Det tar på krafterna att ha en infektion i kroppen, och samtidigt försöka hålla samma tempo i vardagen som vanligt. Skulle enligt schema jobbat 11 timmar idag, men orkade bara 10...... Flexkontot står redan på minus...

Har nyss kommit ut ur duschen, ska snart städa kaninburen, sedan krypa ner i min goa säng med en varm vetekudde!!! Läsa lite i min bok och sedan slumra sött. I morgon ringer klockan extra tidigt. Luciatåget på dagis går redan 7.15

Har tänkt att framöver dela med mig av allt som hände mig för 2 år sedan, och följderna där efter, men är idag för trött för att samla tankarna och skriva något vettigt. För er som inte vet, kan jag bara berätta att jag drabbades av en rejäl utmattningsdepression.

Dagens lilla energitillskott fick jag från min student, som gjorde sin sista dag förra veckan, då jag inte var där utan var hemma och tog hand om sjukt barn. När jag kom till jobbet idag låg det en lapp till mig på mitt skrivbord. Dels värmande positiva ord om hur hon hade upplevt sin tid hos oss som student och om hur jag var att ha som handledare! Sen hade hon tydligen bjudit på kaka på jobbet. I frysen hade hon sparat några till mig, i en burk med mitt namn på! Gulligt!

Om du råkar läsa det här, så tack snälla, söta Susanna!

Såg ni "lampan" som någon hade tänt igår natt? Fullmånen lyser verkligen upp helt otroligt. Många hävdar att det blir lite "mångalna", att de får svårt att sova när det är fullmåne. Kan inte påstå att det gäller mig. När jag väl tillåter mig själv att sova, så sover jag utan problem. Har dock oftast väldigt svårt att komma i säng i tid. Är så mycket annat som jag vill hinna med. Dygnet har verkligen för få timmar. Siktar i kväll på att släcka lampan före midnatt, vilket då är tidigt för mig, men jag vet ju hur trött jag blir resten av veckan om jag inleder den med ca. 5 timmars sömn (vilket tyvärr brukar vara så länge jag "hinner" sova).

Ikväll är det molnigt och regnar, så fullmånen lär lysa med sin frånvaro. Men för de som har lite "vampyr-blod" i sig, borde det inte göra någon skillnad om den syns eller ej. Den är ju där!.... 

Nu på förmiddagen har jag och Oscar slagit in julklappar. Efter att ha fått i oss lite mat, ska vi åka till Gothia Towers och lämna dessa klappar. För ni vet väl att det på Gothia står en julklappssäck, där man kan lämna julklappar till de barn som är mer behövande än vi. Inlämning pågår till 23:e december, sedan delas klapparna ut till barn som kanske annars inte skulle få några klappar.

Jag tycker detta verkligen är en behjärtansvärd sak, samtidigt som det lär mina killar något. Vi har det inte bäst, men vi har tillräckligt. Visst klagas det ibland över att andra har det och det, åker dit och dit... men vi har det vi behöver!

Så nu ska vi stoppa i oss lite korv med bröd, sedan drar vi till Gothia.

10 julklappar blev vårat bidrag till barn som vi inte känner!

Ja, så har man då fyllt 39, det måste väl innebära att man nu är inne på sitt 40:e!

40, vad har man gjort med alla dessa år??... Otroligt, för bara några år sedan så var ju 40-åringar rejält gamla. Fast så är det ju inte längre.

Det finns dock en STOR fördel med att gå in på sitt 40:e, i alla fall om man är anställd inom vården. Varför? Jo, man får 5 extra semesterdagar. Från ynka 25 dagars semester, kommer det nu delas ut 30. Det är en hel vecka mer, och den lär gå åt. Tur att man haft föräldradagar att ta hjälp av för att kunna vara ledig. Annars hade de futtiga 25 dagarna inte räckt någonstans.

Tur också att man inte får sina extra semesterdagar efter att man fyllt 40, utan såklart det året man fyller! Det gillar jag, annars hade jag ju fått vänta ett helt år till. Nu kan jag nyttja detta redan 2012, samtidigt som jag försöker kombinera med lite föräldradagar. Har ju lite kvar på Peter, dock bara 60-kr dagar, så man blir inte precis fet på att leva på dessa. Går därför inte ta för många på en gång.

Så jag försöker leva som jag lär: d.v.s finna goda saker i vardagen. Fler semesterdagar är en god sak!

Lördag morgon, har hela den här hösten inneburit simskola kl. 8!!! Dax för lilleman att lära sig simma. det har varit tröööögt. Med dyna och sockerbitar har han tagit sig fram i vattnet. Lärt sig riktigt fina bentag, men inte så mycket mer. Förra veckan hade vi intensivträning på Lundbybadet. Ni som följer min blogg, vet hur det gick förra lördagen, trots intensivträning....

...men idag!!!

När de börjar står alla barnen på rad och sen säger läraren till när de får hoppa i. Då brukar min lille Peter vara sist kvar på kanten och lägga sig ner på magen och åla ner i vattnet. Idag säger läraren till, alla barnen hoppar i, och där står Peter kvar. Näe, inte nu igen....men så....plötsligt händer det! Han böjer lite på knäna och HOPPAR I!!!!

Sen, vilken förändring! Vilket självförtroende. Han hoppade gladeligen i hela lektionen. Han simmade som aldrig förr. Han tränade t.o.m ryggsim. Han tränade att simma med bara sockerbitar och även helt utan flythjälpmedel.

Målet var att ta doppingen, men han tog även krabban blå! Vilket innebär att barnet skall falla i vattnet 3 gånger, på djupt vatten utan några flythjälpmedel och sedan ta sig tillbaka till kanten. Detta gjorde han galant, han t.o.m simmade ordentligt tillbaka till kanten!

En stolt kille fick med dessa 2 hem!

När man läser ovanstående kan man tro att jag tycker det viktigaste var märkena. Absolut inte. För Peter är märkena viktiga. För mig var det så oerhört mäktigt att se den fantastiska utvecklingen och framstegen som Peter gjorde. Att våga, att försöka! Vilket självförtroende han fick.

Man blir så stolt, och så fantastiskt glad för hans skull. Att han fick känna att det lönar sig att träna och försöka, och att det går!

Bästa födelsedagspresenten jag kunde få......, ja, just det... det är tydligen min födelsedag idag. 

En febrig och dunderförkyld mamma orkar inte laga mat. Mina killar klagar dock inte. Ikväll fick de Sushi. En stor favorit här i huset. Var ju bra att välja Sushi idag, eftersom vi kunde inhandla det i samband med att vi hämtade i skolan och dagis. Sen har maten väntat i kylen. Förutom att jag inte var sugen på att laga mat, var jag inte heller sugen på att ge mig ut mer idag.

Min aptit är inte heller på plats, så min "middag" blev lite misosoppa, ingefära och en clementin. Nu längtar jag till sängen. Fast det dröjer väl några timmar innan killarna blir trötta och lugnet lägger sig här hemma. Sen ska jag soooova så gott.... om det nu går att andas.... 

Vilka vindbyar..... En utmaning att hämta Peter på dagis. När vi skulle gå över skolgården stormade det verkligen. Sånt som man ser på bilder, ni vet när människorna står lutade mot vinden utan att falla framåt. Såna vindar var det. Helt otroligt. Lättare när vi hade hämtat honom för då hade vi medvind.

Jag som är febrig blev helt slut av att hämta honom.

Nu ska vi inte sticka näsan utanför dörren mer idag. Har redan tänt värmeljusen här hemma. Mysfaktorn ökar direkt.

Så var det då min tur att bli sjuk....suck! Har ju känt att det varit något på gång i några dagar, men har hållit det ifrån mig. Igår kväll slog det till. Efter middagen var jag tvungen att gå och lägga mig en stund. Kröp ner under täcket fullt påklädd och frös. Somnade, medan barnen tittade på bolibompa. Vaknade och var rejält snorig i snoken.

Har inte blivit bättre idag. Kom inte upp i morse, tack o lov hade Oscar stoppat i sig frukost och både Oscar o Peter hade klätt på sig. Jag hade nämligen igår kväll ordnat så barnens pappa skulle köra dem till skolan. När han kom hit ligger jag alltså o sover..... Men tack vare fantastiska ungar som skött sig själva o var klara, så kom de iväg i tid.

Jag har stoppat i mig Voltaren, har även en jäkla huvudvärk. Dricker lite kaffe och väntar på att det ska gå över. Axel sitter vid köksbordet och gör läxor och sjunger luciasånger! Myskille!

Han fick hem en hel del från fröken som han skall göra för att komma ikapp efter denna sjukveckan.

Nu får man tycka lite synd om sig själv, så det gör jag!...