GP skriver just nu en artikeserie om den mer eller mindre obefintliga psykiatrivården för barn och ungdomar här i Göteborg. En väldigt ledsam och skrämmande läsning. Jag har ju själv jobbat inom psykiatrin och sett hur oerhört betydelsefull sluten vården är när människor mår dåligt. Där räddar man verkligen liv!

I artikeln idag skriver man att var 4:e barn drabbas av någon form av psykisk ohälsa under sin uppväxt. Var 4:e barn!!! Det känns som det är allt för många! Har det varit så här illa innan? Inte om jag har läst rätt. Vad är det som händer? Vad är det för värld som vi lever i? För visst är det både arv och miljö som ger den psykiska ohälsan.

Psykisk ohälsa kan ju vara så mycket, depressioner, personlighets störningar, psykoser, ätstörningar etc, etc, etc. Vilken oerhörd hjälplöshet och förtvivlan för dels de barn och ungdomar som drabbas och för deras föräldrar. Tänk att desperat behöva hjälp till sitt barn, och inte kunna få hjälpen.

Blir rädd när jag läser om detta, och tycker det är så tragiskt. Den psykiska ohälsan ökar inom hela befolkningen. Varför är det så? Vad kan jag göra, för att "skydda" mina barn på bästa sätt?

Om vi någongång skulle vara någon av dessa familjer som har barn eller ungdomar som mår så psykiskt dåligt, så hoppas jag verkligen att jag kan se varningstecknen. Att jag är betydligt bättre på att uppmärksamma dem hos mina barn - än vad jag var på att uppmärksamma dem på mig själv. För trots mina år inom psykiatrin, märkte jag själv INGENTING när jag dundrade rätt ner i min utmattningsdepression. Det var en av de saker som jag nog tyckte var jobbigast med att bli sjuk, att jag trot all min kunskap, ändå inte kunde märka nåt på mig själv. Fast det är väl tyvärr det som är en del allt som leder rakt in i utmattningsdepressionen.

Håller alla tummar att jag ska lyckas "skydda" mina barn. Att stärka dem och ge dem bästa förutsättningar. Om det ändå inte räcker - att jag ser varningssignalerna, eller att jag verkligen tar till mig, om någon annan signalerar till mig.

Att vara förälder innebär ibland ofattbart ansvar under resten av mitt liv!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är ju hemma och sjukskriven denna veckan. Veckan började JOBBIGT, hade ju sån ofantligt otrevlig yrsel. Kände mig sketfull, tror tom. jag tog extra steg och gick emellanåt väldigt bredbent för att hålla balansen.   Idag har varit en bra dag! I al...

mot denna yrsel jag har drabbats av? Ingenting.   I söndags började det. Var så gräsligt yr hela dagen. Trodde jag skulle svimma... Höll mig mest sittande i soffan eller liggande i sängen. Igår var det bättre. Inte bra, men mycket bättre. Id...

Nu har jag gjort det - dragit i bromsen.   Har känt mig ok, ärligt! Men så idag..... har inte haft någon ork alls.... har dessutom känt mig svimfärdig hela dagen. Knappt kunnat sitta upp. Har känts som när jag känner av mitt låga blodtryck. Bruka...

.... med den lilla, lilla trädgården bor den lilla, lilla "tanten"...   Men jäklar i min låda vad mycket det är att göra även om huset o trädgården är väl så liten.....   Har idag rensat hängrännorna, välbehövligt kan jag lova... (det ser m...

Hmm, precis de orden fick jag höra i em när jag efter jobbet uträttat ett ärende på posten.   Å det är ju dessutom precis så som jag kände/känner mig.... helt slut!... Att jobbet kan köra helt slut på en..   Åkte sedan raka vägen och hämta...