Idag har det ju varit Peters dag hela dagen! Dock blev det inte riktigt som tänkt, efter min & Axels nattliga utflykt. Vi var mer än trötta i morse, nämre döda skulle jag vilja säga....

Hade i alla fall hunnit förbereda lite grann innan vi åkte iväg igår kväll. Så vid Peters plats vid matbordet stod flaggan och där låg också ett litet paket, som Peter fick öppna i morse innan han skulle iväg till dagis. Paketet innehöll 3 par Barcelona-strumpor. Uppskattat! 1 par användes direkt.

Oscar hade egentligen fotbollsträning ikväll, men han sa själv att han ville inte träna. Han ville vara hemma med Axel som inte mår riktigt bra och med Peter eftersom det var hans födelsedag. Världens bästa Oscar!

För att kalasa till det lite grann, så åt vi våfflor till middag idag. Ingen av oss åt våfflor i söndags när det var våffeldagen, så därför passade det ju bra med våfflor idag.

Sen hade jag sån tur idag, så Peters present hann komma på posten. Alldeles lagom, så påväg hem från dagis stannade vi till och hämtade upp den paketen.

Nu sover han gott i sin säng. Det var en trött nybliven 6-åring som lade sig ikväll.

Nedan följer lite bilder från Peters 6-åriga liv:

Inte ens 1 timma gammal. Badad och de första kläderna tas på. Kläder som alla 3 grabbarna haft när de var nyfödda.

Ca. 2 månader gammal. rund o gó som man ska vara när man är bebis!

3-års firande

Firande med släkten, i lördags.

Ja, några timmar i natt spenderades på akuten, på Drottning Silvias Barn och Ungdoms Sjukhus... Axel vaknade efter några timmars sömn och grät. Hade så ont i sin lunga. Då mår inte min kille bra. Kände att det ville jag inte ta ansvar för hela natten. Så det var bara att ringa hit barnens pappa som fick vara här, de små killarna sov. Axel ville att jag skulle följa med honom till doktorn.

Inte så mycket folk på akuten. Har ju dock inget att jämföra med, då vi aldrig har varit där tidigare, tack o lov! Tog någon halvtimma innan vi fick komma in till sköterskan för att bli triagerade. Kirurg-sidan blev bedömningen. Just då verkade Axel ha mer ont längre ner på höger sida. Dock ingen feber.... Syresättning och puls kollades också och det var ok. Sen till nytt väntrum och väääänta. Axel fick lämna urinprov, och stickan visade inget den heller.

Efter ca. 2 timmars väntan, då jag slumrade och Axel läste tidning, så hade han inte ont längre och jag orkade inte vänta längre. Eftersom proven var bra, så valde jag att vi skulle åka hem.

Så vi var väl hemma vid 1.30, då är det inte många timmar kvar att sova.... Så att gå till skolan idag var inget alternativ.

Körde de små killarna till skola o dagis, sedan hem och sova några timmar. Axel sov dock inte. Har idag fortfarande ont i lungan. Så vi tog en tur till jobbet, för läk.bed Hade ju en misstanke om pleurit.

CRP lite förhöjt, så något virus finns i kroppen. Dock inga ljud när doktorn lyssnade på lungorna. Därför åter hem och aktiv expectans! Känns ok med det, när han nu är undersökt.

Visst är barnen fantastiska, kan man annat än älska dem av hela sitt hjärta!

Såg idag fram emot en lugn kväll här hemma. Axel har fram till nu tränat inomhus på måndagskvällar, men nu är det slut med inomhusträningen. Så idag var vi lediga!!! Underbart.

Axel mår dock inte riktigt bra. Ringde till mig i morse och undrade om han skulle gå till skolan. Han hade så ont i sidan... Stressad mamma, svarar att han får fråga sin pappa, som han ju var hos, men att han fick väl gå och så fick de i så fall ringa mig från skolan om han inte orkade. Ingen ringde, men han är påverkad.... Vet inte vad det är. Han har inte gjort något annorlunda och han har inte fått någon smäll. Ikväll har vi smort med Voltaren-gel, då jag ändå tror att det är något muskulärt. Han brukar inte gnälla, men ikväll har det varit "gnälligt" och till och med svårt att somna. Han har inte riktigt kunnat ligga stilla och komma till ro.... Ogillar när han inte mår bra.

I morgon skulle då båda de stora killarna träna samtidigt, fast på olika ställen. Det löser sig alltid, men efter idag har jag och Axel kommit överens om att han inte bör träna i morgon. Till och med han tyckte det var ok, då har han ont!

Ser ändå fram emot morgondagen, då vi också har mindre stress än vanligt, eftersom Oscars trumpetspel är inställt i morgon.

När vi ikväll gick igenom deras skolväskor med läxor och papper, så hittar jag ett medd. från skolsköterskan. Oscar ska få spruta på onsdag em!!! Underbart att få hem den lappen så kort innan, blir till att försöka stuva om i tidboken på jobbet. Undrade om han hade "glömt" lappen för att slippa få spruta. Men inte då "jag vill ha spruta". Sen tyckte han själv att jag kunde väl lika gärna ge honom den, och det kan ju även jag tycka.....

Ja, ja.... alla barnen i säng och sover. Nu ska jag betala räkningar och sedan slå in en liten present till Peter. I morgon är det ju HANS dag!! 6 år!!

Ja, lite eller mycket knäpp, det är upp till andra att själva värdera... Känner mig lite knäpp. Eller i alla fall att jag har svårt att synka mitt liv med vädret!!!...

Trodde det skulle vara fint igår, hade ställt mig in på att greja lite utomhus i min trädgård, innan jag skulle iväg o fira 6-åringen. Men det var ju disigt och kallt. Så ni som läste igår, vet ju att det blev en tur till Hornbach och ordna för att istället kunna arbeta lite här inne.

Så det var det projektet som påbörjades igår kväll när jag kom hem från kalaset. Skruvade ner gardinstänger och spacklade. (När jag står o spacklar ringer min svägerska som är dansk. Hon frågar vad jag gör, och jag säger att jag spacklar, sen frågar jag henne om hon vet vad det är. "ja, det vet jag. Men VARFÖR gör du det halv tolv på natten?"... Ja det kan man fråga sig....) Har svårt att sluta mitt i, så det var bara att slutföra projektet.

Så idag på morgonen/förmiddagen började jag med att slipa spackel, sen var det fram med penslar och målarburken. Jäklar vad det är petigt att måla när det är typ 1 cm mellan 2 fönsterkarmar! Att de inte tänkte på den stackaren som ska måla, när de byggde.....

Så det har tagit låååång tid att måla, eftersom det är mycket pet-jobb. Nu är i alla fall första strykningen klar, så nu har jag en liten paus. Ska iväg till Coop för att fylla kylskåpet, barnen kommer ju i morgon.

Eftersom barnen kommer i morgon vill jag dessutom bli klar med målningen tills dess. Helst också ha skruvat upp gardinstänger igen, så vi slipper ha gardiner liggandes här. Svårt med kaos när barnen är här. Mycket lättare att vara själv i kaoset...

Här får ni ett hum om kaoset.....nu till Coop

Ibland blir jag väldigt mycket påmind om någon av anledningarna till att jag idag lever själv.... gaaaahhhh!!!!

Idag har jag blivit påmind igen. När man känner att det flera gånger "kokar" i kroppen, så är det skönt att kunna tacka för sig, och återvända hem till sin borg!

Ibland måste man bita ihop, och bete sig vuxet, för barnens skull. När man då är gäst i någon annans hem, så är det bara att bita ihop - hårt, hårt, hårt.

Efter några såna här timmar, tar det mig tid att åter "bli mig själv igen". De ilskan känslorna etsar sig lätt fast. Snacka om energi-tjuv i STORA mått......

Jaha, så har jag då lärt mig något nytt..... För ca 1 år sedan fick jag ett "ryck" och målade om i mitt vardagsrum. Rummet är nu avdelat, 1 del är vardagsrum och 1 del är min sovdel. Valde bara till en början att måla om min sovdel. Hade färg kvar, så jag senare skulle kunna måla även vardagssrumsdelen.....

Dock har jag lärt mig: färg ska inte FRYSA!!!... Bara att slänga! Så nu när jag fick energi att måla resten, tog jag etiketten från den gamla burken, åkte tillbaka till Hornbach och köpte mer färg i samma nyans -trodde jag!!....

Började måla en liten del, och visst blev det fint, MEN inte samma nyans. Suck! Har samlat kraft och väntat tills jag hade tid för att åka tillbaka till Hornbach och få rätt färg. Så enkelt var det inte. Var där igår efter jobbet. Det visar sig att den nya färgen är helt rätt bruten, suck! Då kan man ju undra om den gamla var fel bruten och hur i f-n ska man då få rätt nyans??.. Tjejen på Hornbach säger då att eftersom det ändå gått 1 år mellan inköpen, så kan det skilja lite grann, eftersom de uppdaterar sina "maskiner som blandar" och pastorna kan vara lite olika.... Så jag sa att jag får åka hem och tänka.

Har tänkt och tittat, och tittat och tänkt. Enda lösningen får helt enkelt bli att jag måste måla om ALLT i den nya nyansen. Dubbelsuck!!

Så nu har jag åter igen varit på Hornbach, inhandlat mer färg i den senaste nyansen och ska nu bara samla kraft och ork för att göra om även sovdelen. Om ni bara visste hur jobbigt det blev nu....

Så de senaste dagarnas nya kunskap är:

Om ni ska måla mer i samma nyans, se till att köp ett rejält lager....

Om ni nu har färg över, se till att den INTE fryser.....

När jag kom hem gick luften ur ballongen. Ja så kände jag mig. Kände mig ganska så pigg när jag lämnade jobbet, förmodligen lite extra energi av att det var så underbart väder ute..

Hann väl bara komma hem, så kändes det precis som någon stack hål på ballongen och den föll till marken helt platt och sladdrig. Så kände jag mig idag. En talande beskrivning tycker jag.

Varit en vecka med fullt upp framför allt på jobbet. Har dessutom också försökt att bättra på min flex lite grann, en flex som lyser röd varje gång jag loggar in på jobbet.... Den lyser fortfarande röd, men siffrorna är något mindre... Även denna dagen fullt upp på jobbet, lite rörigt, mycket känslor emellanåt. Försöker att hålla mig lugn, men ibland är det jäkligt svårt, för att inte säga omöjligt, att "stressa igång" av andra....

Ska försöka mig på en tidig kväll ikväll, för att förhoppningsvis har fullt med ork och energi i morgon då det fina vädret skall återkomma, och då vi skall fira Peter som snart fyller 6 år!!!

Läste en artikel i tidningen för några dagar sedan. Den handlade om en man som haft en djup depression. Han berättade att det tog 8 år för honom att komma tillbaka. Det mesta som stod kände jag igen mig i. Det som jag dock kände var mest sant, var att trots att man mår mycket bättre, så måste man tvinga sig till att motionera och att träffa människor! Så sant, så sant!!

Jag har alltid sett mig själv som en social person, som gillar att umgås med människor. Redan när jag började gå in i min utmattningsdepression (fast jag då inte märkte det) och hela tiden sedan dess, så har det varit oerhört jobbigt att umgås med människor. Både med nära, kära vänner och självklart med nya bekantskaper.

Kanske gör det sitt till att jag träffar männsikor hela dagarna, och skall ge av mig själv. Då finns inte orken kvar för personliga relationer, när jag är ledig.....

Ikväll fick jag ett sms från en kär vän, som undrade om jag inte skulle följa med ut på AW i morgon... men jag tackade nej.... Känner direkt hur trött jag blir. Fast jag vill inte vara såhär. Jag vill umgås med människor. Fast än känns allt umgänge som en allt för stor ansträngning, trots att jag vet att jag har trevligt om jag tar mig iväg. Känns idag inte som en liten tröskel som jag behöver ta mig över för att komma iväg, utan snarare som ett högt berg...

Hoppas berget ska minska i höjd. Kände nu ikväll att mitt nästa mål behöver bli att finna lite "jävlar anamma" och börja vara social igen. Jag ska jobba på det!

Tack kära Käthe för att du frågar mig! Och för att du fortsätter fråga, trots att jag är tråkig och inte följer med..... jag ska verkligen jobba på bättring - för jag vill!!