Vaknar idag seeeent, och möts av nyheten att Whitney Huston har dött. Kanske inte förvåndande, med det hårda liv hon levt de sista åren, men ändå så ledsamt. Hon var verkligen en av mina stora idoler. 2 gånger har jag varit på Scandinavium och sett henne live. Vilken upplevelse för en tonåring!

Alla som känt mig länge, vet att jag är en stor fantast av ballader, och det kunde verkligen Whitney! Första skivorna med henne var ju gamla hederliga LP´s. Kan fortfarande komma ihåg hur jag satt framför min vinylspelare i mitt rum och lyssnade på Whitney, om och om igen. Så mycket minnen till alla hennes låtar.

Ja, så är vårt liv. Människor kommer och människor försvinner, på ett eller annat sätt. Många är de som man under åren tappat kontakten med, och en del går ju tyvärr vidare. Whitney var ju bara 48 år.... själv är jag snart 40.....

Whitneys dödsfall fick mig idag att tänka på några av de kära som gått vidare. Min älskade mormor, som jag ofta tänker på och saknar. Vad hon skulle älskat att få vara med och känna mina killar mer och mer. Är hela tiden så tacksam att hon hann träffa Peter. Hon fick sin stroke samma dag som Peter hade BP (beräknad partus), så när han var 1 vecka gammal åkte vi till sjukhuset för att de skulle få träffa varandra. Några månader senare fanns inte min älskade mormor längre. Vi tog en jättefin bild på mormor och Peter, ska se om jag kan hitta den och dela med mig till er.

Tänker också på Ulla, min "extra-mamma", grannen som jag växt upp med. Hon lämnade oss för 1 år sedan, för bara några dagar sedan var det 1 år sedan hennes tunga begravning..... Även om jag inte träffade Ulla så ofta nu sista åren, så lämnade även hon ett stort tomrum efter sig.

Ja, dagen börjar verkligen i eftertanke....

 

ElisabethT

14 februari 2012 08:48

Att stanna upp kräver mod, att inte hela tiden vara på väg. Carpe Diem kan kännas lite uttjatat men det är så vi borde leva, här och nu. Njuta av det vi har, inte hela tiden sukta efter mera. Jag kan ibland fundera över alla de gånger man hör i samtal att "bara det och det blir gjort, om vi hade rest dit eller om vi bytt bil eller vad det nu kan vara, efter fjällen då.." , ja vad ska hända då? Ska den stora lyckan infinna sig då eller? Nej, stressa inte, vila i nuet och njut .

Kram

http://kapverde.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är ju hemma och sjukskriven denna veckan. Veckan började JOBBIGT, hade ju sån ofantligt otrevlig yrsel. Kände mig sketfull, tror tom. jag tog extra steg och gick emellanåt väldigt bredbent för att hålla balansen.   Idag har varit en bra dag! I al...

mot denna yrsel jag har drabbats av? Ingenting.   I söndags började det. Var så gräsligt yr hela dagen. Trodde jag skulle svimma... Höll mig mest sittande i soffan eller liggande i sängen. Igår var det bättre. Inte bra, men mycket bättre. Id...

Nu har jag gjort det - dragit i bromsen.   Har känt mig ok, ärligt! Men så idag..... har inte haft någon ork alls.... har dessutom känt mig svimfärdig hela dagen. Knappt kunnat sitta upp. Har känts som när jag känner av mitt låga blodtryck. Bruka...

.... med den lilla, lilla trädgården bor den lilla, lilla "tanten"...   Men jäklar i min låda vad mycket det är att göra även om huset o trädgården är väl så liten.....   Har idag rensat hängrännorna, välbehövligt kan jag lova... (det ser m...

Hmm, precis de orden fick jag höra i em när jag efter jobbet uträttat ett ärende på posten.   Å det är ju dessutom precis så som jag kände/känner mig.... helt slut!... Att jobbet kan köra helt slut på en..   Åkte sedan raka vägen och hämta...