Hade en halvbra dag igår... vet inte varför, men var slut på energi. Inget bra tecken. Sen kunde jag inte sova.... kanske påverkan av att jag tog mig en tupplur på eftermiddagen. Men när klockan var 2.30 i natt var jag rätt så trött på att inte kunna somna.. Tur man inte skulle upp och jobba idag.

Nu är jag i alla fall uppe och känner mig bättre idag. Skönt! Skönt när tankarna är igång i hjärnan igen. Fastnade igår kväll i vissa funderingar som inte var bra. Försökte tänka på annat, men dessa tankar kom bara tillbaka HELA tiden, och till slut mår man inte bra! Vet ju att det är tankens kraft som gör så mycket, men tanken är oerhört svår att släppa.

Har idag inte alls tänkt på detta "jobbiga" och då känns det mycket bättre. Positivt för mig att vi redan har fått i oss frukost, diskmaskinen är igång och jag har också burit in alla skridskor från förrådet som skall provas inför kommande idrottsdag i skolan.

Killarna hade önskemål om att åka skridskor, så om någon timme sticker vi iväg och gör det!

Idag är en sån dag då man verkligen skulle behövt dubb under skorna, samt att man är så tacksam för att man inte jobbar på ortopeden.... Attans vad halt det varit idag. Nu när det börjat så här hoppas man att det fortsätter att regna under natten, så man kan gå ute i morgon.

Så med tanke på vädret har det idag varit en innedag. Märks på barnen, blir lite rastlöst efter ett antal timmar. Tur mormor varit här o hjälpt till att sysselsätta. Morfar har varit nere hos barnens pappa hela dagen och hjälpt honom skruva upp div. hyllor. Även Axel var där en stund och hjälpte morfar.

I övr. var vi bara ute och köpte lördagsgodis och fixade hostmedicin. Hade recept på hostmedicin till barnen, men när jag kom till apoteket så hade de ingen. De hade fått 2 flaskor igår, men båda var sönder. Suck! Tack o lov hade barnens pappa mycket hemma, så han fick dela med sig.

Vet inte om de någonsin haft sån otäck hosta som de har nu. Känner själv hur det river i halsen när de hostar. Stackars barn, Oscar sa igår kväll att det kändes som knivar i halsen.

Själv har jag faktiskt sovit en stund på em. Underbart skönt! Sen har jag gjort ett röj i Axel & Peters rum, nu kan man t.o.m se ovansidan på byrån... Nu blir det soffan och melodifestivalen.

Var och handlade lite på Willys idag. När jag åkte där ifrån kom ett par. En till synes svensk kille i jeans och träningsjacka, gick arm i arm med en flicka HELT dold i burka!!! Hon hade verkligen heltäckt, bara den där lilla rutan för ögonen. Kunde inte låta bli att förundras och tänka på dem. Hur lätt kan det vara att ha ett sånt förhållande?? Går det ens??

Fashinerad över att de kunde gå utomhus arm i arm. Positivt om det går, men samtidigt känns det väldigt dubbelt när man är så "styrd" så man ändå går omkring i burka. Allt kan förändras, men det är nog inte lätt för dem.. Beundrar ändå deras mod och känslor!!

Nu ska jag fixa fram fika. Snart får vi fika-besök, och jag har tom bakat en kladdkaka..

Tittade på nyheterna för en stund sedan. Det var ett inslag om en kvinna som 10 timmar efter vaccinering med Pandemrix fick förlamning i halva kroppen. Hon är övertygad om att den kommer av vaccinationen. Hon är ska vara ordentligt utredd och man har inte kunnat finna några orsaker till hennes förlamning. Fruktansvärt.

Att Pandemrix gav narkolepsi är ju bekräftat. Barn och undomar som fått en livslång sjukdom. Man gjorde en jämförelse mellan Sverige och Tyskland. I Sverige vaccinerades 60% av befolkningen, i Tyskland bara 8%. Såg någonstans att antalet dödsfall i svininfluensan var de samma i båda länderna. DOCK hade Sverige oerhört många fler fall av Narkolepsi.... Så hemskt.

Tänker bara: Tack o lov att det inte hänt något med mina barn!!! Hur skulle man orka leva med det på sitt samvete. Fast det är klart, man gjorde det som rekommenderades. Det var en HÅRD kampanj för vaccinering. Killarna fick bara 1 spruta, istället för 2 som var rekommendationen för barn.

Jag är absolut FÖR vaccinering. Vi har vaccinerat våra barn extra, både mot tuberkulos och Hepatit A och B. Dessutom håller vi på med TBC-vaccinering, nåt som måste upprepas var 3:e år. Sen jobbar jag ju med att vaccinera barn, det är ju något som jag gör dagligen i mitt jobb.

Den stora skillnaden är att vi då jobbar med väl beprövade vaccin, som har funnits länge. Pandemrix visade sig vara allt för lite prövat.

Hur blir det nästa gång det verkligen behövs en mass-vaccinering?? Ställer mig samma fråga som de gjorde i nyheterna. Hur skall regeringen och socialstyrelsen kunna motivera folk att våga vaccinera sig???...

Hoppas vi inte behöver ställas inför detta beslut, fast jag har svårt att tro att det inte skulle bli så....

Alltså, hur svårt kan det vara??? Helt hopplöst att hitta BRA frisör i denna stad.... jag blir galen. Betala massa pengar till folk som utger sig för att vara frisörer, och så kan de inte klippa.... Daaaa!

Denna gången sökte jag frisör med goda vitsord. Hittade en på Hisingen som hade jättebra omdömen, så jag tänkte att vi testar. 3 killar som behövde klippas. Oscar var ju sjuk, så han fick inte följa med. Peter blev fin i nacken, men luggen klipptes rakt av!! Såg inte snyggt ut, trots att jag bad honom tagga den lite. Axel klipptes som en tjej!!! En rund frisyr, där längden behölls på överhåret trots att jag flera gånger sa att han skulle korta och tunna ut. Fast då hävdade frisören att det passar inte hans ansikte.... Axel sa sig vara nöjd och då fick det ju vara.

Väl hemma var det bara fram med saxen, tagga till Peters lugg, och tunna ut Axels hår, massor, nu ser det bättre ut, men inte bra..... suck! Ringde o avbokade Oscars kommande klipptid. Oscar ville ha mohikanfrisyr. När killarna var små klippte jag dem alltid, men nu när de är äldre och har fler önskemål och krav tycker jag det har varit för svårt för mig. Men tänkte att det är väl bara att klippa Oscar själv i alla fall.

Han hade så gräsligt långt hår nu, så innan vi kunde plocka fram trimmern, var jag tvungen att klippa av allt håret med ca. 5 cm. Det gjorde vi igår kväll. Idag fick vi sedan fram trimmern och fixade till den önskade Mohikanfrisyren. Så här blev det, ett före och ett efterfoto.

Fattar inte att det inte finns bra frisörer i den här stan. Blir väl till att i fortsättningen ta barnen till Collage i Ulricehamn, där Nettan & Malin är det bästa frisörerna som finns. Har ALDRIG gått där ifrån ens lite missbelåten. Varken för min egen del, eller när det gäller barnens klippningar.

Jag tycker det är lite roligt att klippa, men jag kan ju inte. Barnen är så gamla så de skall inte behöva se konstiga ut i håret, därför tycker jag att någon som KAN ska göra det. Men jag har givit upp frisörer i denna stad...

Idag underbart väder ute. Alla barnen verkar friska o pigga. Inga mer spyor - än så länge..... vi håller tummarna. Har skickat ut barnen, för att sprida sina virusar där ute istället. Så nu är det tyst i mina öron en stund. Skönt! Älskar mina små killar mer än nåt annat i universum, men oj vad de kan låta ibland.

Jag är nog en snäll mamma, eller man kan se det som en dålig mamma, beroende på vilken synvinkel man har. Jag är inte så duktig på att se till att barnen är ute. Här är det inget "tvång" på att man måste vara ute varje dag. Själv är jag en liten inneråtta, och har full förståelse för om grabbarna vill greja inne. Mina 2 stora killar är duktiga på att vara ute när de är på fritids. Är det ok väder, så är det alltid ute när jag kommer och hämtar dem. Ända sen Axel började nollan, så vet man vart man hittar honom - på fotbollsplanen. Även Oscar brukar man finna där.... Även om de flesta andra barnen är inne, brukar de vara ute tillsammans med några av sina kompisar och sparka boll. De verkar aldrig tröttna på den sysselsättningen. Denna vetskapen gör att jag med gott samvete tycker det är ok att de blir små inneråttor när de är hemma hos mig.

Jag älskar att vara ute, om jag har något att göra, men inte bara var ute för att vara ute. Så jag satte fart på killarna, genom att ge dem varsin sopsäck och så gick vi till en "ny" backe, som ligger 50 meter från huset. Där gick det perfekt att åka på sopsäck. Så jag var med dem en stund, sedan gick jag in och grejade lite, dvs. drack mitt kaffe och läste GP!! Nu har de varit ute i över 1 timma, så när de kommer in lär de vara blöta och gulligt rosiga om kinderna. Förmodligen har de också gjort av med en del energi, och därmed kanske ljudvolymen är lite sänkt någon timme i alla fall.

Idag är det ju alla hjärtans dag, och det verkar alla veta om. Igår hade det knackat på hemma hos barnens pappa, strax efter vi hade åkt där ifrån. Det var en tjej från Axels klass, som lämnade en present och ett kort till Axel. SÅÅÅÅ GULLIGT!!

Ikväll fick Axel hit presenten. Det var ett egengjort kort och en present. I presenten fanns en chokladask och en liten mjukisnalle som håller i ett hjärta. Frågade Axel om jag fick ta ett foto, och det fick jag. Men med omtanke av tjejen, så tog jag ej på det gulliga kortet.

Man blir bara varm i hela kroppen. Kan inte säga det nog: så gulligt!!!

Det väcker många tankar! Att min lille kille en dag kommer bli stor, att han hellre kommer krama någon annan än mamma. Att det dessutom verkar gå fort tills han kanske blir "stor". Sen väckte det också tankar på när man själv gick i låg och mellanstadiet och var kär. Då var det mest roligt, inte så jobbigt som det blev sedan när man kom in i tonåren och hormonerna spökade.

När jag gick i skolan hade vi en brevlåda i klassrummet. Där skrev vi brev till varandra under veckan, och på fredagen under "roliga timmen" delades posten ut. Det var ett och annat kärleksbrev som lämnades i den lådan, och även ett och annat som fick följa med hem. Det största var dock när det ibland kom ett brev med riktiga posten, det var stort. Kommer speciellt ihåg när jag skickat ett brev, till min dåvarnade stora kärlek, med riktiga posten. I nästa brev i skolan fick jag pengar för portot!

Ja, Axel fick ju såklart ringa till tjejen och tacka för sin present. Han som i vanliga fall är ganska så kaxig säger: mamma, kan inte du ringa! Skulle inte tro det. Nästa förslag var att skicka ett sms, men dels har vi inget mobilnr och dels tyckte jag att han gott kunde ringa. Sen hävdade han att han var dålig på att prata, vad ska jag prata om? Du ska tacka för presenten och så kan du väl fråga vad hon gör på sportlovet, eller om hon tittat på melodifestivalen. Mamman försökte komma med några enkla förslag. Han fick vara i fred i sitt rum, men kom ut väldigt fort. Så jag fråga om det var nån som svarade. Det var det, och det var hon, vilket var tur tyckte Axel. Vad sa du då, frågar den nyfikna mamma. Jag sa: "tack för presenten" "hejdå"....... Suck! Men samtidigt - så gulligt!!!

Hoppas tjejen blev glad för det korta samtalet.

Så är den här, årets första........ja tyvärr inte nåt trevligt. Utan årets första spya.....bläääk. Oscar klagade i förmiddags över att han hade ont i magen och kände sig matt. Sen gick det inte många minuter innan han rusade på toan och tömde sig helt.....

Tur vi inte hade några större planer och tur att vi inte är i fjällen! Har redan testat på det där med vinterkräk i fjällen, och även att köra hem med bilen full av vinterkräksjuka medpassagerare. Inget man behöver testa på om det går att undvika, jag lovar!

Dock tacksam för att barnen är stora och känner vad som är på gång. Var ju så äckligt när de var små och magsjukan bara slår till. Värsta spyorna, bara rätt ut där de befann sig. Nu hinner de ju till toan, eller kan i värsta fall fixa det med en hink, som ständig medföljare.

Så här blev det ändrade planer, inget bad i morgon. Ingen kompis på besök, även om han självklart är välkommen.... Fick ju även ringa jobbet och förvarna om frånvaro på torsdag, kanske ev. även på fredag, beroende på hur det går. Vill ju inte dela med oss av detta till mormor o morfar.

Håller nu alla tummar att vi andra håller oss friska....