Idag har pappa och mamma varit här. Trädgårdsarbete har stått på dagens "program". Vi började dagen med att åka med Peter till simskolan. Han kämpade på så bra.

Sen hemma var det lite förmiddagsfika, innan det var dax att dra på arbetshandskarna. Jag och pappa rev ett staket som jag har framför huset, nu blir det bara häck där. Ser mycket bättre ut tycker jag.

Sen har vi tittat över resterande 2 staket och funderat över hur vi ska göra med dessa. Staketet på baksidan behöver bara 1 överliggare, inga större problem. Men med staketet på framsidan är det desto mer att göra. Flera brädor som är murkna och måste bytas ut.

Så för att se vad vi kan ha för alternativ åkte jag och pappa iväg på en "shopping-runda" på div. byggvaruhus. Att titta på staket, är väl inte så upphetsande precis. Gav inga idéer, framför allt inte som måtten inte stämmer med det staket och fästen som sitter idag.

Så istället kom jag hem med 2 orkideer och 3 tomatplantor!.......

Här sitter jag vid datorn, medan Peter ligger nerbäddad på soffan. Febrig och förkyld.... Termometern visade lite drygt 38 för en stund sedan. Då håller Alvedon på att gå ur kroppen på honom, och han ligger här och fryser under 2 filtar. Dvs. febern är påväg att stiga. Har precis lyckats mata i honom nästan 1 tallrik fil...

Jaha, nu sover han... tur vi fick på pyjamasen innan filen. Hoppas detta är något tillfälligt och att han är bra redan i morgon... Har inte tid att vara hemma på måndag..

Fast har man något val. Får superdåligt samvete när jag är borta från jobbet, men försöker tänka som så, att om jag inte kan ta hand om mina egna barn, kan jag inte heller ta hand om andras barn.

Allt som oftast kan man i dagspressen läsa om de klimatförändringar som vi människor orsakta med vårt sätt att leva och slösa på naturens resurser. En av de stora orsakerna skall väl vara att ozonskiktet blivit så tunt och därmed ökas temperaturen på jorden.

Men hallå!!!!! Var då??? Inte här i alla fall.

Idag 17:e maj, var det åter igen dax att ta fram understället, för att överleva grabbens fotbollsmatch. Nu får det väl ändå vara bra med detta skitväder!

Så iklädd, underställ, mjukisbyxor och tröja, fleecetröja, regnställ, stövlar, scarf och vantar, begav jag mig till Rambergsvallen för att titta när de stackars killarna spelade fotboll i detta värdelösa väder. Tur att de springer! Efter ca. 45 minuter där, i snålblåst och regn, samt ca. 6 grader!!!

Så sitter jag nu här o är ändå kall inifrån och ut. Fingrar och händer börja kännas som tjocka stubbar, lite svåra att styra när jag skriver. Har druckit en kopp varm choklad, och nu är det en varm dusch som hägrar.

Inte konstigt att folka väljer att flytta från det här landet när de blir pensionärer..... Har aldrig tidigare tänkt på att det är nåt jag vill göra, men kanske enda chansen att överleva..

Här riskerar man ju att frysa ihjäl

Idag känns det verkligen som en bonusdag! Inga tråkiga måsten, de kan vänta.

Tog mig sovmorgon i morse. Axel vaknade strax efter 7.... låg och läste en stund, gick upp o tittade på tv en stund, tog sig frukost, tittade lite på tv igen. Sen "stod han inte ut" längre, utan körde upp mamma ur sängen.

Vi hade ju planerat att vi skulle åka och köpa födelsedagspresent till honom. Han önskade sig nya fotbollsskor, Adidas F50, och det hade jag lovat honom. Så vi åkte till Backaplan och köpte skor till honom. Just de färgerna han helst önskade sig fanns inte, men han var riktigt nöjd och glad ändå.

Jag köpte också badtofflor till mig och alla 3 killarna. Första inköpet inför vår kommande resa, om mååååånga månader. Dock en förutsättning att jag införskaffa lite då och då... Fast vi behöver väl inte så mycket, badtofflor, badkläder, underkläder. Kan det behövas något mer??...

Efter shoppingen körde jag Axel till hans pappa. Nu har jag några timmar då jag bara ska "vara", bara göra sånt jag vill. I kväll spelar Oscar match, och då ska jag såklart vara där och heja på honom.

Så idag känns det verkligen som en bonusdag! Underbar känsla. I morgon kommer mamma och pappa, så på lördag blir det till att greja. Ingen vila då inte. Jag och pappa ska riva staket.

Hemma från jobbet före kl. 18!!!! Go känsla. Har redan hunnit byta om till mjukisbyxor, och dricker en kopp kaffe.

Om en knapp timme ska jag hämta Axel efter hans fotbollsträning. Sedan ska han stanna hos mig och sova här i natt. Det är ju ledigt i morgon.

Det är sån lyx att bara ha 1 barn ibland. Att bara kunna ge full uppmärksamhet till just det barnet. Känner mig inte "splittrad" och känner inte att barnen inte får det de behöver, trots att jag är ensamstående mamma till 3 barn. Näst intill alltid är jag själv med 3 barn, som ska dela på min uppmärksamhet, tid och kärlek.  Därför känns det lyxigt att för några timmar bara vara med 1 barn.

Så idag har jag köpt hem bröd att rosta, Axels favorit efter fotbollsträningen. Klart att man ska få känna sig lite speciell när vi har "egentid" tillsammans.

Att släpa sig upp ur sängen, och sedan väcka 3 trötta killar, som också de helst hade velat ligga kvar.

Lämna barn, tomt inombords, inga barn att gosa med på 1 vecka. Ensamt, trots att jag vet att 1 vecka går ruskigt fort.

Stämpla in på jobbet strax efter 8, stämpla ut strax före 19.

Lämna lite fotbollsgrejor hos barnens far, fick ju då lite "bonus-gos".

Hemma vid 20, städa kaninbur, borsta kaninhår, klippa kaninklor, fodra kanin.

En stund här framför datorn, sängen nästa....

Helt slut....

Är detta livet? Vet inte om jag tycker om det precis. Kanske gör det sitt till, att jag fortfarande inte är frisk. Var ikväll verkligen helt slut. Inte kul när man inte har någon ork kvar, när man slutat jobba. Då känns det verkligen som man bara lever för att jobba - och inte kan det väl vara meningen att det ska va så?

Alltså, jag har inte uppdaterat er med vad jag har läst. Som ni väl redan har förstått så läser jag mycket. Hinner inte alltid med att uppdatera efter varje bok, så därför blir det såhär i "klump"... Men jag har inte legat av mig, utan har plöjt igenom en del böcker. Fast faktiskt inte nu när jag varit sjuk, har inte orkat, utan mest sovit då tillfälle givits.

En lättläst, underhållande bok. Helt ok, skulle kunna tänka mig att pröva någon mer bok av samma författarinna.

Björn Hellbergs första roman, och den första jag har läst av honom. Jag gillar det han skriver. Det kommer läsas fler, dels har pappa ett gäng hemma som jag ska låna, och dels inhandlades 2 igår.

Gungbrädan var underhållande, läsvärd.

Jag dödade mitt barn, visst låter det hemskt. Ännu hemskare är att det är en verklighetsberättelse. Det är både kvinnan som utförde dådet och henns läkare som skrivit boken. Detta är en kvinna som drabbades av postpartumdepression, dvs. depression efter förlossning. En verklighet, som jag träffar på med jämna mellanrum på jobbet. Man vet idag att MÅNGA kvinnor drabbas av depression efter graviditet och förlossning. Det är oerhört viktigt att finna dessa kvinnor, så det inte går så här illa som i boken.

Vi på bvc screenar alla mammor om depression, när barnen är ca. 2 månader. Som jag skrev ovan, så finner vi med jämna mellanrum de kvinnor som mår dåligt. En del bara lite mer ledsna än vanligt, en del deprimerade så de behöver gå hos vår psykolog för samtal och en del så dåliga, så de både behöver gå hos vår psykolog och hos läkaren och få hjälp med medicinering.

Oerhört viktigt för oss att fånga upp dessa kvinnor som mår dåligt, så vi kan hjälpa dem, och även för barnens skull, så de får en mamma som orkar vara mamma!

Kanske svår bok att läsa för alla "vanliga" mammor, men för mig som jobbar med detta dagligen var den nyttig att läsa.

Denna var den senaste boken jag läste, underhållning. Jag gillade den, ville bara fortsätta läsa.

Nu håller jag på med en annan bok, en som jag letat efter ett tag, en som jag verkligen velat läsa, och jag är inte besviken....

Idag har varit en sån där dag, då jag bara älskar mina killar! Inte ett syskonbråk på HELA dagen!

Efter frukost satt de stora killarna i spelrummet och spelade Wii, utan att bli osams. Jag tänkte faktiskt till, och gick upp till dem och berättade för dem hur glad jag blir när de kan spela tillsammans utan att bråka. Att jag blir stolt över dem. För alla föräldrar vet väl: att barn fortsätter med det beteende som vi uppmärksammar! Oavsett på vilket sätt vi uppmärksammar det!

Viktigt att försöka komma ihåg, och ge uppmuntran när allt bara "flyter", men oh så svårt att komma ihåg....

Dagens "mission" bestod av shopping. Kanske inte killarnas favoritsyssla. Nu var det dock bara så att det var ett måste. De behövde lättare skor, nu när våren är här. Samt att Peter dessutom behövde nya gummistövlar - skrev jag inte precis att våren är här???...

Hur som helst, i 2:a sportaffären fann vi vad vi letade efter. Axel provade utan gnat o gnäll, de andra sysselsatte sig med att titta på fotbollsskor och skjuta lite med innebandyklubbor och boll. Fann även gummistövlar till Peter, som även provade utan gnäll, samt skor till honom. Oscar fick faktiskt inga skor idag, eftersom jag på morgonen hittade jättefina joggingskor Nike som passade honom. Det finns ibland ett och annat i gömmorna här hemma.

Sen vidare till Coop för inköp av present, Oscar ska på kalas i morgon, och han hade redan bestämt vad han skulle köpa. Passade också på att köpa lite olika fröer.

Hem för att tanka lite energi, dvs. lunch. Sen iväg igen. Denna gången till Emmaus. Axels klass ska spela teater om 1 vecka, och barnen var ombedda att ha kläder i "rätt" färg. Axel ska vara ÄLG!!!..... och de brukar tydligen vara bruna. Han har inte något som är brunt, så därför åkte vi till Emmaus. Vill inte lägga ner massa pengar på något som han ska ha till en teater, och sedan kanske aldrig mer använda. Det första vi fick syn på, var en "jacka", typ en windstopper. Den tyckte han var perfekt! Härligt! Jag frågade om vi skulle leta efter byxor också, men han tyckte själv det räckte med mörka el. svarta jeans. Killarna sysselsatte sig med att titta på filmer, böcker, leksaker. Axel hittade en Kalletidning som han satte sig och läste. Så jag fick möjlighet att snabbt ögna igenom hyllorna med pocketböcker... Det var verkligen ett snabbt svepande, men fick ändå med mig 6 böcker hem också. Kände mig verkligen nöjd och glad när vi gick ut där ifrån.

Väl hemma hjälpte Oscar mig att så frö, i våra nya odlingslådor. Så nu är det bara att vänta på att ärtor, morötter, spenat, rädisor, lök, och gräslök ska börja gro. I morgon ska även rödbetor komma i jorden och ev. åker jag och köper tomatplantorna. Sen ska jag också se om det går att odla lite purjolök, men den ska förodlas, så den hamnar här inne till att börja med.

Kvällen avslutade vi på Burger King. Svårt att hinna med att laga mat också, när det är så mycket annat som ska hinnas med.

Nu ska jag krypa ner jämte lille P, som ligger i min säng. Jag ska börja läsa en nyinköpt bok. I morgon blir det en dag med mycket körande, lämna och hämta på div. olika ställen.

Känner mig bättre, känner mig inte så sjuk, men näsan fortsätter att rinna som en kran. Tur inte jag skulle sprungit varvet idag!.... Men efter att ha varit igång en hel dag, är man nu lite matt.