Ja, i eftermiddags dök hon upp! Häftigt att träffa henne, vi har ju inte setts på 17 år!!!...

Hon reser runt med sin kompis Ryan. Vi satt och pratade en stund, sen var det dax att åka och hämta Axel på sin träning. När vi ändå satt i bilen tog vi en sväng upp på Ramberget och visade staden lite sådär ifrån ovan.

Sen när vi kom hem bokade jag bord åt ungdomarna på en restaurang. Gav dem skjuts över till Linne och sedan hem och natta barnen. Så nu sover killarna gott, ungdomarna är ute på stan och jag har äntligen fått färdigt alla sysslorna.

I morgon har vi mer tid att umgås lite grann. Emily & Ryan ska väl också göra några timmar på stan, de ska turista. Själv ska jag rodda vardagslivet. På kvällen blir det nog nattklubb för undomarna, kanske vi kan äta lite middag här hemma innan de drar ut. Vi får se vad de vill, önskar och har planerat.

Funderat mycket på detta besök. Jag känner ju mig som typ 25 år, men får ju inse att jag inte längre är det. Tänkte tillbaka på när jag kom till Emilys familj i USA. Hennes mamma o pappa var då drygt 30, de är precis 10 år äldre än mig. Jag tyckte de var gamla!... Kom sen på att jag är 20 år äldre än Emily, så hon och Ryan måste ju verkligen tycka att jag är gammal....

När jag hämtade Axel på skolan idag, såg jag att hans vader var fulla med utslag!!! Väl hemma såg vi att han även hade fått utslag på låren.. Vad är nu detta??

Är det inte slut med sjuka barn snart? Tack o lov är han helt opåverkad. Men man undrar ju vad det är. När jag direkt kan utesluta det jag kan och vet, så får man vända sig till andra. Så jag fotade eländet och mailade över till jobbet. Bad sedan en av våra läkarsekreterare att visa dem för en doktor för ett  utlåtande. Jag var mest intresserad av om det är något smittsamt.

Doktorn hade ingen aning om vad det kunde vara. Utan trodde att det förmodligen är början på en virusinfektion... INTE EN TILL!!.... Nu ikväll när han la sig var de fortfarande kvar, fast jag tror några av dem hade bleknat. Hoppas de är borta i morgon bitti.

Idag när jag och Peter var ute och gjorde lite ärenden så köpte vi blommor. Jag skulle lätt kunna handla mängder av blommor, men får försöka hålla tillbaka....

I vanliga fall brukar det bli alldeles för trångt i krukorna, så i år tänkte jag ta det lite försiktigt. För blommorna brukar ju växa...

När jag gick och tittade på blommor och funderade på vad jag ville ha, vilka som skulle passa ihop med vilka, vilka färger osv. Så gick Peter för sig själv och tittade på alla blommor. Sen kom han, "mamma, jag har hittat jättefina gula blommor, dem tycker jag att vi ska ha". Kul att han hittade något. Så jag följde med honom så han fick visa. Det var gula tagetes som han tyckte om. Tagetes är inte mina favoriter, men om Peter tyckte om dem, så blev det såklart dem. Han är såå trevlig att ha med när man gör lite ärenden. Aldrig ett bekymmer. Så självklart skulle han få välja.

Så i eftermiddags har jag planerat lite grann, och denna gången har jag planterat glest. Får se hur det blir...

Häftigt vad värmen gör. Det gror i mina oldingslådor! Det är så häftigt och jag blir glad över dessa små gröna strån och blad som kommer fram. Att man kan bli glad för så lite, för än så länge är det verkligen lite. Tror inte ens jag skulle kunna fota det ännu för att delge er. Tror knappt det syns. Men mina hök-ögon ser minsta gröna lilla sak som kommer upp ur jorden.

Det mest häftiga är att man kan se förändring på bara några timmar!!

Så kanske ni kan få se foto i helgen.....

Nu ska jag och min lille "sjukling" ut och göra lite ärende. Behöver lite till kaninen, så det blir ett besök på Hornbach. Är ju också lite sugen på att köpa lite blommor och plantera i krukor. Har inte gjort det än i år, och nu verkar ju vädret hålla sig!

Sen även ett besök på coop.... vilket är mindre spännande, men ett måste.

Ja, idag var det då bara att vara hemma och "vabba" med Peter. En piggare kille, men inte helt ok. Ingen aptit till frukost, lite youghurt (Oscars laktosfria för att skona magen) samt en riskaka. Dock positivt att han inte behövde göra toa besök direkt efter maten! När det väl var dags för toa besök så var det ganska så ok. Att man kan bli glad för så lite...

Eftersom Peter inte hade ett akut behov av att ha toalett tillgänglig, så åkte vi iväg och köpte jeans-shorts till bröderna. Gott att det fortfarande går bra att jag köper kläder till dem utan att de är med! Går ju sååå mycket fortare och enklare. När vi sedan provade hemma, så passade alla shortsen, och de var godkända av killarna!

Idag hämtade vi såklart de stora killarna när de slutade skolan. Ingen anledning att vara på fritids när mamma är hemma.

Redan tidigare under dagen hade jag bestämt mig för att steka pannkakor till middag. Det går alltid hem, alltså en bra markör på hur barnen mår. Vilket då visade att Peter inte är helt ok än, då han bara åt 2 st.

Men jag måste ju också kommentera själva pannkaksstekningen. Alltså, att ställa sig och steka pannkakor, dubbel sats. Även om jag har 2 stekpannor, så tar den nästan 1 timma. Är det då dessutom ca. 26 grader inomhus, så är det faktiskt inget som jag kan rekommendera..... var helt matt efteråt.

Så när det var dax att äta, redan vid 15.30, eftersom Oscar skulle iväg på orkesterträning och sedan direkt vidare till fotbollsträning, så låg solen fortfarande på vår lilla uteplats. Efter att ha stått i värmen och stekt dessa pannkakor så vägrade jag bara att sitta i solen. Att sitta inne var inte heller något alternativ. Så det blev picknick på gräset på framsidan. Det är ju så bra med pannkakor, för det funkar ju så bra att äta dem med händerna.

Och visst smakar allt såååå mycket godare utomhus!

Oscar åkte iväg på sina aktiviteter, och vi fick besök av moster & morbror som skulle uppvakta Axel.

Kvällen avslutades med att jag klippte Axel..... Jag vill helst inte nu när han har så mkt hår, men han ville att jag skulle göra det. Han ville inte gå till frisör.... och hur gick det med det??? Jag tycker ändå han blev ok, men Axel tyckte det var alldeles för kort, så tårarna rann..... suck.....

Tror dock det är ok även för honom om några dagar. Tar ju alltid tid att vänja sig när håret blir ganska så mycket kortare, samt att det ju alltid är lite konstigt precis när man är nyklippt... Ja, ja... vi får se om det blir bättre. Oavsett så är han inte den första som fått ny frisyr och sedan gråtit - eller hur? Då är det ju också så att de flesta som gråtit i ny frisyr dessutom varit hos frisören och betalt för eländet. Jag är ju ändå faktiskt sjuksköterska.....

Hade en kollega idag på jobbet som sa att hon är så irriterad just nu. Känner att jag helt plötsligt hamnat där också, men är MER än irriterad!!!!....

Brukar inte svära på min blogg, tycker inte det är trevlig läsning...men....

Nu får det f-nimej vara nog!!!! Blir helt j-vla galen.

J-vlar, h-vetes, f-rb-nnade, sk-t!!!!!......

I beskrivningen av min blogg, har jag ju skrivit att den kommer innehålla tankar om litet och stort. Dagens match för Eriksbergs 02:or gav lite funderingar.....

Först det positiva. Visst är det alltid kul när det går bra för killarna, men det viktigaste är ju att de kämpar och gör så gott de kan. Detta är något som jag verkligen försöker få mina killar att förstå. Det gäller ju i alla lägen, det gäller att göra sitt bästa - inte att vara bäst.

Självklart var det fantastiskt att de vann med 10 - 0. Stundvis hade de ett fantastiskt fint spel. Det är så härligt att se hur killarna utvecklas, och att de mer och mer verkligen spelar fotboll tillsammans. De hittar varandra på planen, tänker rätt och passningarna går fram!

Idag fick vi dessutom se flera killar ta olika roller inom laget. Inte bara en som gör alla mål, utan flera stycken som lyckades näta! Alla vågar försöka, alla får chansen. Idag kämpade de verkligen. Blev de av med bollen, slutade de inte jobba, utan fortsatte kämpa. Underbart att se! Och det gav ju utdelning!

Sen en tråkig fundering..... i sista perioden (killarna spelar ju 3x15 min, så då måste det väl heta perioder??) var det helt plötsligt en kille i motståndarlaget som flög på en kille i vårt lag!!! Alla började ropa, och domaren var vaken och blåste direkt av spelet och rusade fram till killarna som SLOGS!!!... Förutom domaren rusade även 2 Eriksbergskillar direkt fram för att hjälpa sin lagkamrat, samt även tränaren för motståndarlaget. (Axel var en av Eriksbergskillarna som rusade fram, han sa själv efteråt "jag var ju tvungen att hjälpa Hugo, han kunde ju slagit ihjäl Hugo)

Killarna togs isär och visades omedelbart av planen. Hugo gick bort till vår tränare.... den andra killen fick de dock mer eller mindre släpa av planen!! Han var så arg. (Dock ingen situation som föregick påhoppet, utan det bara kom) Vid något tillfälle försökte han slita sig från sin tränare och rusa iväg mot våra killar för att åter igen slåss!!...

Killens mamma kom också dit för att hjälpa tränaren med sin son... 2 vuxna hade fullt sjå med att hålla killen. Slutade med att mamma LÅG på sin son för att hålla fast honom. Tog några minuter innan han hade lugnat sig så pass att de kunde leda honom bort från planen. Det var ju självklart slutspelat för honom.

Ja, man kan bli upprörd och förbannad över att någon hoppar på någon och börjar slåss - och det blev jag. Men när man sedan såg hur det hela fortsatte, att han inte gav sig, så inser man ju ganska så snart att denna kille måste ha bekymmer. Om det är ADHD eller vad det är, är inte jag rätt person att svara på. Det spelar egentligen ingen större roll vad det är för "fel" på honom. Men när man uppenbarligen har såna bekymmer, har man förmodligen inte heller kognitiv nivå att själv förstå vad som gäller. Man har nog inte heller kognitiv nivå att förstå att detta inte är något som passar mig.

Därför blev jag istället upprörd över hans föräldrar..... Är det inte då förälderns ansvar att begränsa sitt barn?? Om mitt barn inte är som alla andra, varför måste det vara som alla andra? Det går ju uppenbarligen inte. Om mitt barn blir så argt, så bör det inte hålla på med lagsport. En 10-åring vet bättre än att börja slåss på en fotbollsplan.

Jag kan förstå att killen vill spela fotboll, men när det inte fungerar..... är det då inte mitt ansvar som förälder att hjälpa mitt barn med vad det klarar av och inte? Detta lär ju inte ha varit första gången som det hände, tränaren bara rusade ju ut på planen, och "slet" med sig killen till sidan. En frisk 10-åring hade inte gjort såhär, och om han mot alla förmodan hade gjort det, så hade du bara kunna gå tillsammans av planen. Här visste de ju uppenbart att de var tvugna att hålla hårt i killen när han var så arg. Jag tänker, att killen kan ju inte må bra av detta heller. Att inte klara av att delta i lagsporten. Kan inte vara roligt att kraftfullt få veta att man inte får vara med (bli avvisad för resten av matchen, av domaren).

Borde man inte som förälder hjälpa sitt barn på ett bättre sätt?.......

Är jag tuff i mina funderingar??....

Ja, det är ju inte betalt arbete som jag sysslat med denna helgen, utan mestadels trädgårdsarbete.

Vad som hände igår skrev jag ju om igår, idag började jag dagen med en tur till återvinningsstationen, för att slänga mitt gamla staket, samt lite annat som låg i förrådet och tog upp onödig plats. Sen hem och tillsammans med pappa och Oscar sätta upp barnens studsmatta.

Paus för fotbollsmatch.

Medan jag var på åv-stationen tog pappa och Oscar fram mina trädgårdsmöbler, så sen var det bara att tvätta av dem och olja in dem. Sen var dagen slut....

Värmen slog ju äntligen till, och titta då vad som hände i min ena odlingslåda, bara över 1 dag!

Så kul. Tänk att man kan bli glad över så lite. Hoppas dock att de växer till sig, och att det framöver även kommer fram lite fler rader med grönska. Hoppas jag kommer ha lite att visa er här på bloggen.

Det händer mer i trädgården:

Mina 3 tomatplantor har fått ta plats i den ena av odlingslådorna.

Mina smultronplantor i rabatten på framsidan växer och blommar.

Även på baksidan har jag smultron, dessa har dock "smitit" från grannen.