Tittade på nyheterna för en stund sedan. Det var ett inslag om en kvinna som 10 timmar efter vaccinering med Pandemrix fick förlamning i halva kroppen. Hon är övertygad om att den kommer av vaccinationen. Hon är ska vara ordentligt utredd och man har inte kunnat finna några orsaker till hennes förlamning. Fruktansvärt.

Att Pandemrix gav narkolepsi är ju bekräftat. Barn och undomar som fått en livslång sjukdom. Man gjorde en jämförelse mellan Sverige och Tyskland. I Sverige vaccinerades 60% av befolkningen, i Tyskland bara 8%. Såg någonstans att antalet dödsfall i svininfluensan var de samma i båda länderna. DOCK hade Sverige oerhört många fler fall av Narkolepsi.... Så hemskt.

Tänker bara: Tack o lov att det inte hänt något med mina barn!!! Hur skulle man orka leva med det på sitt samvete. Fast det är klart, man gjorde det som rekommenderades. Det var en HÅRD kampanj för vaccinering. Killarna fick bara 1 spruta, istället för 2 som var rekommendationen för barn.

Jag är absolut FÖR vaccinering. Vi har vaccinerat våra barn extra, både mot tuberkulos och Hepatit A och B. Dessutom håller vi på med TBC-vaccinering, nåt som måste upprepas var 3:e år. Sen jobbar jag ju med att vaccinera barn, det är ju något som jag gör dagligen i mitt jobb.

Den stora skillnaden är att vi då jobbar med väl beprövade vaccin, som har funnits länge. Pandemrix visade sig vara allt för lite prövat.

Hur blir det nästa gång det verkligen behövs en mass-vaccinering?? Ställer mig samma fråga som de gjorde i nyheterna. Hur skall regeringen och socialstyrelsen kunna motivera folk att våga vaccinera sig???...

Hoppas vi inte behöver ställas inför detta beslut, fast jag har svårt att tro att det inte skulle bli så....

Alltså, hur svårt kan det vara??? Helt hopplöst att hitta BRA frisör i denna stad.... jag blir galen. Betala massa pengar till folk som utger sig för att vara frisörer, och så kan de inte klippa.... Daaaa!

Denna gången sökte jag frisör med goda vitsord. Hittade en på Hisingen som hade jättebra omdömen, så jag tänkte att vi testar. 3 killar som behövde klippas. Oscar var ju sjuk, så han fick inte följa med. Peter blev fin i nacken, men luggen klipptes rakt av!! Såg inte snyggt ut, trots att jag bad honom tagga den lite. Axel klipptes som en tjej!!! En rund frisyr, där längden behölls på överhåret trots att jag flera gånger sa att han skulle korta och tunna ut. Fast då hävdade frisören att det passar inte hans ansikte.... Axel sa sig vara nöjd och då fick det ju vara.

Väl hemma var det bara fram med saxen, tagga till Peters lugg, och tunna ut Axels hår, massor, nu ser det bättre ut, men inte bra..... suck! Ringde o avbokade Oscars kommande klipptid. Oscar ville ha mohikanfrisyr. När killarna var små klippte jag dem alltid, men nu när de är äldre och har fler önskemål och krav tycker jag det har varit för svårt för mig. Men tänkte att det är väl bara att klippa Oscar själv i alla fall.

Han hade så gräsligt långt hår nu, så innan vi kunde plocka fram trimmern, var jag tvungen att klippa av allt håret med ca. 5 cm. Det gjorde vi igår kväll. Idag fick vi sedan fram trimmern och fixade till den önskade Mohikanfrisyren. Så här blev det, ett före och ett efterfoto.

Fattar inte att det inte finns bra frisörer i den här stan. Blir väl till att i fortsättningen ta barnen till Collage i Ulricehamn, där Nettan & Malin är det bästa frisörerna som finns. Har ALDRIG gått där ifrån ens lite missbelåten. Varken för min egen del, eller när det gäller barnens klippningar.

Jag tycker det är lite roligt att klippa, men jag kan ju inte. Barnen är så gamla så de skall inte behöva se konstiga ut i håret, därför tycker jag att någon som KAN ska göra det. Men jag har givit upp frisörer i denna stad...

Idag underbart väder ute. Alla barnen verkar friska o pigga. Inga mer spyor - än så länge..... vi håller tummarna. Har skickat ut barnen, för att sprida sina virusar där ute istället. Så nu är det tyst i mina öron en stund. Skönt! Älskar mina små killar mer än nåt annat i universum, men oj vad de kan låta ibland.

Jag är nog en snäll mamma, eller man kan se det som en dålig mamma, beroende på vilken synvinkel man har. Jag är inte så duktig på att se till att barnen är ute. Här är det inget "tvång" på att man måste vara ute varje dag. Själv är jag en liten inneråtta, och har full förståelse för om grabbarna vill greja inne. Mina 2 stora killar är duktiga på att vara ute när de är på fritids. Är det ok väder, så är det alltid ute när jag kommer och hämtar dem. Ända sen Axel började nollan, så vet man vart man hittar honom - på fotbollsplanen. Även Oscar brukar man finna där.... Även om de flesta andra barnen är inne, brukar de vara ute tillsammans med några av sina kompisar och sparka boll. De verkar aldrig tröttna på den sysselsättningen. Denna vetskapen gör att jag med gott samvete tycker det är ok att de blir små inneråttor när de är hemma hos mig.

Jag älskar att vara ute, om jag har något att göra, men inte bara var ute för att vara ute. Så jag satte fart på killarna, genom att ge dem varsin sopsäck och så gick vi till en "ny" backe, som ligger 50 meter från huset. Där gick det perfekt att åka på sopsäck. Så jag var med dem en stund, sedan gick jag in och grejade lite, dvs. drack mitt kaffe och läste GP!! Nu har de varit ute i över 1 timma, så när de kommer in lär de vara blöta och gulligt rosiga om kinderna. Förmodligen har de också gjort av med en del energi, och därmed kanske ljudvolymen är lite sänkt någon timme i alla fall.