Det som börjar dåligt, kan bara bli bättre. Så var det i alla fall idag.

När lilleman kom hem från simskolan, tog vi oss en frukost. Min första, och killarnas 2:a! Förmiddagen spenderades sedan vid kökbordet - vi spelade Monopol. Kul! Så trevligt att spela spel med killarna. Oftast spelar vi alla spel på andra sätt, DS, dator, Wii, ipod, mobiler, you name it! Därför oerhört trevligt att sitta tillsammans och spela, och samtidigt kunna prata. Lilleman orkade inte så länge, men vi andra spelade klart. Trots att Axel är en slösare av stora mått, så vann han.

När barnen var njöda passade vi på att åka iväg och göra lite ärenden. Handla lite på coop, köpa present till morgondagens uppvaktning, lämna in adventskalender och uppesittarbingolott, tanka bilen, samt ett stopp på Toysrus. Hade lovat killarna att de skulle få gå dit. Det var nya fotbollskort som hägrade, självklart får de finansiera dessa med egna pengar.

Efter lunch, så klädde vi på oss och tog en promenad i det härliga vädret. Vi gick till ett ställe som kallas för "Gläntan". Jag har aldrig varit där tidigare, men lilleman går ibland dit med sitt dagis. En underbar plats, som vi alla tyckte att vi måste besöka igen. Små grottor att leka i, en gräsplätt ifrall man vill spela boll el. varför inte kubb, en rejäl eldstad, bord och bänkar, skog, höga berg och tom ett vattenfall! Idag var ju självklart vattenfallet fruset, men inte desto mindre kul för killarna.

Vi var väl ute ca. 1 1/2 timma. Gäller ju att ha bra med kläder på sig, vilket vi alla hade. Det blev väl en promenad på ca. 2 km, samt att killarna klättrade och lekte för fullt när vi var i Gläntan.

Dagen avslutades med att jag stekte tunn pannkakor, nåt som alltid går hem.

Nu är pyjamasarna på, för kvällsmys i soffan. Lördagsgodis och melodifestivalen.

Morgonen började bra. De stora killarna kom hit, medan pappa tog lillebror på simskolan. Satt i soffan och tittade på Axels fotbollskort. Jag är måttligt intresserad, men gäller att försöka engagera sig...

Tänkte, åh en mysig lördag.....

Dröjer dock bara en liten stund, tills mellankillen vill ha hjälp med Wii.... sen är bråket igång. Suck!

Syskonbråk, antar att det ingår i livets skola, men ack så jobbigt. När ska man lägga sig i, när ska man låta dem lösa sina konfilkter själva??? De måste ju lära sig att lösa konflikter, men ibland orkar man bara inte...

Tror det är en sån dag idag, då jag inte orkar... tyvärr.

Bara att hoppas att det blir bättre...

Tar mig en kopp kaffe och tittar en stund i GP istället.... sen börjar vi om...

vilken arbetsvecka!!!..... hua...

Tyckte ändå det gick bra, men oj vad jag var trött i dag när jag kom hem och verkligen kunde koppla av. Har inte gjort någonting på HELA kvällen. Bara suttit här framför datorn, druckit kaffe och spelat dumma spel.. Fast det var nog precis det jag behövde. Behöver inte använda hjärnan alls.

Borde nog gå och lägga mig istället. Försöka få till lite sån där skönhetssömn... men vad hjälper det??

Har i alla fall ikväll blivit bjuden på födelsedagsfika på söndag. Jag och killarna ska åka till Björkekärr och fira Amanda som fyller 8 år! Så imorgon blir det för mig och killarna att slå våra kloka huvuden ihop och hitta något som uppskattas av en 8-årig tjej. Är ju synd att säga att man är bra på att veta vad tjejer gillar. Har desto bättre koll på vad killar under 10 år önskar sig!

Hela helgen ska det vara jättekallt. Passar mig, för jag tänker göra så lite som möjligt denna helgen. Bara försöka ladda batterierna.

Andra boken av Ann Rosman som jag läser, dock hennes första. Fungerade att läsa dem i fel ordning. Hade självklart varit bäst att läsa dem i rätt ordning, men fungerade. Gillar Ann Rosman, som jag skrivit tidigare, gillar man Läckberg och Tursten så gillar man Rosman. Handlingen i hennes böcker utspelar sig i Marstrand. Så självklart var det denna som jag läste när vi var i Marstrand på planeringsdagar!

Har också hunnit med att läsa denna:

En härlig bok, som man blev både bestört, lite ledsen och lite ilsk på. Mest blev man dock varm inombords. Gillade den och hoppas kunna läsa mer av Anna Fredriksson. Detta var ytterligare en bok som jag inte ville lämna ifrån mig.

Så blev jag ensam här hemma. Killarna har fått åka till sin pappa för att sova där i natt. I morgon är jag nämligen tvungen att vara extra tidigt på jobbet. De stora killarn har inte morgon-fritids, och de kan inte stå på skolgården och vänta i ca. 45 minuter innan skolan börjar.... Så lösningen fick bli att de får sova hos sin pappa i natt, som kan lämna dem i vanlig tid i morgon.

På eftermiddagen får han även hämta killarna. Hade från början ordnat detta, eftersom vi skulle ha stort möte hos oss. Fast när omständigheterna blev annorlunda, fick jag avstyra mötet och istället ha besök. Så även då får barnens far rycka in. Tur att han kan.

Har även fått "tråckla" med kommande sportlov. Hade planerat vara ledig hela veckan med barnen, men ställer nu upp och jobbar 2 1/2 dag istället. Det gäller att få det att "gå runt" på jobbet. Målsättningen är inte högre än så...

Satt i eftermiddags på fikarasten och pratade lite, där satt även vår psykolog. Pratade lite om hur det är. Beskrev att jag inte kan hålla koll, utan att saker som blir gjorda bara försvinner. Jag har sett det som ett sätt för min hjärna att skydda sig själv. Att inte lagar på allt, det blir helt enkelt för mycket. Hon säger då, att jag tolkar det istället som du redan är stressad och steget värre. Det du beskriver är "tunnelseende".... Då blev jag faktiskt lite skrajsen....

Kan jag vara så jäkla dum en gång till??? Har hon rätt? Hur kan jag i så fall inte fatta??

Tål att tänkas på. I kväll ska jag i säng tidigt, behövs ordentligt med sömn för att ge så bra förutsättningar som möjligt...

GP skriver just nu en artikeserie om den mer eller mindre obefintliga psykiatrivården för barn och ungdomar här i Göteborg. En väldigt ledsam och skrämmande läsning. Jag har ju själv jobbat inom psykiatrin och sett hur oerhört betydelsefull sluten vården är när människor mår dåligt. Där räddar man verkligen liv!

I artikeln idag skriver man att var 4:e barn drabbas av någon form av psykisk ohälsa under sin uppväxt. Var 4:e barn!!! Det känns som det är allt för många! Har det varit så här illa innan? Inte om jag har läst rätt. Vad är det som händer? Vad är det för värld som vi lever i? För visst är det både arv och miljö som ger den psykiska ohälsan.

Psykisk ohälsa kan ju vara så mycket, depressioner, personlighets störningar, psykoser, ätstörningar etc, etc, etc. Vilken oerhörd hjälplöshet och förtvivlan för dels de barn och ungdomar som drabbas och för deras föräldrar. Tänk att desperat behöva hjälp till sitt barn, och inte kunna få hjälpen.

Blir rädd när jag läser om detta, och tycker det är så tragiskt. Den psykiska ohälsan ökar inom hela befolkningen. Varför är det så? Vad kan jag göra, för att "skydda" mina barn på bästa sätt?

Om vi någongång skulle vara någon av dessa familjer som har barn eller ungdomar som mår så psykiskt dåligt, så hoppas jag verkligen att jag kan se varningstecknen. Att jag är betydligt bättre på att uppmärksamma dem hos mina barn - än vad jag var på att uppmärksamma dem på mig själv. För trots mina år inom psykiatrin, märkte jag själv INGENTING när jag dundrade rätt ner i min utmattningsdepression. Det var en av de saker som jag nog tyckte var jobbigast med att bli sjuk, att jag trot all min kunskap, ändå inte kunde märka nåt på mig själv. Fast det är väl tyvärr det som är en del allt som leder rakt in i utmattningsdepressionen.

Håller alla tummar att jag ska lyckas "skydda" mina barn. Att stärka dem och ge dem bästa förutsättningar. Om det ändå inte räcker - att jag ser varningssignalerna, eller att jag verkligen tar till mig, om någon annan signalerar till mig.

Att vara förälder innebär ibland ofattbart ansvar under resten av mitt liv!

Att komma hem, och varva ner - det är underbart! Visserligen som alltid massor att greja med här hemma, men jag känner ingen stress. Bara kunna lufsa omkring och göra lite här och lite där, det som man känner för.

Jag blir ju en sååååå mycket bättre mamma, när jag är nere i varv. Orkar säga till killarna på ett vettigt sätt. Orkar till och med säga till flera gånger innan jag skriker..... Orkar dessutom även ha överseende med vissa saker och helt enkelt strunta i dem. De känns gott!

Det är mycket nu på jobbet. Dagarna går verkligen i ett. Gör det som är viktigast. Hinner inte tänka efter....

I måndags när jag var själv var det extra mycket. Gjorde mest saker på "rutin". Fick idag frågan av min undersköterska: "hur har du bokat här? Barnet har flera tider, vilken gäller"????.... Jaaa, vad vet jag? Kom inte ens ihåg att jag hade grejat med det barnets bokningar eller pratat med någon förälder till det barnet..... Bokade idag ett barn till vårdcentralen för läk.bed När jag sedan skulle efterhöra hur det hade gått, kom jag inte ihåg vilket barn det var jag hade bokat.... Kom ihåg varför jag hade bokat, men det tog mig en bra stund att komma på vem det gällde.

Brukar ha mer koll på jobbet, men jag antar att den hårda arbetsbelastningen tar ut sin rätt. Samt att min hjärna skyddar sig själv, för att inte "koka över". Jag gör det jag måste, och när det är gjort är det helt borta ur min hjärna. Kanske bra på ett vis?!

När det går i ett på jobbet, är det därför extra underbart att komma hem och få varva ner!

Jag älskar att vara hemma och lufsa omkring i mina mjukisbyxor!