Ja, så känns det när det är kväll nr 2. Dvs. kväll nr 2 utan mina barn. På dagarna märker jag ju inte av det, för då är jag ju på jobbet och barnen på dagis och skola som vanligt. Det är på kvällarna som det märks och känns.

Som ni läste igår är kväll 1 INTE rolig. Kväll nr. 2 börjar orken och initiativkraften återvända. Jag har inte gjort mycket i kväll, (måste man det??) men jag har i alla fall inte bara suttit och stirrat rakt ut i luften...

Snart ska jag krypa ner i sängen, undra vad det kan bli för hemska drömmar i natt?

För inte kan jag väl ha sån tur att jag kan få sova en sömn som ger vila?

De sista 6 nätterna har jag drömt fruktansvärda mardrömmar. Hemska så jag vaknar eller måste tvinga mig själv att vakna. När jag vaknar är jag fortfarande rädd, trots att jag vet att det var en dröm...

Natten som gick var det dags igen... drömde att någon försökte ta sig in här hemma hos mig, för att skada mig. Hörde hur personen gick runt huset och tittade in genom mina fönster, medan jag hade gömt mig. Hörde sedan hur personen började borra, för att ta bort låset på min dörr och ta sig in. Samtidigt som jag i panik försökte ringa polisen, fast då fungerade såklart inte telefonen....

Vaknade och kände ett verkligt obehag. Trodde jag hade sovit länge, för det kändes som drömmen hade hållit på länge, men när jag tittade på klockan visade det sig att jag bara hade sovit 45 minuter.. Dock så verklig obehagskänsla och riktigt rädsla, så jag vågade inte somna om igen. Ville inte heller gå upp, trots att det var det som kändes mest lockande. Visste ju att jag var tvungen att få lite sömn om jag skulle orka med min arbetsdag idag. Till slut varvade jag nog ner igen och kunde somna om. Fast min usla nattsömn innebar såklart att jag försov mig lite grann idag....

Har varit jobbiga nätter i snart 1 vecka. Kan bero på att jag slutat med min antidepressiva medicin. Mardrömmar kan vara ett utsättningssymtom. HOPPAS verkligen det går över snart. För det är inte trevligt med alla dessa hemska känslor, och det är inte trevligt att vara mer eller mindre "död" på jobbet....