte alls dåligt, jag har ett bra, fint litet radhus, MEN läget. Ja, läget i sig är fint, precis vid ett stort friluftsområde, med grannar nära men ingen insyn. Ett av de bästa lägena i hela området. Ändå är det läget som är fel... Ligger inte jättelångt från barnens andra boende, barnens skola, barnens vänner, barnens fotboll etc, men ändå för långt. Dröjer lääänge innan killarna lätt kan förflytta sig själva. För att inte tala om allt körande som det blir, både för mig och barnens pappa. Vi kör ofta extra med grejor fram o tillbaka. Jag måste alltid köra till skolan, träningar, kompisar. Om vi kunde flytta, kunde barnen gå själva till skolan, till kompisar, till fotbollsträningen. Om de har glömt något hemma hos mamma eller pappa, är det bara att gå över och hämta det som fattas.

Jag tror att livet skulle bli så mycket lättare för oss alla. Men hur ska jag lösa detta??? Ser den bästa lösningen klart och tydligt framför mig, men ändå känns den så långt borta. Frustration, och jag blir ledsen.

Är i såna här lägen som jag funderar på om jag borde varit troende, haft en gud att be till om hjälp. Fast inte hjälper han väl till med huslån??? Han skulle nog bara ge mig styrka att acceptera den situation vi har idag... Det är inte det jag vill, fast hur ofta blir det som man vill??

Detta upptar hela min tankekraft just nu, jättejobbigt......