Kom idag in i dörröppningen till ett rum, där det sitter 6 människor runt ett bord. 5 av dessa känner jag sedan tidigare.  4 av de runt bordet bemödar sig inte ens med att hälsa!????....

Förväntar mig inte vågen då jag kliver in i ett rum! Men är ändå van vid att man avbryter sitt samtal, säger hej och sedan återgår till sitt samtal....

Konstiga förväntningar, vad vet jag???

Eftersom hela mitt liv kretsar kring mina barn, kopplas de flesta tankar och händelser till dem. Tänker såklart när jag lämnar rummet, hoppas mina barn har bättre vett att uppföra sig!!!... Visserligen vet jag att jag ibland behöver säga till dem att hälsa, men de är dock ändå bara barn.....

Nu har jag 45 minuter "ledigt"... så då passar jag på att ta mig en kopp kaffe och skriva lite här. Har också hämtat in dagens GP.... bättre sent än aldrig....

Den här ledig dagen har gått i ett härligt tempo... Klä ut Peter till clone-trouper och köra honom till barnkalas. Tur vi slog in presenterna igår. Väl hemma slänga ihop en snabb lunch. Efter lunch köra Axel till fotbollsträningen. Nu som skrivet, en kort paus. Sedan hämta Peter och direkt vidare och hämta Axel, bra att det stämmer med tider. Räcker att åka fram o tillbaka några gånger varje dag.

När vi ändå är i området ska vi köra förbi barnens pappa och lämna av de grejor som killarna behöver under kommande vecka. Även om vi har dubbelt av mycket, så är det helt omöjligt att ha dubbelt av allt. Därför blir det alltid lite saker som måste köras mellan killarnas båda hem.

Min lilla gulle Oscar valde idag att vara hemma. Han hade annars planerat att leka med sin bästa kompis. Men idag när jag frågade om han inte skulle ringa kompisen, säger han själv att han bara vill vara hemma. Att han lekt så mycket denna veckan. SUNT!!! Bra att känna efter vad man vill! Om man gör det man vill, mår man så mycket bättre!

Varför kallas det för tupplur??? Skit samma, trevlig är den i alla fall!

Idag blev det sen lunch eller tidig middag, kalla även det vad man vill - mat blev det i alla fall. Köpte Rödspätta och panerade, OJ vad killarna åt! Kul när maten är uppskattad. Blev ingen matlåda till mig.

Efter maten blev jag sådär ofantligt trött. Har en sån gräslig "down" period varje eftermiddag, allt som oftast kämpar jag mig igenom dem. Har ju inget val, brukar ju komma på jobbet. Men idag kände jag, att nu orkar jag inte vara vaken längre. Oscar var hos en kompis och lekte, så det var bara den äldste och yngste sonen hemma. Frågade om det var ok att mamma la sig och vilade en liten stund, och det var det.

Ställde mobilen att ringa 1 timma senare. Läste sista kapitlet i min bok, sen stensomnade jag. Peter kom och pratade med mig och kröp ner en liten stund, när jag hade sovit ca. 30 minuter. När han hade tröttnat fortsatte jag att sova ca. 20 minuter till.

Visst, det är fruktansvärt jobbigt att vakna och bli människa igen. Men utan min tupplur hade jag inte överlevt denna dagen. 

Nu har vi tittat på andra chansen, och killarna har också fått rösta. Inte för att det hjälpte..... Efter melodifestivalen somnar de snabbt. Jag har skurat golvet i badrummet..... behövligt? JA.....bläääk. Fast nu är det väldigt fint och fräscht.

Snart ska jag också krypa ner i sängen. Har påbörjat en ny bok, och den verkar vara nåt i min smak. Sen många timmars sömn. I morgon hägrar en ny dag. Kalas för Peter, leka med kompis för Oscar och fotbollsträning för Axel. Å vet ni vad, jag har redan planerat morgondagens middag!! Kycklingfiléerna är framtagna för att tinas upp, bara basilika som behöver inhandlas i morgon, annars fanns allt hemma. Hittade ett nytt recept som ska prövas på barnen i morgon.

Jag och grabbarna har varit iväg och uträttat dagens ärenden. Handla lite på Coop, köpa fisk till middagen idag, och dessutom ett besök på leksaksaffären. Peter är bjuden på kalas i morgon och även nästa helg, så vi passade på att inhandla presenter till alla födelsedagsbarnen.

Är en fantastisk upplevelse att vara i leksaksaffären med dessa underbara killar. Tror faktiskt aldrig att det varit något problem att vara där. Annars är det ett ställe som orsakar många tårar, utbrott, ilskna barn, trötta och irriterade föräldrar etc.

Redan när de var små började jag att förbereda dem och mig själv inför besök i leksaksaffären. Innan gick in, visste de alltid vad som gällde. Vad vi skulle handla, och om de kunde få något eller inte. Ingen idé att tjata om det var så att det inte var så att de kunde få något. Denna strategi har fungerar perfekt.

Också perfekt att först göra alla andra ärenden, så mamman inte är stressad. Dessutom bra att stoppa en banan i magen, så de inte är hungriga eller har lågt blodsocker.

Självklart får de gå omkring och titta och känna och testa. Självklart kan de visa vad de skulle vilja ha, MEN absolut ingen idé att tjata om att man vill ha något direkt.

Detta verkar ha fungerat. Är en fröjd att gå omkring med barnen på leksaksaffären! Då är man en stolt mamma!

Jag bor ju i mitt fina lilla radhus, i ett lugnt område. Här kan barnen vara ute och leka på området utan att man behöver vara orolig. Dock bor vi inte alls långt ifrån ett ställe där det är osäkert.... Kan vara ca. 300 meter dit. Dels ligger närmsta affären där, dels ligger spårvagnshållplatsen där, och för att komma hit måste man köra förbi där. Så emellanåt är man där, fast väldigt korta stunder.

Många gånger har det varit stök och bråk där. Otrevligt! Vi märker dock inte av något alls här, där jag bor. Ikväll, eller kväll och kväll, redan vid kl. 17 hade det utbrutit ett större slagsmål, så polisen kallades till platsen. Vittnen sa sig också ha sett vapen. DET är otäckt. Polisen var även här på mitt område och körde omkring. (det är ju inte precis så att de som stökar stannar kvar och hälsar på farbror polis, utan de skingras ju snabbt)

Obehagligt när det är vapen inblandat. Också oerhört otrevligt när det sker så tidigt på dagen, då det är en massa oskyldigt folk ute och rör sig. Själv kom jag väl hem ca. 10 minuter innan det hände, jag hade ju kört Oscar till en kompis.

Kändes lite olustigt när jag sedan vid 19.30 skulle åka och hämta Oscar. De andra 2 killarna ville såklart inte följa med, och jag ville inte berätta för dem vad som hade hänt tidigare. Min store kille är ändå lite av en oro´s-själ, så man vill inte oroa honom om man inte måste. Här är det ju lugnt, men tänk om det fortfarande var stökigt där nere. Tänk om det av någon anledning skulle vara så att man inte fick köra förbi stökigheterna när jag skulle hem. Det finns ju bara 1 väg som man kan köra hit. I så fall skulle killarna vara själva här. 

Ja, som ni förstår rusade mina tankar iväg med mig. Det är aldrig bra. Då blir man lätt orolig, stressad, nervös etc. Nu gick det jättebra, inga problem. Av bråk, bråkstakar och poliser syntes inte en skymt.

Visst, saker och ting kan verkligen hända var som helst. Man kan alltid råka vara på fel plats vid fel tid. Dock är ju riskerna större när det redan sker i ens närhet.

Så när sånt här händer, tänker jag ju ännu mer på HUR jag ska kunna flytta????? Dessa tankar är de som dagligen rör sig i min lilla hjärna... och de tar kraft, och man blir ledsen när man inte kan finna en självklar lösning...

Äntligen är fredagen här! Inte bara att det är fredag, utan dessutom fredag kväll!!! Vilket innebär LEDIG!!

Trots att detta varit en hyfsad vecka på jobbet, så är jag helt slut. Kanske man nu äntligen börja "slappna av" lite grann, efter nästan 4 veckor med mer att göra än man kan klara av.

Hämtat mina älskade grabbar på fritids och dagis. Hann bara innanför dörren, innan Oscars bästa kompis ringde och ville leka. Så efter att ha svalt ner lite kaffe, körde jag ner Oscar till sin kompis. Bara 3:e dagen på rad som de leker.

Åh vad jag önskar att vi kunde bo närmre!!! Tänk om han hade kunna gå dit själv!... Självklart kör jag mina barn, de ska INTE bli lidande för att vi bor här. Den som blir "lidande" är jag..... suck. Lite jobbigt när man vet att livet kunde vara SÅ mycket lättare!!

Funderar nästan dagligen på hur jag ska kunna lösa detta..... under kan ju ske....eller???....

Nu några timmar hemma i lugn och ro, sedan ner o hämta hem Oscar. Sedan lite mys i tv-soffan, innan killarna ska lägga sig.

Tiden bara rullar på. Dagarna försvinner i ett snabbt tempo. Veckorna går fort, helgerna ska vi inte ens fundera över. Vore mer rättvist om helg och arbetsvecka var ganska så lika långa, eller hur?

På jobbet idag satt vi och filosoferade över just detta, att tiden bara rusar iväg. Jag sa då att ibland känns det som den går för sakta, kanske då inte varje vecka, men ibland känns det så med varje enskild dag... främst då de dagar då man jobbar läääänge.

Någon annan sa då, att om några år kommer jag nog att tycka att det bara går alldeles för fort....

Kanske blir det så? Hur känns det, den dagen som man känner att livet rinner på allt för fort? Kommer den dagen?

I kväll ska jag ha lite "egentid", dvs. jag ska spendera någon timme i soffan framför tv:n.... Ser inte på tv så ofta nu för tiden. Dels är det för dåliga program och dels finns det annat att göra med sin tid.

Idag har jag dock "röjt" av här hemma tidigt. Allt inför morgondagen är klart! Så ikväll ska jag bara "dö" i soffan.