Alltså, vissa dagar förstår jag verkligen varför jag lever ensam..... Idag är en sån dag.

Att umgås med människor som bara "tar" din energi, inte ger dig någon energi, är inte bra. Att dessutom försöka leva med en sån person fungerar inte alls. Man blir helt tom på ork och glädje, och då måste man försöka se till att "rädda" sig själv. Hur kan man leva om man förgås???...

Jag, eller rättare sagt, VI kom fram till att vi verkligen "tog knäcken" på varandra. Vi valde därför att inte leva tillsammans.

Vi har ett bra samarbete kring barnen. JA, det har vi. Fast det "kostar", i alla fall för mig. Det tar mycket kraft att få det att fungera. Helst skulle man bara vilja bryta och aldrig mer ha kontakt, som man kan göra om man bara är 2 vuxna människor som går skilda vägar. Men när det finns barn med i bilden, då har man med varandra att göra i mååååånga år framöver.

Självklart kan vi sköta oss och vara på samma ställe utan att bråka. Vi vill ju båda våra barns bästa och när det gäller barnen ställer vi upp. Fast när det inte gäller barnen, så har vi ingen kontakt. Den mesta av vår kontakt sköts dessutom via sms, samt snabba, korta visiter i den andres hem då man skall hämta el. lämna: barn, grejor etc. Vi kan inte kommunicera, vilket var ett av våra stora problem.

Ikväll var jag bara där och lämnade min nyckel, så barnen kan mata sin kanin när jag är borta. Kanske ett besök på max 10 minuter, och efter det var jag helt slut... Arg, ledsen, tom.....

För när vi ändå var på samma ställe, var det lite som vi pratade om. Vi kommer inte ens till diskussioner, utan jag skulle vilja påstå att vi bara informerar varandra om saker.

Det räcker med detta informationsutbyte, för att ibland starta stormar av känslor inom mig. I dessa lägen är det bäst att säga hej då, och åka hem till sitt. Så vi slipper hamna i diskussion och bråk....

Nu ska jag försöka släppa detta.... och åter finna någon slags ro - som jag ändå känner att jag idag mestadels har.

Att ha gamla amalgam-lagningar i truten, är inget kul... De håller ju inte så särskilt bra...

Så idag när jag hade ätit lunch, kände jag att det kändes konstigt längst in i munnen. F-n vad jag svor. Det hade försvunnit en STOR bit av tanden längst in. Tja, det var nog inte tanden som hade försvunnit, utan en gammal lagning. Det gjorde inte ont, men var rejält vasst.

Sen är det ju så att vi ska iväg på planeringsdagar med jobbet torsdag och fredag, och då vore det väl bara så typiskt om jag skulle få tandvärk då. Så det var bara att slänga sig på telefonen och ringa tandläkaren.

Ibland ska man ha tur! Min tandläkare hade en ledig tid 14.45 Så nästa uppdrag blev att få tag på dagens sena besök och avboka dem. Inte roligt, men vad ska man göra? Inte precis så att jag hade planerat att bita sönder min tand.

Väl hos tandläkaren, så visade det sig att det är min enda rotfyllda tand, som var den som hade gått sönder. Vilket alltså innebär att jag inte hade kunnat få någon tandvärk - det finns ju ingen rot kvar. Efter lite diskuterande vad vi skall göra med tanden på lång sikt, så kom vi fram till att han idag bara skulle slipa ner den vassa kanten. Han funderade ett tag på att göra en slags lagning, men risken finns ju att även den släpper. Mitt förslag var att vi i framtiden skall dra ut tanden....

Ja, ja... hur det blir med tanden får framtiden utvisa. Nu är det i alla fall ok. Lite öm och blodsmak i munnen, eftersom han varit på tandköttet och grejat lite, annars är jag nöjd. Mitt lilla besök kostade 300. Inga stora pengar för att betalas till tandläkaren! 

är nog max vad jag orkar jobba.... Har gjort värsta passet nu idag, och är helt slut. Bara lite "måsten" innan sängen hägrar.

Jobbar ett 11-timmars pass varannan vecka, det räcker gott. När klockan äntligen är 19 är man rätt så mör i skallen. Idag har dessutom varit en sån där dag, som från början såg ganska så lugn ut, men som sedan visade sig vara en liten struldag. Man kan ju aldrig veta i förväg vad föräldrarna kommer ta upp. Besöken blir inte alltid så som de var tänkta från början. Idag har det nästan bara varit sånt, vilket även då ofta leder till efterarbete t.ex skriva remisser, skicka recept etc. När det dessutom är mycket är det svårt att hinna med att dokumentera.... då blir det fullt med gula post-it lappar på journal-mapparna och sedan får man sätta sig och dokumentera....

Frågan är om man ska önska sig mer tid, eller mer pengar?? Mer pengar skulle ju innebära att man inte behövde jobba heltid, och därmed vinna mer tid....  

Idag har vi haft besök av min gamla barndomsvän och hans barn. Alltid trevligt att träffas, och barnen leker så bra tillsammans, så vi kan alltid sitta och dricka kaffe och prata.

Idag bestämde vi att träffas i pulkabacken. Härligt att vara ute. Barnen lekte och åkte snowracer, pulka och stjärtlapp. Underbart att det fanns lite snö. Även Axels kompis kom dit. Väl hemma fortsatte barnen att leka i snön, snögubbe på gården.

Verkar som det behövs rejäl energi påfyllning efter någon timme i backen. Barnen åt rejält....

Har varit en härlig dag. Gillar att ha hemmet fullt av barn. Tycker om att mina killar gärna tar hem kompisar. Att det är bra att vara här hemma, att det inte alltid är roligare att vara hos kompisar.

Lite senare på em idag skulle vi åka över till min bror och lämna lite saker. Axels kompis ville inte åka hem, vilket var tanken från början. Utan han ville följa med till brorsan. Självklart fick han det.

Har nu suttit och grejat med min iphone, som jag fick av brorsan i jul..... gick inte så bra.....

Blir lätt såååå irriterad på tekniska saker som jag inte förstår mig på...

Ska nu försöka lugna ner min upprörda själ och snart istället få några timmars GOD sömn.

Varit ute på vägarna och slirat omkring. Gäller att ta det försiktigt idag. Dels är det ju ett tag sedan man körde på vinterväglag, och dels har jag en okänd bil. Okänd i den bemärkelsen att jag ej tidigare kört den i sånt här väglag. Rejält halt och mycket snö på vägarna. Har inte fått någon sladd än idag, och har inte blivit stående och spunnit någonstans, så det är godkänt.

Blåser visserligen lite för mycket ute, tycker jag. Men oj, så fint det blir. Känns ju som hela världen är inbäddad i bomull. Älskar när de kala träden blir helt vita!!! Så vackert.

Har försökt hålla ett lugnt tempo idag. Efter förra inlägget, har jag kört 1 barn till en kompis. Sen var jag och de 2 övriga och tittade på ett intressant objekt att ev. försöka kunna köpa i framtiden.... (under har skett förrut, bara inte för mig....). Lite lunch här hemma, olika rester till oss alla. Sedan nästa son som skulle till en kompis.

Väl hemma var det läge att försöka sig på att sopa av lite grann. Jag har bott i radhus i drygt 4 år, men jag har ännu inte köpt någon snöskyffel.... Går jättebra med piasavan, om man håller efter. Har bara en liten gång till dörren att hålla rent. Dock oerhört tungt när det är blötsnö...känns i kroppen. Så idag lär jag inte behöva träna överkroppen. Dessutom kommer jag ju få ut o sopa igen.

hmm...konstig känsla... det känns som det är november/december och snart är dax att ställa fram adventsljusstakar och annat som hör advent till....! Det snöar ganska så rejält ute just nu och det har redan blivit vitt på marken. Eftersom det varit barmark hela vintern, känns det som vinter kommer nu. Med den kommer ju även jul....

Konstigt att olika saker påverkar ens känsla och uppfattning så mycket. Fast jag klagar inte, det är ju ändå bara januari och jag gillar snön. Bara den får ligga kvar... Hatar slask! Såg dock ut som det skulle vara lite kallare nu nästa vecka, så då kanske det kan vara fint i någon vecka.

Jag och Peter har redan varit iväg på hans simskola. När vi åkte dit sa han att han var pirrig i magen, konstigt - jag brukar inte vara det! Gullunge, det har bara varit jullov i ca. 4 veckor, men ändå var det lite pirrigt att börja igen. Nu sitter han framför tv:n och ska snart fylla på sin frukost med en macka. De stora killarna har hittat Wii fit, så jag får stadiga rapporter uppifrån som berättar om att de hela tiden slår mina resultat.....

Sen ska vi "rodda" upp denna dagen, det var visst några killar som ville leka med kompisar. Själv ska jag göra så lite som möjligt!

Ha en bra lördag!

Att en dag kan vara så underbar!!!

Redan fram på eftermiddagen brukar jag börja känna i min kropp att det är fredag. Kroppen börjar nog varva ner lite redan de sista timmarna på jobbet och hjärnan börjar minska ner på aktiviteten. Promenaden från bilen till dagis och fritids går alltid med lättare steg när det är fredag. Tror det kan vara för att stressens tunga mantel har lyft från axlarna. Väl där på fredag eftermiddag så är stressen slut för några dagar. Jag vägrar att stressa på helgen. Tidigast måndag morgon börjar stressen igen, helst senare.....

Idag var det extra lätt att hämta barnen, för trots att jag inte hämtade innan vid 15.45 så var det LJUST!!! Så länge sedan som det var det vid denna tiden. Brukar vara skymning, men idag underbart ljust! Det ger hoppfull känsla!

Idag hade jag inte heller planerat någon mat inför kvällen. Så vi tog vägen via Coop. Ville inte komma hem och tvingas ordna ihop någon mat snabbt, så det blev honungsmarinerade kamben, baugette och sallad med mozarella. Enkelt och gott!

Nu dricker jag mitt kaffe på maten, killarna har bytt om till pyjamas och sitter under en filt i soffan framför tv:n och väntar längtansfullt på att Wild Kids ska börja.

Vi ska inte vara helt inaktiva i helgen, men vi ska softa och ha ett lugnt tempo. Underbart!

Känner mig redan gott trött! Så ikväll kanske det är läge att lägga sig samtidigt som killarna....

Har nyss lagt på luren, efter att ha spenderat lite drygt 1 timma i telefonen med min kära vän, Kristin. Ni vet, när man pratar så där länge så man får ont i örat, och måste byta öra ibland. När örat blir helt varmt!

Vi hade sååå mycket att prata om, trots att det inte var så länge sedan vi träffades. Det är länge sedan jag pratade så mycket i telefonen. Det finns 2 orsaker. Först hade jag IP-telefoni.... som var s-it.... fungerade kass. Sen tror jag dessutom att det var glapp någonstans, så det gjorde ju inte att det fungerade bättre. När IP-telefonin väl var utbytt, så började min gamla telefon lägga av. Laddningen på batteriet höll väl max 10 minuter. Så i alla fall sista året, om inte mer, har det varit väldigt korta effektiva telefonsamtal från mig.

Nu använder jag åter det gamla telefonjacket, och i julklapp fick jag nya telefoner! Så nu kan det pratas! (Visst har jag mobil, men jag är alldeles för snål för att prata länge på den...)

Så eftersom jag spenderade "min tid" i telefonen, så blir det inte så mycket inlägg här på bloggen i kväll. Nu hägrar sängen. Natti!