Idag när jag försökte avsluta mitt jobb, kom chefen och ville prata lite. Hon hade lite kritik till mig. Det måste man ta, men när man slitit mer än man nästan klarar, så blir även lite kritik tung att bära...

Gjorde färdigt det jag var tvungen att göra färdigt, stängde ner och åkte hem. Tänkte mycket på vårt samtal i bilen hem. Kände att det tyngde ner mig, att jag just nu inte är bra på att ta kritik. Tänkte också på att detta får jag bara lägga bakom mig och fortsätta kämpa vidare.

Funderade också mycket på det här med psykologi. Hur psykologiskt är det att avsluta en jobbig vecka med kritik, eller ska man se det som att man börjar helgen med kritik??? Tänkte att chefen varken gav mig ett bra slut på veckan eller en bra början.

Kom hem och fortsatte fundera på detta och kände mig lite extra låg.

DÅ, efter att ha varit hemma någon halvtimme, plingar det till i min telefon och jag får ett sms. Det kom från chefen! Där stod det:

glömde säga att du gör ett jättebra jobb! Tack Jessica och ha en skön helg!

Att dessa 2 små meningar kan göra så mycket! Kände mig genast lättare och blev glad! Få credit för det man gör. Att man blir sedd när man sliter! Direkt ändrades mina tankegångar och det var med ens lättare att tänka, "jag ska ta till mig det hon sa och försöka tänka på det". Jag är bra, men allt kan bli bättre.

Detta var för mig suverän psykologi från en arbetsledare! Jag tar till mig kritiken och jag mår gott. Nu ska jag påbörja en helg i vilandets tecken.