Direktlänk till inlägg 18 mars 2012

När inte stödet finns....

Av Jessica - 18 mars 2012 21:14

Fick mig en tankeställare igår.... och ett "klargörande" av det idag....


Har precis börjat läsa boken om Jessica Anderssons uppväxt, När kalla nätter plågar mig med minnen om hur det var. På sidan 11 står det: ....Men om en mamma inte kan ta ansvar för sina barn, kommer barnen försöka ta ansvar för sin mamma. Så blev det för mig.....


Detta var ett förtydligande av det jag såg och reagerade med sorgsenhet över igår. Igår var jag och mina 3 killar för att köpa lösgodis. När vi kommer dit möter vi den store killens klasskamrat. En kille som har det jobbigt, han är 1 år äldre, då han har fått gå om förskoleklassen. Han var väl inte mogen att börja sitta stilla i en skolbänk. Ännu i år 3 har han en vuxen person som "punkt-markerar" honom hela skoldagarna. Exakt vad han har för svårigheter vet jag inte, det har ju inte skolan rätt att prata om, men jag kan misstänka någon form av ADHD eller liknande.


Hans pappa är inte heller frisk. Vad det är med honom vet jag definitivt inte, eftersom jag inte sett hur han beter sig speciellt mycket, men av det lilla jag har sett, så har han antagligen en utvecklingsförsening, eller så har han fått någon hjärnskada av t.ex någon olycka. Oavsett vilket, så verkar han ha lägre nivå än sonen med stora svårigheter.


Klasskompisen, pappan och klasskompisens lillebror (som går på dagis) var i godisaffären. Där inne plockar mina stora killar själva, vår 6-åring plockar också själv, förutom på de högsta hyllorna, dit han inte når. När det är något som han vill ha där, så ber han om hjälp. Klasskompisen gick med påse och sked och plockade åt sin pappa..... Pappa pekade och sa hur många han ville ha av de olika sorterna. Ibland frågade klasskompisen om pappan verkligen skulle ha de sorter han pekade på, eftersom pappan (enl. pojken) inte gillade dem...


Blev så sorgsen av att se dem på detta viset. När de sedan gick där ifrån, var det barnen som bar matkassen tillsammans, pappan bar ingenting. Visst ska man hjälpas åt.... men här var det inte hjälpas åt. Här var det att vara förälder till sin förälder.


Många tankar for genom huvudet efter detta. Tänkte mest på denna stackars 11-åring. Hur ska han få det så bra som möjligt, när han inte har det stöd han behöver? Han behöver ju dessutom MER stöd än de flesta. Hoppas innerligt att denna familjen har stöd från socialen. Framför allt att barnen får extra stöd.....


Har inte kunnat sluta tänka på den familjen.....


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jessica - 11 oktober 2012 21:00

Är ju hemma och sjukskriven denna veckan. Veckan började JOBBIGT, hade ju sån ofantligt otrevlig yrsel. Kände mig sketfull, tror tom. jag tog extra steg och gick emellanåt väldigt bredbent för att hålla balansen.   Idag har varit en bra dag! I al...

Av Jessica - 9 oktober 2012 20:40

mot denna yrsel jag har drabbats av? Ingenting.   I söndags började det. Var så gräsligt yr hela dagen. Trodde jag skulle svimma... Höll mig mest sittande i soffan eller liggande i sängen. Igår var det bättre. Inte bra, men mycket bättre. Id...

Av Jessica - 7 oktober 2012 21:53

Nu har jag gjort det - dragit i bromsen.   Har känt mig ok, ärligt! Men så idag..... har inte haft någon ork alls.... har dessutom känt mig svimfärdig hela dagen. Knappt kunnat sitta upp. Har känts som när jag känner av mitt låga blodtryck. Bruka...

Av Jessica - 6 oktober 2012 17:01

.... med den lilla, lilla trädgården bor den lilla, lilla "tanten"...   Men jäklar i min låda vad mycket det är att göra även om huset o trädgården är väl så liten.....   Har idag rensat hängrännorna, välbehövligt kan jag lova... (det ser m...

Av Jessica - 5 oktober 2012 18:47

Hmm, precis de orden fick jag höra i em när jag efter jobbet uträttat ett ärende på posten.   Å det är ju dessutom precis så som jag kände/känner mig.... helt slut!... Att jobbet kan köra helt slut på en..   Åkte sedan raka vägen och hämta...

Ovido - Quiz & Flashcards