Ikväll kom min yngste son, snart 6 år, och lade armarna om min hals. Sen säger han:

Mamma, vet du vad jag tycker är allra viktigast?

Näe.

Att leva!

Kom idag in i dörröppningen till ett rum, där det sitter 6 människor runt ett bord. 5 av dessa känner jag sedan tidigare.  4 av de runt bordet bemödar sig inte ens med att hälsa!????....

Förväntar mig inte vågen då jag kliver in i ett rum! Men är ändå van vid att man avbryter sitt samtal, säger hej och sedan återgår till sitt samtal....

Konstiga förväntningar, vad vet jag???

Eftersom hela mitt liv kretsar kring mina barn, kopplas de flesta tankar och händelser till dem. Tänker såklart när jag lämnar rummet, hoppas mina barn har bättre vett att uppföra sig!!!... Visserligen vet jag att jag ibland behöver säga till dem att hälsa, men de är dock ändå bara barn.....

Nu har jag 45 minuter "ledigt"... så då passar jag på att ta mig en kopp kaffe och skriva lite här. Har också hämtat in dagens GP.... bättre sent än aldrig....

Den här ledig dagen har gått i ett härligt tempo... Klä ut Peter till clone-trouper och köra honom till barnkalas. Tur vi slog in presenterna igår. Väl hemma slänga ihop en snabb lunch. Efter lunch köra Axel till fotbollsträningen. Nu som skrivet, en kort paus. Sedan hämta Peter och direkt vidare och hämta Axel, bra att det stämmer med tider. Räcker att åka fram o tillbaka några gånger varje dag.

När vi ändå är i området ska vi köra förbi barnens pappa och lämna av de grejor som killarna behöver under kommande vecka. Även om vi har dubbelt av mycket, så är det helt omöjligt att ha dubbelt av allt. Därför blir det alltid lite saker som måste köras mellan killarnas båda hem.

Min lilla gulle Oscar valde idag att vara hemma. Han hade annars planerat att leka med sin bästa kompis. Men idag när jag frågade om han inte skulle ringa kompisen, säger han själv att han bara vill vara hemma. Att han lekt så mycket denna veckan. SUNT!!! Bra att känna efter vad man vill! Om man gör det man vill, mår man så mycket bättre!