Så var det idag dax för att bära hem det årliga julpysslet som barnen tillverkat. Oändliga är väl de tomtegubbar gjorda av toarullar och flirtkulor som vi alla fått hem.... dessutom är de mer el. mindre snygga. Nja, rättare sagt: mindre eller mindre snygga...! Men det är väl en förälders uppgift att tycka det var fina saker som ens barn har skapat, och sedan se till att de exponeras i hemmet, innan de hamnar i en låda i förrådet och vem vet.... vissa saker verkar försvinna i förrådet.... I alla fall i mitt förråd...

Men i år var det bra, trevliga saker som de hade tillverkat: bivaxljus, dekoration på vanligt kronljus, citrusfrukt med nejlikor, burk som samtidigt var ett tomteansikte, samt självklart den traditionella smällkaramellen.

Axel har tydligen i år också kommit fram till att det som han gör är trevliga saker att ge bort till nära o kära, och det han gjort är fina saker.

Oscars pyssel som följde med hem idag!

Så var måndagen så gott som över. En vanlig dag i vårt vanliga liv. Måndagar är lite speciella i mitt liv. Varannan måndag lämnar jag killarna på morgonen i skolan o på dagis, sedan är det pappa som hämtar och killarnas vecka hos sin pappa börjar. Första kvällen ensam är alltid förlamande, trots att jag nu levt såhär i snart 5 år....  Andra måndagar är underbara, då är det jag som hämtar i skola och på dagis på eftermiddagen. Då är det fullt fart tills grabbarna kommit i säng, livet är då som det ska.

Så nu sitter jag här och 2 killar ligger i sängarna o sover. (Axel är hos sin pappa, de var tvugna att ordna pass till deras kommande resa). När killarna är här sätter man sig inte precis i soffan och softar när man kommer hem. Det är middag som skall ordnas, läxor som skall förhöras, väskor som skall gås igenom och packas, mys, samtal och uppmärksamhet till alla killarna etc. etc. Så när de väl somnat är det inte så mycket av kvällen kvar. Jag kan dock inte klaga, för kl. 8 är de i säng när det är vardag och i regel somnar de inom 5 minuter.

Ja, just det.... i kväll var jag ju också tvungen att skära upp min Rockey Road, som skall med till jobbet imorgon. Nu står det en fullpackad låda i kylen. Gäller bara att komma ihåg den i morgonbitti. Tror jag får sätta en lapp på dörren...

Läste förresten en artikel för någon vecka sedan i någon av våra "kvälls-tidningar". Det stod om ensamstående föräldrar och hur de firar jul. En stor andel av papporna firar julen utan sina barn. En betydligt lägre procent av mammorna firar utan sina barn. MEN..... endast 5% av de separerade paren väljer och kan fira julen tillsammans. Jag och barnens pappa tillhör dessa 5%!!! Det är jag stolt över!

Det kanske inte alltid kommer vara så, men nu när barnen har varit små och fortfarande är rel. små, så har vi kunnat bibehålla traditionerna kring jul. Det gillar jag!

Andra sortens julgodis är tillverkat. Rockey road, som nu står i kylen för att svalna, och sedan skäras upp. Ska göra en omgång med killarna också, men gjorde en redan i kväll. Tänkte bjuda mina arbetskamrater på lite julgodis. På tisdag ska vi ha jul-lunch på jobbet. Vi brukar ha ganska så stor jul-lunch med catering. I år blir det en enklare variant, som fanstastiska June ska ordna det mest till.

Jag är dålig på att bjuda på något på jobbet, så tänkte att när jag ändå gör julgodis, så gör jag lite extra så det räcker till att bjuda på jobbet också.

Hoppas det kommer smaka gott i godistarmen.

I eftermiddags fick jag sällskap av Axel några timmar. Oscar var på kalas och Peter med pappa på opera. Så jag och Axel fick några timmar tillsammans. Mysigt!

Så fort killarna kommer hit och varje dag när de kommer hem från skolan, är det dock inte jag som får mest uppmärksamhet.... utan den hårigaste i hela familjen.

Men visst är han söt!  

Har precis kommit innanför dörren. Höll på att göra julgodis, när barnens pappa ringer "har du Oscars gympadojor". Ja men visst hade jag det. Han hade nyligen varit här och hämtat Axel, men ingen av oss tänkte på skorna. Så det var bara att avbryta julstöket och åka ner o lämna skorna. Han hade väl klarat 1 gympalektion utan, ja visst hade han det....men vi är båda 2 måna om att barnen skall bli så lite drabbade som möjligt, av att vi lever skilda.

Tänk så det hade underlättat om jag hade kunnat bo i närheten. Barnen går ju dessutom i skola precis i samma område som deras pappa bor.

Nu är det så..... att jag vet ett hus som ska säljas eller hyras ut.... ! Det ligger ca. 100 meter från barnens pappas hus! Fattar ni, då hade det bara varit att springa över med skorna, eller Oscar kunde gått o hämtat dem själv! Allt i vardagen hade blivit SÅ mycket enklare om vi bodde nära. Trots att det är nära, så ser man inte till varandra, om man inte är ute på tomten. Huset är inte ute på marknaden ännu, men jag har redan anmält mitt intresse till de nuvarande ägarna som jag känner!

Hoppas, hoppas, hoppas..........

Malin Persson Giolito är författare till den bok jag avslutade i natt. En bra bok, en sån som är svår att lägga ifrån sig. Fast en samtidigt en tung o jobbig bok. Alltså, den är lättläst, men ämnet är tungt. Fruktansvärt när man vet att det faktiskt är såhär som verkligheten är för en del barn i vårt land....Man får rysningar och man blir ledsen. Samtidigt som man är tacksam för att ens egna barn har det bra!

Resultatet av mina skumtomar! Den ser läskig ut, men är god! Smakar verkligen skumtomte. Gjorde den förra julen också, men gjorde dubbel sats i år. Alltid trevligt att dela med sig. Ska skäras upp i bitar i em. Tänkte göra ganska så små bitar, eftersom den är vääääligt söt!

Mitt ansvar för julbordet är inte speciellt stort.... men det lilla ansvar jag får, har jag nu utfört! Jag har på mammas beställning varit och köpt lite sill. Mamma brukar alltid själv göra sillinläggningar, men tyckte den här var så god, så hon ville ha den också. Så det var det enda som förväntas av mig, att bidra med till julbordet!....

Förra året hade jag inte ett enda ansvar... men tog med 2 sorters julgodis, de här 2 sorters sillarna, samt Ris-a-la-malta.

Varför har jag då inget ansvar???... Jag är ju ändå vuxen och borde väl kunna bidra??....

Jag vet varför!!!   

Jag tror det var vår andra jul utan mormor, som jag lovade att koka risgrynsgröten. (jag är faktiskt bra på det...) I alla år hade det varit min älskade mormor som gjorde det, men när hon nu inte fanns med oss längre så kände jag att jag ville ta över den traditionen. Ingen gröt i plastkorv, här inte! Jag kokade MYCKET gröt, kvällen innan julafton. På julafton åkte vi så iväg till mamma o pappa. När vi har kört ca. 8 mil och har 2 mil kvar kommer jag på.....GRÖTEN!!!!... Jäklar, den stod kvar hemma i kylskåpet. Ja,ja... det blir julafton ändå....

men... min bror som var hemma för att fira jul för första gången på säkert 5 år, blev inte lika nöjd... Han bara skulle ha risgrynsgröt. Ingen jul utan "tomte-gröt". Så han satte sig i bilen o körde in till Ulricehamn. Jag tror han var precis överallt han kunde tänka sig, men all gröt var slut....

Så julen efter det säger mamma lite försiktigt: "har du tänkt att koka gröt i år igen? Tar du illa upp om vi har några korvar här ifall om att...."

Näe då, jag tar verkligen inte illa upp, men jag står inte heller o lägger tid på gröten. Så sedan dess äter vi tomtegröt från plastkorv!!