Ingen fara, håller inte på att bli sjuk. Har bara varit på fotboll......

Äldste sonen har spelat cup. 3 matcher, ingen turnering. Sista matchen spelade våra 2 lag mot varandra. Snacka om spännande. Lagledarna hade gjort ett fantastiskt jobb med lagindelningen idag, oj så jämna lagen var. Därför blev sista matchen extremt spännande, och mållös.

Har så svårt att gå på match utan att skrika.... Försöker hejda mig, men blir så engagerad. Jag är säkert jätte pinsam....  Fast jag försöker vara en bra fotbollsförälder. Jag heja inte bara på min egen fantastiska fotbollsspelare, utan hejar på alla killarna i laget. Dessutom så mycket lättare att heja på dem nu efter några säsonger, för nu vet man vad alla heter.

Ser inte alltid fram emot alla dessa matcher och cuper, men när jag väl är där, så är det så himla roligt. Hoppas killarna har lika roligt. Man kommer ju själv ihåg hur det var när man spelade....

Nu ska jag vara lite "vuxen" resten av kvällen. Det första jag gjorde när jag kom innanför dörren var att starta en maskin tvätt. Det är väl lite vuxenpoäng på det....

Här var det, fotot av mormor, märkt av sin stroke, när hon får träffa Peter. Jag är så glad för att vi hann. Bara en kort tid efter detta gav mormor upp. Hon ville inte.... orkade inte...

Jag var hos henne 2 gånger till och hade med Peter, men jag vet inte om hon vid dessa besök uppfattade att han var med, eller visste vem av mina barn det var. Även då fick hon ha honom hos sig. Han fick ligga jämte henne i sängen.

Jag vet att mormor vakar över oss, och följer oss från sin plats i himlen!!!

Vaknar idag seeeent, och möts av nyheten att Whitney Huston har dött. Kanske inte förvåndande, med det hårda liv hon levt de sista åren, men ändå så ledsamt. Hon var verkligen en av mina stora idoler. 2 gånger har jag varit på Scandinavium och sett henne live. Vilken upplevelse för en tonåring!

Alla som känt mig länge, vet att jag är en stor fantast av ballader, och det kunde verkligen Whitney! Första skivorna med henne var ju gamla hederliga LP´s. Kan fortfarande komma ihåg hur jag satt framför min vinylspelare i mitt rum och lyssnade på Whitney, om och om igen. Så mycket minnen till alla hennes låtar.

Ja, så är vårt liv. Människor kommer och människor försvinner, på ett eller annat sätt. Många är de som man under åren tappat kontakten med, och en del går ju tyvärr vidare. Whitney var ju bara 48 år.... själv är jag snart 40.....

Whitneys dödsfall fick mig idag att tänka på några av de kära som gått vidare. Min älskade mormor, som jag ofta tänker på och saknar. Vad hon skulle älskat att få vara med och känna mina killar mer och mer. Är hela tiden så tacksam att hon hann träffa Peter. Hon fick sin stroke samma dag som Peter hade BP (beräknad partus), så när han var 1 vecka gammal åkte vi till sjukhuset för att de skulle få träffa varandra. Några månader senare fanns inte min älskade mormor längre. Vi tog en jättefin bild på mormor och Peter, ska se om jag kan hitta den och dela med mig till er.

Tänker också på Ulla, min "extra-mamma", grannen som jag växt upp med. Hon lämnade oss för 1 år sedan, för bara några dagar sedan var det 1 år sedan hennes tunga begravning..... Även om jag inte träffade Ulla så ofta nu sista åren, så lämnade även hon ett stort tomrum efter sig.

Ja, dagen börjar verkligen i eftertanke....