Idag är det alla hjärtans dag, verkar inte riktigt vara den andan här hemma..... varit ett och annat hårt ord mellan killarna redan på morgonen. Försöker att inte lägga mig i deras dispyter allt för mycket, men när det gäller ordval är jag direkt på dem när det används ord som jag inte tycker skall användas. Tror det är viktigt att vi föräldrar markerar direkt, på sånt beteende el. språk som ej är acceptabelt.

Idag är det ju dessutom vår 1:a dag på sportlovet. Det har snöat en del i natt, gillar!! Dock plusgrader ute, vilket inte är lika kul. Killarna verkar inte alls sugna på att ut och leka. Är sysselsatta med Wii, medan lillebror sjunger och grejar i sitt rum. Tänkte först, att jag får se till att vi kommer ut. Men varför måste vi??? Alltid så många måsten och borden. Klart att barn mår bra av frisk luft, men de får ju det varje dag. Vi ska sedan iväg och handla, och i eftermiddag frissan. Så nu har jag bestämt att vi SOFTAR!!

Så länge barnen är nöjda, får de greja här inne, jag ska göra det samma.

Varför alltid stressa mot något annat? Vi stannar här, både fysiskt och mentalt, och trivs med det vi gör!

Ha en underbar alla hjärtans dag! Stora hjärtekramar till er alla!

Försöker lära mig att stanna upp och njuta av nuet. Att inte stressa iväg, främst i tanken. En stressad tanke leder till en stressad kropp och en stressad person. Försöker ta det lugnt. Hela tiden läser man rapporter om hur mycket vi stressar och hur mycket vi därmed också stressar våra barn.

Finns det alltid en anledning att stressa så??

Känner nu ett härligt lugn i kroppen. En mysig känsla i hela mig. Efter jobbet idag åkte jag till mina barns pappa, för att hämta upp mina killar. De var mitt inne i en film, och eftersom vi är lediga i morgon, kände jag ingen stress. Utan barnen fick se färdigt och jag blev bjuden på en kopp kaffe. Kändes så bra att inte bara rusa in, avbryta och rusa vidare.

Ser nu fram emot att spendera 2 hela dagar med mina underbara killar. Vi ska självklart försöka softa en del, men vi ska även få lite gjort. I morgon har jag bokat klipptid till alla grabbarna, och på onsdag utökas barnaskaran med Axels bästa kompis som skall vara med oss hela dagen. Då har vi planerat att åka till Åbybadet.

Gott att ha någon liten plan för varje dag, men absolut inte för mycket. Mår såååå bra av att vara tillsammans med mina killar. Även om det kan vara ett och annat bråk, så ger det så mycket energitillskott! Så nu ska jag njuta i dessa 2 dagar, innan jobbet åter kallar.

Ingen fara, håller inte på att bli sjuk. Har bara varit på fotboll......

Äldste sonen har spelat cup. 3 matcher, ingen turnering. Sista matchen spelade våra 2 lag mot varandra. Snacka om spännande. Lagledarna hade gjort ett fantastiskt jobb med lagindelningen idag, oj så jämna lagen var. Därför blev sista matchen extremt spännande, och mållös.

Har så svårt att gå på match utan att skrika.... Försöker hejda mig, men blir så engagerad. Jag är säkert jätte pinsam....  Fast jag försöker vara en bra fotbollsförälder. Jag heja inte bara på min egen fantastiska fotbollsspelare, utan hejar på alla killarna i laget. Dessutom så mycket lättare att heja på dem nu efter några säsonger, för nu vet man vad alla heter.

Ser inte alltid fram emot alla dessa matcher och cuper, men när jag väl är där, så är det så himla roligt. Hoppas killarna har lika roligt. Man kommer ju själv ihåg hur det var när man spelade....

Nu ska jag vara lite "vuxen" resten av kvällen. Det första jag gjorde när jag kom innanför dörren var att starta en maskin tvätt. Det är väl lite vuxenpoäng på det....

Här var det, fotot av mormor, märkt av sin stroke, när hon får träffa Peter. Jag är så glad för att vi hann. Bara en kort tid efter detta gav mormor upp. Hon ville inte.... orkade inte...

Jag var hos henne 2 gånger till och hade med Peter, men jag vet inte om hon vid dessa besök uppfattade att han var med, eller visste vem av mina barn det var. Även då fick hon ha honom hos sig. Han fick ligga jämte henne i sängen.

Jag vet att mormor vakar över oss, och följer oss från sin plats i himlen!!!

Vaknar idag seeeent, och möts av nyheten att Whitney Huston har dött. Kanske inte förvåndande, med det hårda liv hon levt de sista åren, men ändå så ledsamt. Hon var verkligen en av mina stora idoler. 2 gånger har jag varit på Scandinavium och sett henne live. Vilken upplevelse för en tonåring!

Alla som känt mig länge, vet att jag är en stor fantast av ballader, och det kunde verkligen Whitney! Första skivorna med henne var ju gamla hederliga LP´s. Kan fortfarande komma ihåg hur jag satt framför min vinylspelare i mitt rum och lyssnade på Whitney, om och om igen. Så mycket minnen till alla hennes låtar.

Ja, så är vårt liv. Människor kommer och människor försvinner, på ett eller annat sätt. Många är de som man under åren tappat kontakten med, och en del går ju tyvärr vidare. Whitney var ju bara 48 år.... själv är jag snart 40.....

Whitneys dödsfall fick mig idag att tänka på några av de kära som gått vidare. Min älskade mormor, som jag ofta tänker på och saknar. Vad hon skulle älskat att få vara med och känna mina killar mer och mer. Är hela tiden så tacksam att hon hann träffa Peter. Hon fick sin stroke samma dag som Peter hade BP (beräknad partus), så när han var 1 vecka gammal åkte vi till sjukhuset för att de skulle få träffa varandra. Några månader senare fanns inte min älskade mormor längre. Vi tog en jättefin bild på mormor och Peter, ska se om jag kan hitta den och dela med mig till er.

Tänker också på Ulla, min "extra-mamma", grannen som jag växt upp med. Hon lämnade oss för 1 år sedan, för bara några dagar sedan var det 1 år sedan hennes tunga begravning..... Även om jag inte träffade Ulla så ofta nu sista åren, så lämnade även hon ett stort tomrum efter sig.

Ja, dagen börjar verkligen i eftertanke....

Så gott som varje eftermiddag drabbas jag av den - den stora tröttheten. Klarar knappt att hålla ögonen öppna, om jag tillåter mig själv att blunda somnar jag inom 1 minut. Även sittande på min kontorsstol vid skrivbordet på jobbet.... Det är då jag på jobbet desperat brukar leta igenom frysen och kylen, i hopp om att finna något sött som kan ge mig en liten kick. Tack o lov har vi det sista året fått hem en burk med kakor varje månad, den ligger risigt till varje eftermiddag när min trötthet slår till.

Idag kom den också. Kan bero på att jag chockade kroppen i morse. Idag kom den dock lite senare, kanske för att jag inte gjort så mycket idag. Vid 16.30 var jag sådär ofattbart trött igen. Kändes dock inte som en bra tid att somna.... Men klarade inte av att vara uppe. Sängen ROPADE på mig. Ställde dock både väckarklocka och mobil på larm efter 1 timma. La mig i sängen, men fortsatte att läsa i min nya bok, och lyckades hålla mig vaken!! Dessutom var boken så bra, så jag låg kvar och läste ut den!

Nu är jag uppe igen, fortfarande trött, men inte förlamande trött. En kopp kaffe och sedan en frukt, gör nog susen, så jag orkar se melodifestivalen, sen tänker jag lägga mig bums. Hade redan innan helgen bestämt mig för att detta skulle bli en helg i vilan och återhämningens tecken, så har det börjat och så ska det förbli. Hoppas det hjälper så jag har nya krafter i veckan som kommer.

Då har jag varit iväg på Emmaus för att fylla på mitt bokförråd. Alltid bra att ha lite hemma att välja på. Hittade en av de jag letade efter, samt att det följde med 8 till hem! Har redan börjat läsa i en av dem. Nästan svårt att bestämma vilken man ska börja med när man har många att välja på.

Perfekt att handla böcker på Emmaus, en pocket bok kostar 10 kr! Det gillar jag!

Senaste boken jag läste, var den här:

Ingen bok som föll mig i smaken. Svår att komma in i, men envis som jag är, så fortsätter jag ändå att läsa. Vem vet, den kan ju bli bättre. Men denna blev inte bättre. Handlar om några olika karraktärer, som inte har med varandra att göra. Svårt att följa de olika karraktärerna. Men nu har jag i alla fall läst den.....

Idag är det en vanlig lördag, fast inte för mig verkar det som.... Trots att jag inte har några "måsten" idag, så hade jag ställt väckarklockan på 7.30 Kunde sovit läääänge, men vet hur det brukar bli när jag vaknar fram emot lunchtid. Så igår kväll bestämde jag mig för att ställa klockan.

Dels bra att komma upp, och dels saknar jag mina killar. Så idag gick jag upp när klockan hade ringt några gånger. Sen åkte jag till Högsbo för att titta på P när han hade sin simskola. De stora grabbarna var också med, så jag hann umgås en stund med dem, mys! P var så duktigt idag, kämpade som tusan - och lyckades ta sin efterlängtade silvergroda!!! Vilket innebär att han simmade 10 meter!!! Gullungen. Han var så stolt efteråt. Nu har jag fått med det värdefulla märket hem hit, och det skall sättas upp på hans märkessköld.

Efter simskolan åkte jag direkt till Coop och handlade, kylskåpet har verkligen varit TOMT, fyllde dock bara på med lite yoghurt, mjölk, proviva. Otroligt gott att handla så här "tidigt", tunnt med folk, ingen stress.

Nu har jag dessutom hunnit med att dricka en kopp kaffe och titta i GP, och klockan är bara halv 11. Hinner nog med att ta det lugnt idag, och ändå göra lite grann. Känns bra!

Nu ska jag snart ta mig en vända till Emmaus, behöver fylla på mitt förråd med böcker. Finns bara 1 bok kvar...