Har hamnat i gnällbältet, sitter fast rejält känns det som.... Det är inte något bra eller positivt med att gnälla. Blir nog bara mer trött och håglös av det, men ibland kan jag bara inte hejda mig.

Försöker nu att tänka på vad jag tänker!!! Låter lite krångligt men är behövligt. Vår tanke styr vårt mående i mångt och mycket!

Är mycket nu på jobbet....... till slut blir jag gnällig. Framför allt när man har en chef som inte förstår, eller inte vill förstå??... Försöker dock att inte sprida min missbelåtenhet, för den negativa inställningen sprider sig som pesten! Inte blir det bättre av det. Detta är ju min vardag, så jag drabbas ju av alla dessa negativa känslor varje dag... Hur bra är det då?

Inte blir det bättre av att man dessutom är en sträng och hård förälder, så man knappt orkar med sig själv. Eller av att man bara får inse fakta, att jag kommer bo kvar här tills barnen flyttat hemifrån...

Inte mycket som är bra just nu. Ska försöka börja med att ända på mina tankar.....

Tog mig i kragen och tog mig ut på en promenad när jag kom hem från jobbet. Satte bara på en maskin tvätt och sedan på med gympadojorna och iväg. Visserligen inte så långt, men gott att få lite frisk luft och försökte hålla ett bra tempo för att få igång lite blodcirkulation i den gamla kroppen. Behöver successivt få lite fart i mina stela, otränade, bortglömda muskler. Så bara att ta sig ut en sväng var nyttigt för mig.

Vet ju att det bara gäller att komma igång, att hitta rutin för att få in lite mer rörelse i min vardag... Förra sommaren så var jag ju till och med igång och sprang lite grann. Det är verkligen kors i taket när det gäller mig, jag tycker ju inte om att springa!!!.....

Ja, ja... ni vet ju alla att en gång är ingen gång.... så vi får se om det kan bli någon mer gång.